• Anonym (Ledsen)

    Konflikt med svärmor

    Är nu i vecka 30 och fick igår ett samtal från min svärmor som jag mår väldigt dåligt över. Jag har svårt att koncentrera mig och vill bra gråta. Hon verkar dock inte tycka att hon gjort något fel och nu känns det som jag är i ett vacuum med en helt annan svärmor än den jag tidigare tyckte om. Jag vet att jag är full i hormoner men tror att jag kanske skulle kunna reagerat på samma sätt om jag inte var gravid.


    För en vecka sedan fyllde jag 40 år. Eftersom jag är i 7:e månaden orkade jag inte ställa till med något stort utan bjöd de närmsta vännerna med familj vilket ändå blev 20 personer. Då jag fyllde år på en fredag så valde jag att ha festen på lördag för att hinna förbereda. När jag vaknar på min födelsedag på fredagen blir jag inte uppvaktad av min sambo och vår son. Jag är van att man får en liten sång och kanske framdukad frukost och en present. Så har vi alltid gjort i min familj och så har jag alltid firat min sambo och vår son. När jag kommer på jobbet frågar i princip alla hur jag blivit uppvaktad på morgonen. De som ringer och grattar mig frågar samma sak. Tillslut börjar jag gråta då börjar känna mig bortglömd då vi firade min sambo jättestort i två dagar när han 40 år.  Till slut bryter jag ihop och åker hem och gråter. Jag ringer min kompis som  och min sambo som båda fick höra hur ledsen jag var över att inte bli firad på min stora dag. Min sambo säger ?men du ville ju inte göra någon stor sak?. Nä jag ville inte bjuda in 50-60 personer men det betyder väl inte att jag inte vill bli uppvaktad av min familj och få en present?  


    För att trösta min så bjuder min kompis ut mig på middag på kvällen eftersom min sambo inte planerat något för kvällen heller. Min sambo erbjuder därefter samma sak men jag var för ledsen och besviken på honom vid det här laget att jag valde att gå ut med min vän istället.  Under dagen hade min svärmor försökt nå mig men jag hade antingen varit på jobbet eller hemma och gråtit så jag hade inte svarat. Istället fick hon under tiden jag var ute och åt med min vän fått tag i min sambo. Han är då jätteledsen och berättar att jag valt att inte spendera kvällen med honom och min son. Detta lämnade vi dock bakom oss och hade en trevlig fest på lördagen.


    Igår ringer som sagt min svärmor mig och skäller i över 10 min. Hon säger saker som ?hur länge ska XX stå ut med dig?. Att jag förstör hennes son och vårt barn med mitt temperament. Hon menar på att han gör allt hemma och jag gör inget. Att alla andra ser hur jag är men jag verkar inte fatta hur jag är. Hon refererande till att min sambos pappa och hans syster ska tycka samma sak. Jag ringde såklart båda två och svärfar som blev jätteupprörd då han menar på att han tycker jättemycket om mig och att han inte pratat med svärmor på två månader (de är skilda).


    Min sambo friade till mig i aug och säger att han älskar mig mer och mer för varje dag. Han har aldrig sagt till mig eller HENNE att han tycker att jag kör med honom eller är missnöjd med mig, förutom när han var ledsen på min födelsedag. Det jag kan förstå kan ha provocerat henne är att jag i somras bad honom göra mycket då jag hade en utsliten axel så jag fick absolut inte bära något tyngre än ett kilo. Jag sa; kan du lyfta det, kan du snälla packa in den här i bilen etc.


     


    Jag mår jättedåligt av det här. Vet inte hur jag ska förhålla mig till den nyuppkomna situationen eller göra. Jag vet att min sambo älskar sin mamma och vill inte komma emellan dem. Som de känns nu så kommer jag aldrig kunna vara naturlig runt henne eller tycka att det är kul att åka 120 mil för att hälsa på. Hur tänker ni? Är jag överkänslig för att jag är gravid?  Borde jag ta till mig hennes ?feedback? för att bli  en bättre människa och acceptera att bli utskälld.

  • Svar på tråden Konflikt med svärmor
  • nihka
    jrockyracoon skrev 2019-09-12 14:17:11 följande:
    En konflikt är en konflikt. Om du väljer att låtsats som den inte finns försvinner den inte för det.

    Du har rätt i att det kan vara nödvändigt att vara försiktig med vilka personer man delar sina innersta tankar. Om man gång på gång blir sviken av en person ska man kanske sluta delge denna person information som den använder för att attackera en med vid ett senare tillfälle.

    Men det är en annan typ av situation. Svärmodern har visserligen uppträtt med viss irritation tidigare men hon har inte varit lika bångstyrig och öppet föraktfull tidigare. Det är mycket möjligt, kanske till och med troligt, att relationen kan återupprättas och växa sig stark om de kan hitta en väg förbi den här händelsen. Det är mycket som står på spel. Att vräka ur sig sina negativa känslor är därför inget bra sätt att hantera situationen. Att skicka anklagelser tillbaka eller gå in i detaljerade diskussioner om vem som har gjort fel är inte heller en konstruktiv lösning. Inte att prata om gränser.

    Eftersom det är så lätt att hamna i en återvändsgränd när man diskuterar skuldfrågan bör fokus ligga mer på framtiden. Hur vill vi att vår relation ska fungera för att vi båda ska må bra? Hur ska vi ta upp saker med varandra? Hur kan
    Det är ju inte så att TS haft några synpunkter på svärmor som hon delgivet henne utan svärmor som har avfyrat en salva.

    Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som flippar ur. Ibland är det bästa att göra ingenting, så flippar personen tillbaka utan den andres inblandning. På en direkt fråga kan man svara så sanningsenligt som man bedömer personen orkar ta till sig, men jag tror inte på att försöka styra upp när någon omotiverat har gått överstyr. Ofta handlar det dessutom om en reaktion på något helt annat som först måste rätta upp sig för att personen öht ska vara talbar.

    Om man inte diskuterar något kan man naturligtvis inte komma in på någon skuldfråga. Ibland ska man inte ge sig in i en diskussion just för att man känner sig så omotiverat påhoppad och därför inte känner sig så förlåtande. Bara för att en person har lust att be om ursäkt betyder det inte att den andre parten är där att den kan stryka ett streck över allting. Den som har gjort ett övertramp får anpassa sig efter den övertrampades takt och inte tvärtom.
  • Anonym (o)
    nihka skrev 2019-09-12 16:56:13 följande:
    Det är ju inte så att TS haft några synpunkter på svärmor som hon delgivet henne utan svärmor som har avfyrat en salva.

    Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som flippar ur. Ibland är det bästa att göra ingenting, så flippar personen tillbaka utan den andres inblandning. På en direkt fråga kan man svara så sanningsenligt som man bedömer personen orkar ta till sig, men jag tror inte på att försöka styra upp när någon omotiverat har gått överstyr. Ofta handlar det dessutom om en reaktion på något helt annat som först måste rätta upp sig för att personen öht ska vara talbar.

    Om man inte diskuterar något kan man naturligtvis inte komma in på någon skuldfråga. Ibland ska man inte ge sig in i en diskussion just för att man känner sig så omotiverat påhoppad och därför inte känner sig så förlåtande. Bara för att en person har lust att be om ursäkt betyder det inte att den andre parten är där att den kan stryka ett streck över allting. Den som har gjort ett övertramp får anpassa sig efter den övertrampades takt och inte tvärtom.
    Ja, håller med.  
    Det är inte ts som ska knöla ner sig ännu mer inför svärmor.
  • jrockyracoon
    nihka skrev 2019-09-12 16:56:13 följande:
    Det är ju inte så att TS haft några synpunkter på svärmor som hon delgivet henne utan svärmor som har avfyrat en salva.

    Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som flippar ur. Ibland är det bästa att göra ingenting, så flippar personen tillbaka utan den andres inblandning. På en direkt fråga kan man svara så sanningsenligt som man bedömer personen orkar ta till sig, men jag tror inte på att försöka styra upp när någon omotiverat har gått överstyr. Ofta handlar det dessutom om en reaktion på något helt annat som först måste rätta upp sig för att personen öht ska vara talbar.

    Om man inte diskuterar något kan man naturligtvis inte komma in på någon skuldfråga. Ibland ska man inte ge sig in i en diskussion just för att man känner sig så omotiverat påhoppad och därför inte känner sig så förlåtande. Bara för att en person har lust att be om ursäkt betyder det inte att den andre parten är där att den kan stryka ett streck över allting. Den som har gjort ett övertramp får anpassa sig efter den övertrampades takt och inte tvärtom.
    Det är ingen, förutom svärmodern, som har lastat TS för någon del av konflikten, så den delen av diskussionen är irrelevant.

    Det är intressant att du tycker att svärmodern inte ska känna ansvar för relationen med TS. Hennes syn är antagligen att TS har flippat ur som har utnyttjat hennes son utifrån hennes kunskapsläge och perspektiv. Enligt dig ska hon då inte känna ansvar, följaktligen. Det är ett konstigt sätt att se på saken.

    Därutöver så är din synpunkt att göra ingenting ofta en riktigt usel strategi i mitt tycke. Det är oftast den konflikträddes lösning och bygger på en förhoppning att den andre väljer att agera och ta initiativ till lösning. Men vad händer om denne tänker likadant? Då kanske man går omkring och är sura på varandra i tid och evighet kanske enbart på grund av ett löjligt missförstånd som kunnat löst sig på fem minuter bara man hade pratat. 

    Om det är en person man sannolikt aldrig kommer träffa igen, kan jag tycka att en sådan strategi är gångbar. Men de stora konflikterna uppstår ju ofta som bekant med t.ex. nära familjemedlemmar, släkt eller grannar och då kommer långvariga konflikter kunna allvarligt påverka de inblandade personernas liv och hälsa på ett olyckligt sätt.

    Det finns många exempel på t.ex. grannar som har kommit i luven på varandra på grund av en relativt obetydlig sak, som lett till en konflikt som därefter har accelererat bortom all kontroll. Ibland finner en av parterna det nödvändigt att flytta för att undkomma de negativa sideffekter en sådan konflikt kan få. Såna här saker tar nämligen väldigt mycket energi ifrån en, och kan pågå i tiotals år. Konflikten med svärmodern har redan kostat TS mycket energi, det tycker jag framgår tydligt mellan raderna i det hon skriver. Och den har ändå bara pågått i några dagar.

    För egen del tycker jag livet är alldeles för kort för att spendera så stor tid på konflikter. Det är relativt enkelt att slippa sådana långvariga konflikter, helt enkelt genom att kväsa dem innan de uppkommer eller så snabbt de blossar upp. Men man får då inte vara konflikträdd - utan ta tag i situationerna. Gör man det på ett bra sätt får man ofta till och med en bättre relation än man hade innan med personen.

    En konflikt är som en eld, utifrån många aspekter. Oavsett vem som startat den kan den orsaka stor skada och bör stoppas i ett tidigt skede. Om man tittar ut genom fönstret och ser hur vedbon brinner är det antagligen inte särskilt genomtänkt att bara sucka och laga lite te i förhoppning att elden ska självdö eller att den som tänt på den ska komma rusande till undsättning. Man tittar ut igen över tekoppen genom fönstret och ser hur elden fått större fäste. Men kommer inte Olsson och släcker min vedbod snart?

    Så vad gör man istället? Man förbereder och förebygger för en brand, långt innan den sker. När den inträffar ingriper man omedelbart och vidtar lämpliga åtgärder. Om alla människor hade lärt sig att agera likadant när det gäller konflikter skulle vi leva i en betydligt mer bekymmersfri tillvaro med färre krig, färre skilsmässor, bättre relationer, bättre samarbete och mer lycka åt fler. Alla skulle tjäna på ett sådant agerande!


  • Anonym (A)
    nihka skrev 2019-09-12 16:56:13 följande:
    Det är ju inte så att TS haft några synpunkter på svärmor som hon delgivet henne utan svärmor som har avfyrat en salva.

    Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som flippar ur. Ibland är det bästa att göra ingenting, så flippar personen tillbaka utan den andres inblandning. På en direkt fråga kan man svara så sanningsenligt som man bedömer personen orkar ta till sig, men jag tror inte på att försöka styra upp när någon omotiverat har gått överstyr. Ofta handlar det dessutom om en reaktion på något helt annat som först måste rätta upp sig för att personen öht ska vara talbar.

    Om man inte diskuterar något kan man naturligtvis inte komma in på någon skuldfråga. Ibland ska man inte ge sig in i en diskussion just för att man känner sig så omotiverat påhoppad och därför inte känner sig så förlåtande. Bara för att en person har lust att be om ursäkt betyder det inte att den andre parten är där att den kan stryka ett streck över allting. Den som har gjort ett övertramp får anpassa sig efter den övertrampades takt och inte tvärtom.
    Håller med
  • nihka
    jrockyracoon skrev 2019-09-12 18:30:57 följande:
    Det är ingen, förutom svärmodern, som har lastat TS för någon del av konflikten, så den delen av diskussionen är irrelevant.

    Det är intressant att du tycker att svärmodern inte ska känna ansvar för relationen med TS. Hennes syn är antagligen att TS har flippat ur som har utnyttjat hennes son utifrån hennes kunskapsläge och perspektiv. Enligt dig ska hon då inte känna ansvar, följaktligen. Det är ett konstigt sätt att se på saken.

    Därutöver så är din synpunkt att göra ingenting ofta en riktigt usel strategi i mitt tycke. Det är oftast den konflikträddes lösning och bygger på en förhoppning att den andre väljer att agera och ta initiativ till lösning. Men vad händer om denne tänker likadant? Då kanske man går omkring och är sura på varandra i tid och evighet kanske enbart på grund av ett löjligt missförstånd som kunnat löst sig på fem minuter bara man hade pratat. 

    Om det är en person man sannolikt aldrig kommer träffa igen, kan jag tycka att en sådan strategi är gångbar. Men de stora konflikterna uppstår ju ofta som bekant med t.ex. nära familjemedlemmar, släkt eller grannar och då kommer långvariga konflikter kunna allvarligt påverka de inblandade personernas liv och hälsa på ett olyckligt sätt.

    Det finns många exempel på t.ex. grannar som har kommit i luven på varandra på grund av en relativt obetydlig sak, som lett till en konflikt som därefter har accelererat bortom all kontroll. Ibland finner en av parterna det nödvändigt att flytta för att undkomma de negativa sideffekter en sådan konflikt kan få. Såna här saker tar nämligen väldigt mycket energi ifrån en, och kan pågå i tiotals år. Konflikten med svärmodern har redan kostat TS mycket energi, det tycker jag framgår tydligt mellan raderna i det hon skriver. Och den har ändå bara pågått i några dagar.

    För egen del tycker jag livet är alldeles för kort för att spendera så stor tid på konflikter. Det är relativt enkelt att slippa sådana långvariga konflikter, helt enkelt genom att kväsa dem innan de uppkommer eller så snabbt de blossar upp. Men man får då inte vara konflikträdd - utan ta tag i situationerna. Gör man det på ett bra sätt får man ofta till och med en bättre relation än man hade innan med personen.

    En konflikt är som en eld, utifrån många aspekter. Oavsett vem som startat den kan den orsaka stor skada och bör stoppas i ett tidigt skede. Om man tittar ut genom fönstret och ser hur vedbon brinner är det antagligen inte särskilt genomtänkt att bara sucka och laga lite te i förhoppning att elden ska självdö eller att den som tänt på den ska komma rusande till undsättning. Man tittar ut igen över tekoppen genom fönstret och ser hur elden fått större fäste. Men kommer inte Olsson och släcker min vedbod snart?

    Så vad gör man istället? Man förbereder och förebygger för en brand, långt innan den sker. När den inträffar ingriper man omedelbart och vidtar lämpliga åtgärder. Om alla människor hade lärt sig att agera likadant när det gäller konflikter skulle vi leva i en betydligt mer bekymmersfri tillvaro med färre krig, färre skilsmässor, bättre relationer, bättre samarbete och mer lycka åt fler. Alla skulle tjäna på ett sådant agerande!
    Du lägger på att jag tycker saker som jag aldrig har sagt.

    Klart du får tycka att ditt sätt är optimalt, men jag tror inte det passar alla och funkar i alla situationer.

    Jag fortsätter nu efter att du underförstått har kallat mig för konflikträdd att göra...ingenting
  • Anonym (o)
    jrockyracoon skrev 2019-09-12 18:30:57 följande:
    Det är ingen, förutom svärmodern, som har lastat TS för någon del av konflikten, så den delen av diskussionen är irrelevant.

    Det är intressant att du tycker att svärmodern inte ska känna ansvar för relationen med TS. Hennes syn är antagligen att TS har flippat ur som har utnyttjat hennes son utifrån hennes kunskapsläge och perspektiv. Enligt dig ska hon då inte känna ansvar, följaktligen. Det är ett konstigt sätt att se på saken.

    Därutöver så är din synpunkt att göra ingenting ofta en riktigt usel strategi i mitt tycke. Det är oftast den konflikträddes lösning och bygger på en förhoppning att den andre väljer att agera och ta initiativ till lösning. Men vad händer om denne tänker likadant? Då kanske man går omkring och är sura på varandra i tid och evighet kanske enbart på grund av ett löjligt missförstånd som kunnat löst sig på fem minuter bara man hade pratat. 

    Om det är en person man sannolikt aldrig kommer träffa igen, kan jag tycka att en sådan strategi är gångbar. Men de stora konflikterna uppstår ju ofta som bekant med t.ex. nära familjemedlemmar, släkt eller grannar och då kommer långvariga konflikter kunna allvarligt påverka de inblandade personernas liv och hälsa på ett olyckligt sätt.

    Det finns många exempel på t.ex. grannar som har kommit i luven på varandra på grund av en relativt obetydlig sak, som lett till en konflikt som därefter har accelererat bortom all kontroll. Ibland finner en av parterna det nödvändigt att flytta för att undkomma de negativa sideffekter en sådan konflikt kan få. Såna här saker tar nämligen väldigt mycket energi ifrån en, och kan pågå i tiotals år. Konflikten med svärmodern har redan kostat TS mycket energi, det tycker jag framgår tydligt mellan raderna i det hon skriver. Och den har ändå bara pågått i några dagar.

    För egen del tycker jag livet är alldeles för kort för att spendera så stor tid på konflikter. Det är relativt enkelt att slippa sådana långvariga konflikter, helt enkelt genom att kväsa dem innan de uppkommer eller så snabbt de blossar upp. Men man får då inte vara konflikträdd - utan ta tag i situationerna. Gör man det på ett bra sätt får man ofta till och med en bättre relation än man hade innan med personen.

    En konflikt är som en eld, utifrån många aspekter. Oavsett vem som startat den kan den orsaka stor skada och bör stoppas i ett tidigt skede. Om man tittar ut genom fönstret och ser hur vedbon brinner är det antagligen inte särskilt genomtänkt att bara sucka och laga lite te i förhoppning att elden ska självdö eller att den som tänt på den ska komma rusande till undsättning. Man tittar ut igen över tekoppen genom fönstret och ser hur elden fått större fäste. Men kommer inte Olsson och släcker min vedbod snart?

    Så vad gör man istället? Man förbereder och förebygger för en brand, långt innan den sker. När den inträffar ingriper man omedelbart och vidtar lämpliga åtgärder. Om alla människor hade lärt sig att agera likadant när det gäller konflikter skulle vi leva i en betydligt mer bekymmersfri tillvaro med färre krig, färre skilsmässor, bättre relationer, bättre samarbete och mer lycka åt fler. Alla skulle tjäna på ett sådant agerande!
    Det är ingen som påstått att man ska låtsas som det inte finns en konflikt.
    Men den som ska steppa upp nu är ts sambo med följande budskap till sin mamma:
    "Jag är vuxen nu och kan tala för mig själv i min relation till min sambo. Jag behöver inte min mamma som medlare".
    Det vill säga ts och hennes sambo sköter sina angelägenheter internt. Får svärmor ångest får hon hantera det på annat sätt än att leverera en spya över svärdottern i telefonluren.
  • nihka
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-12 10:00:50 följande:
    Oj, vad jag skulle vilja träffa era alla. Ni är så bra och har så bra input till mig. Han är verkligen den bästa (enligt mig), kanske lite självupptagen ibland där han missar att uppvakta mig och såna saker. Han har däremot ett hjärta av guld och har inte problem att säga förlåt, inse sina fel och vilja bättra sig. Jag brukar säga till svärmor att hon gjort ett fantastiskt jobb med honom och att jag önskar att mina söner ska bli lika trygga, snälla och godhjärtade som han är. Deras mamma-son relation är lite utöver det vanliga vilket gör mig superstressad över att hon verkar vilja förstöra. Min sambo säger dock att jag inte har något att oroa mig över, han säger att jag ska lita på honom att han inte alls har några tankar på att lämna mig. Han friade för mindre än en månad sen vilket han tycker borde säga allt, och visst gör det mycket. Ändå skräms jag av henne och att hon vill skapa konflikt. 

    Puh jag önskar verkligen jag behåller lugnet när hon ringer och inte börjar gråta så jag kan vara sådär saklig och snäll. Hon har trotts allt ljugit om flera saker och hittat på. Vill egentligen bara säga dumma saker men jag måste vara stark nog att vara sansad... Hon ringde aldrig igår så vi får se om det blir i kväll. 

    Kram på er
    Jag förstår att du är lite rädd för henne. Det är ju jobbigt med människor som man inte vet var man har och som kan gå till plötslig attack. Det är ju jättebra att din sambo inte tar efter henne där.

    Eftersom det är hon som ringer så låt henne prata på. Jag antar att det var hon som styrde det förra samtalet som försatte henne i den knipa hon befinner sig i nu, så låt henne ta ansvaret även denna gång. Du behöver egentligen inte säga så mycket mer än mm, ja, aha, osv på ett bekräftande sätt och sedan tacka för att hon ringde om samtalet kändes OK.

    Om du är rädd för att inte kunna lägga band på dig, ge dig inte in i svar du inte känner dig bekväm med utan ge dig själv tid at fundera på hur du känner och vilken respons du vill komma med och be att få återkomma med den. Hon väljer ju när hon vill ringa och du kan välja när du vill ge din input.
  • jrockyracoon
    nihka skrev 2019-09-12 18:48:56 följande:
    Du lägger på att jag tycker saker som jag aldrig har sagt.

    Klart du får tycka att ditt sätt är optimalt, men jag tror inte det passar alla och funkar i alla situationer.

    Jag fortsätter nu efter att du underförstått har kallat mig för konflikträdd att göra...ingenting
    Var påstår jag att du säger saker som du aldrig har sagt? Du skrev i ditt inlägg: "Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som flippar ur." Det påståendet måste ju även då gälla svärmodern. Skriver någon "man" så brukar det påståendet vara tillämpbart på vem som helst, även svärmödrar.

    Jag har inte anklagat dig för att vara konflikträdd, men ditt råd var ett sådant som ofta konflikträdda använder sig av.

    Jag respekterar även din åsikt, så där har vi en fin utgångspunkt i att vi kan mötas i direkt kommunikation och prata om den ev. konflikten utan att den behöver övergå i destruktivitet och obefogade anklagelser.

  • nihka
    jrockyracoon skrev 2019-09-12 19:15:12 följande:
    Var påstår jag att du säger saker som du aldrig har sagt? Du skrev i ditt inlägg: "Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som flippar ur." Det påståendet måste ju även då gälla svärmodern. Skriver någon "man" så brukar det påståendet vara tillämpbart på vem som helst, även svärmödrar.

    Jag har inte anklagat dig för att vara konflikträdd, men ditt råd var ett sådant som ofta konflikträdda använder sig av.

    Jag respekterar även din åsikt, så där har vi en fin utgångspunkt i att vi kan mötas i direkt kommunikation och prata om den ev. konflikten utan att den behöver övergå i destruktivitet och obefogade anklagelser.
    Jag har aldrig sagt att jag tycker att svärmor inte ska känna ansvar för relationen med TS. Tvärtom anser jag att hon är ansvarig för att försöka reparera den skada hon har åsamkat deras relation.

    Nej, det gäller inte svärmor för det är hon som har flippat ur och ringt och skällt på TS och inte tvärtom.

    Semantik.

    Mitt råd var ett sådant som ofta används av personer som inte tror att man behöver ta ansvar för andra människors dåliga uppförande.

     
  • jrockyracoon
    nihka skrev 2019-09-12 19:51:05 följande:
    Jag har aldrig sagt att jag tycker att svärmor inte ska känna ansvar för relationen med TS. Tvärtom anser jag att hon är ansvarig för att försöka reparera den skada hon har åsamkat deras relation.

    Nej, det gäller inte svärmor för det är hon som har flippat ur och ringt och skällt på TS och inte tvärtom.

    Semantik.

    Mitt råd var ett sådant som ofta används av personer som inte tror att man behöver ta ansvar för andra människors dåliga uppförande.

     
    Rent logiskt fallerar du, om du både hävdar att svärmor inte ska känna ansvar för relationen och att "Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som flippar ur."

    Du vet inte vad svärmodern lägger i beteckningen "flippar ur". Hon tycker som sagt säkert att TS har flippat ut som inte behandlar sin man på ett respektfullt sätt.

    Du får ändra ditt uttalande till: "Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som jag anser flippar ut":

    Det verkar ju vara det du menar. Det blir dock ganska omständligt att alla ska fråga dig först vad du tycker innan de kan dra slutsatsen om de kan gå runt och känna ansvar för en relation eller ej.

    Det är lätt att polemisera och tro att en vilja att lösa en konflikt, är samma sak som att inte förstå vem som har ansvar för vad. Svärmodern har ett ansvar att bemöta sin omgivning med respekt. Detta ansvar har hon brustit i. Det kan man både inse och tycka, samtidigt som man försöker lösa konflikten med verktyg som gör att man lyckas med största möjliga sannolikhet.

    Det här kan man även överföra på andra aspekter av livet. Vill man lyckas med något, kanske man behöver tänka i mer ovana och andra banor, och därefter agera på ett annat och ovant sätt än den allmänna meningen. Vill du bli bra på att spela musik, kanske du behöver sträva mot ett arbete med låg lön och lite krav på engagemang för att kunna öva mycket på din fritid. Tvärtom mot den allmänna bilden att man ska försöka skaffa sig ett så bra jobb som möjligt och att man ska vara engagerad i sitt jobb. Bara för att ta ett exempel i en annan kontext.
Svar på tråden Konflikt med svärmor