Tack för era fina svar och uppmuntrande ord!
Ibland undrar jag om jag överreagerar på allt men så fort jag berättar för någon närstående hur chefen beter sig så tappar alla mer eller mindre hakan. Ändå skönt att det inte är mig det är fel på här :)
fannylinnea: Jag blev helt paff av hennes kommentar, men svarade något i stil med ?ja, fast det är kanske lite dålig tajming att välja att testa och pressa mig just nu?. Det blev ett väldigt konstigt samtal. Men har involverat HR och har en dialog med dom, och siktar in mig på ett nytt jobb. Så vi får se hur det slutar.
Förstår att du drar dig för att prata med din chef. Man vet ju aldrig riktigt hur dom kommer reagera. När min sambo berättade för sin (manliga) chef var han väldigt saklig. Sa typ: ?vi ska göra IVF, och jag kommer ha en del frånvaro under den närmsta tiden, och ibland kanske jag inte är på topp?. Mer behövdes inte. Nu har han en väldigt bra relation till sin chef, men han höll det ändå väldigt enkelt och det har funkat jättebra. Säker på att det kommer gå bra för dig, berätta bara precis så mycket som du är bekväm med!
Loviisa89: Tack snälla! Läste att du också ska göra FET snart? Önskar dig stort lycka till!
flickan89: Åh hoppas ni får er kallelse snart! Tiden kan ju inte gå långsammare än när man väntar på att allt ska dra igång.
Har din chef själv gjort IVF tror jag att hon har all förståelse i världen, även om hon inte har lyckats. Påfrestningen och oron är ju densamma för alla som går igenom det. Kommer du berätta så fort ni har fått kallelsen eller du väntar tills allt drar igång?
En stor kram till er alla!