Nyfödd och separation

Vet precis vad du menar 
de kommer på mötet att fråga om ni ska ansöka om gemensam 
prata ihop dig med killen innan om detta och säg att ni inte ska göra det pga föräldraledigheten och att ni kan göra detta senare isf 
många som gör så för att kringgå detta 
tro mig det är ett helvete annars och finns inget sätt att slingra sig ur det 
du kan också vägra skriva på att ni Ansöker gemensamt om detta och på så sätt förhala processen 

men hur är ert samarbete? är Han inte kapabel att ta hand om flickan tror du?

Det är ju liksom inte upp till ett EX att bestämma vad en kvinna ska göra med hennes kropp. Enbart hon kan ju bestämma om hon vill eller inte vill amma eller pumpa. Det är inget hon ska tvingas in i för att förenkla för exet. 

Det är ju ett tydligt tema bland argumenten här i tråden. Kvinnan ska vrida sig ut och in och upp och ner för att mannen ska få som han vill. Noll respekt för henne eller hennes kropp. Sjukt bisarrt. 

Jag tror att ett barn mår bra av att ha Båda föräldrarna närvarande. Sen finns det undantag då både mamma och pappa är olämpliga. Och med närvarande betyder det inte enbart föräldraledighet. det handlar om att vara med då barnet borstar tänderna, lär sig cykla, hämta och lämna på dagis, trösta och uppmuntra och finnas där. Du kan jobba heltid och ändå vara en närvarande pappa eller mamma. du kan jobba borta och du kan ändå få ditt barn att känns att du har varit närvarande. 

mitt barn har en pappa som inte ville vara delaktig under Hennes första år mer än va 12 h i månaden. Hade jag fått välja hade han träffat henne iaf varannan dag och fler än 2 h per tillfälle. som de var. vi separerade då dottern var 4 månader Och efter det hade jag henne på heltid. Förutom då 12 h i månaden. under den tiden hann jag ta en dusch i fred och städa. Thats it. Jag hade gärna önskat mer egentid.

om jag ser tillbaka hur mitt förhållande var och hur familjelivet med barnets pappa var så hade jag hellre sett att jag var mammaledig i större utsträckning. varför? Jag fick saker gjort i hemmet. Jag städade, tvättade, handlade, lagade mat Och skötte småfix. Sjutsade barn på dagis, hämtade, tog hand om en hundvalp. Pappan får en klapp på axeln som klippte gräset 1 gång varannan vecka, bytte däck på bilen och gjorde småservicar på bilarna vi hade. Han hämtade på dagis några dagar i veckan också. Han har ett barn sen innan så jag var bonusmamma. Och han lagade mat ibland.

då han kom hem från jobbet och jag ville ha egentid tyckte han jag kunde va med bebisen då jag var mammaledig. Knappt man fick gå o duscha 5 min ensam utan att få dåligt samvete. Egentid var att handla.. och gå på toa.

Jag vet också att hade han vart pappaledig hade jag fått sköta allt med hushållet att göra ändå. Så för husfridens skull hade jag hellre sett att jag var mammaledig mer. 

det handlar inte om att man vill lägga beslag på föräldraledigheten. Det handlar om vad man själv tycker funkar bäst.

Vi bestämde också i min familj innan dottern föddes. Jag skulle vara föräldraledig fram tills hon började dagis. Kring året. Sen separerade vi då dottern var fyra månader. Vi bestämde fortfarande att jag skulle vara ledig fram tills dottern började dagis. pappan förde över alla dagar han kunde till mig, utom 90 st, för han var inte lika intresserad av att vara föräldraledig som jag. Sen ville jag ha ett fast underhåll av honom (istället för att räkna ihop alla kostnader för dottern på en månad och dela dom på två), då blev pappan tvär och tog tillbaks alla sina föräldradagar. Då sa jag att pappan kunde ta föräldraledigheten från dottern var 9 månader. Men det hade inte pappan råd med. Men han skulle ändå inte föra över föräldradagar till mig så jag kunde vara hemma längre med dottern. Och nej, jag ville inte använda upp alla mina dagar innan dottern började dagis eller behöva ta ut 2-3 dagar i veckan för att kunna spara dagar. Inte som ensamstående med dottern på heltid. När pappan sen inte behövde betala underhåll (han betalade två gånger) och dottern började bara hos honom halva tiden så fick jag tillbaks mina dagar.

och det är det här vi måste få bukt med. Maktmissbruket. Kvinnor ska inte heller utöva det.

men när man varit med om ett ex som ska såra medvetet och hota för att få sin vilja igenom så är det självklart att man är på sin vakt. lägger upp planer ifall om. Alla familjer är långt ifrån perfekta och många ser inte till barnets bästa utan till sitt egna. 

jag har säkert inte heller gjort allt rätt. Men jag läser på vad som kan vara bäst för mitt barn och jobbar mot det. Sen har man som ensamstående med barnet boende hos sig på heltid vissa rättigheter och det är lagen som säger så. tex kan man aldrig avtala bort ett underhåll. det är till för barnet (eller som mitt ex sa: jag vill inte sponsra din privata ekonomi). så inget kontrakt kan göra så att man ?slipper undan?.

Och det är ju faktiskt så att pappan har sina 90 dagar reserverade. men det är tråkigt då vissa föräldrar prioriterar bort den möjligheten och väljer jobb istället för tid med sitt barn och sedan brinner dagarna inne, istället för att kunna ge dom till mamman. Eller vice versa.

nåja, vi skulle kunna skriva fram och tillbaks i evigheter om det här. Jag har mina erfarenheter och baserar mitt tyckande på dom.