Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Konflikt med svärmor

    Fre 6 sep 2019 14:16 Läst 0 gånger Totalt 192 svar
    Anonym (Ledse­n)
    Visa endast
    Fre 6 sep 2019 14:16 -1

    Är nu i vecka 30 och fick igår ett samtal från min svärmor som jag mår väldigt dåligt över. Jag har svårt att koncentrera mig och vill bra gråta. Hon verkar dock inte tycka att hon gjort något fel och nu känns det som jag är i ett vacuum med en helt annan svärmor än den jag tidigare tyckte om. Jag vet att jag är full i hormoner men tror att jag kanske skulle kunna reagerat på samma sätt om jag inte var gravid.


    För en vecka sedan fyllde jag 40 år. Eftersom jag är i 7:e månaden orkade jag inte ställa till med något stort utan bjöd de närmsta vännerna med familj vilket ändå blev 20 personer. Då jag fyllde år på en fredag så valde jag att ha festen på lördag för att hinna förbereda. När jag vaknar på min födelsedag på fredagen blir jag inte uppvaktad av min sambo och vår son. Jag är van att man får en liten sång och kanske framdukad frukost och en present. Så har vi alltid gjort i min familj och så har jag alltid firat min sambo och vår son. När jag kommer på jobbet frågar i princip alla hur jag blivit uppvaktad på morgonen. De som ringer och grattar mig frågar samma sak. Tillslut börjar jag gråta då börjar känna mig bortglömd då vi firade min sambo jättestort i två dagar när han 40 år.  Till slut bryter jag ihop och åker hem och gråter. Jag ringer min kompis som  och min sambo som båda fick höra hur ledsen jag var över att inte bli firad på min stora dag. Min sambo säger ?men du ville ju inte göra någon stor sak?. Nä jag ville inte bjuda in 50-60 personer men det betyder väl inte att jag inte vill bli uppvaktad av min familj och få en present?  


    För att trösta min så bjuder min kompis ut mig på middag på kvällen eftersom min sambo inte planerat något för kvällen heller. Min sambo erbjuder därefter samma sak men jag var för ledsen och besviken på honom vid det här laget att jag valde att gå ut med min vän istället.  Under dagen hade min svärmor försökt nå mig men jag hade antingen varit på jobbet eller hemma och gråtit så jag hade inte svarat. Istället fick hon under tiden jag var ute och åt med min vän fått tag i min sambo. Han är då jätteledsen och berättar att jag valt att inte spendera kvällen med honom och min son. Detta lämnade vi dock bakom oss och hade en trevlig fest på lördagen.


    Igår ringer som sagt min svärmor mig och skäller i över 10 min. Hon säger saker som ?hur länge ska XX stå ut med dig?. Att jag förstör hennes son och vårt barn med mitt temperament. Hon menar på att han gör allt hemma och jag gör inget. Att alla andra ser hur jag är men jag verkar inte fatta hur jag är. Hon refererande till att min sambos pappa och hans syster ska tycka samma sak. Jag ringde såklart båda två och svärfar som blev jätteupprörd då han menar på att han tycker jättemycket om mig och att han inte pratat med svärmor på två månader (de är skilda).


    Min sambo friade till mig i aug och säger att han älskar mig mer och mer för varje dag. Han har aldrig sagt till mig eller HENNE att han tycker att jag kör med honom eller är missnöjd med mig, förutom när han var ledsen på min födelsedag. Det jag kan förstå kan ha provocerat henne är att jag i somras bad honom göra mycket då jag hade en utsliten axel så jag fick absolut inte bära något tyngre än ett kilo. Jag sa; kan du lyfta det, kan du snälla packa in den här i bilen etc.


     


    Jag mår jättedåligt av det här. Vet inte hur jag ska förhålla mig till den nyuppkomna situationen eller göra. Jag vet att min sambo älskar sin mamma och vill inte komma emellan dem. Som de känns nu så kommer jag aldrig kunna vara naturlig runt henne eller tycka att det är kul att åka 120 mil för att hälsa på. Hur tänker ni? Är jag överkänslig för att jag är gravid?  Borde jag ta till mig hennes ?feedback? för att bli  en bättre människa och acceptera att bli utskälld.

  • Sön 8 sep 2019 13:16 #81
    Anonym (Tora) skrev 2019-09-08 12:20:23 följande:

    "Igår ringer som sagt min svärmor mig och skäller i över 10 min. Hon säger saker som ?hur länge ska XX stå ut med dig?. Att jag förstör hennes son och vårt barn med mitt temperament. Hon menar på att han gör allt hemma och jag gör inget. Att alla andra ser hur jag är men jag verkar inte fatta hur jag är. Hon refererande till att min sambos pappa och hans syster ska tycka samma sak. Jag ringde såklart båda två och svärfar som blev jätteupprörd då han menar på att han tycker jättemycket om mig och att han inte pratat med svärmor på två månader (de är skilda). "

    Det här är så nedrig sagt så det finns inte ord för hur fel din svärmor har gjort. Jag tycker ärligt talat att du ska ge igen, säga "hur länge ska xx stå ur med att ha dig som morsa", sen ska du hänvisa till att du och din mamma och dina syskon har pratat om henne och alla tycker samma sak, att hon är dum i huvudet. 
    Ser du hur fel det är när man vänder på det? Man säger inte så som hon har gjort. Om hon inte tycker om dig så får det stå för henne, hon kan inte tala för alla andra, och det låter mer som mobbing att hon målar upp att de är ett gäng som inte gillar dig. Otroligt fult gjort. 
    Och varför ska hon lägga sig i om hennes son ska "stå ut" med dig? Hon har inte full insyn i ert äktenskap, hon vet ingenting. Det måste du komma ihåg. Hon tror att hon vet, men ingen vet allt om någon annan människa. 

    Be henne att vara lite mer rakryggad nästa gång, om hon inte gillar dig så får det stå för henne, man hon ska inte vara en vekling och påstå att hon vet vad andra tycker och inte heller påstå att hennes son är perfekt. En son som haft henne som morsa kan inte vara så perfekt som hon tror. 


    Ja, ok. Så om vi antar att TS följer ditt råd, säger förnedrande saker om svärmodern och också sonen - vilket antagligen ger svärmodern ytterligare stöd för hennes tes att TS behandlar sonen illa - vad händer då?

    Det vet vi inte, men ett rätt sannolikt scenario är att farmodern levererar ytterligare salvor och säger mer oöverlagda saker. Sedan kan vi gissa att TS heta känslosvall i den situationen får henne att säga något ytterligare oöverlagt om svärmodern.

    Under det där samtalet kan det resultera i att de säger saker som inte går att förlåta. Även om de sedan tar hjälp av en på området erfaren terapeut är det inte säkert att den skadan går att reparera.

    Du har rätt i att svärmoderns agerande var djupt felaktigt. Hennes påstående var ju rent sakligt felaktigt, åtminstone utifrån TS berättelse. Men det betyder inte att lösningen på konflikten är att påpeka felaktigheterna, eller komma med anklagelser tillbaka. Alla som har bråkat någon gång vet väl det?

    Enligt mitt sätt att se på saken var ditt råd ett av de bästa sätten att försöka fördjupa konflikten istället för att närma sig en lösning på den.
  • Sön 8 sep 2019 14:02 #82
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-08 12:59:27 följande:
    Det obehagliga är att jag trott att vi haft en bra relation. Jag uppfattade precis som du att hon helt enkelt inte gillar mig. Min sambo är helt chockad för han säger att han aldrig sagt onda ord om mig till henne. Det stämmer för hon sa på telefon "XX behöver inte säga något till mig för jag ser på honom att vad han känner". 

    Vi har det faktiskt väldigt bra och som jag tidigare skrev friade han till mig i augusti. Han sa då att jag gjorde honom lyckligare och lyckligare för varje dag. Med lite eftertanke så har hon aldrig gratulerat till det. Inte heller när jag blev gravid. 

    Det är svårt att tvinga någon att tycka om en. Jag har alltid försökt vara mitt bästa jag när vi hälsar på henne. Jag får helt enkelt vänta på att hon hör av sig igen. Min sambo är nämligen jätteledsen och besviken på henne och ska dit och prata med henne i veckan. Han förstår att hon förstört mycket och att hon är den enda som kan rätta till detta nu. Jag har ont överallt, sover dåligt pga. min stora mage etc. så jag hoppas jag lyckas att inte börja gråta om hon kontaktar mig.
    Ni har haft den relation ni har haft. Det som har hänt ändar egentligen inget bakåt även om jag förstår hur man omvärderar. Lustigt hur 10 minuter kan förändra inställningen till det som skett under flera år tidigare.

    Det är ingen ursäkt, men jag tror svärmor börjar bli lite desperat över förskjutningen i relationerna. Hon kanske ser det som att hennes relation med sonen glider henne ur händerna. Han ska få barn och gifta sig och hennes betydelse i hans liv bara minskar. Sedan ska hennes barn ska få barn och det väcker minnen till liv. Vad jag förstått var de ganska tajta iom att hon blev ensamstående i sbd med graviditeten.

    Skulle tro att svärmor också är i klimakteriet och hennes hormoner spökar lite de också. Det har nog bara blivit för mycket på en gång och nu när hon gjort bort sig får hon sonen emot sig till på köpet.

    Jag tror det ligger mer bakom än att hon bara är en elak kärring som visat sitt rätta ansikte. Hon är svartsjuk och troligtvis mår hon också rätt dåligt just nu och skulle vilja vrida tillbaka klockan. Om hon har något samvete och insikt dvs. Du lär få veta efter hon och din sambo har pratat.

    Du behöver inte göra någonting. Sedan är det bra att dammet får lägga sig lite innan någon pratar. Så alla hinner tänka igenom sin part i det hela.

    Du låter väldigt snäll och verkar vilja att alla ska kunna komma överens. Om svärmor ber om ursäkt på något sätt så tror jag att ni kommer ni kunna komma förbi det här.
  • Anonym (sätt gränse­r)
    Visa endast
    Sön 8 sep 2019 14:06 #83
    jrockyracoon skrev 2019-09-07 23:48:58 följande:
    Intressanta och tänkvärda ord och reflektioner du kommer med.

    Ja, du har rätt i att man brukade utse en gudmor i syfte att personen ska kunna överta vårdnaden av barnet ifall båda föräldrarna avlider i dess gamla betydelse. Då är det ju inte toppen om gudmor är både gammal och orkeslös när och om detta inträffar. Men det finns ju inget som hindrar att man utser vem som helst till gudmor. Det är förstås inte reglerat och inget särskilt händer om man bryter från traditionen.

    Man kan ju också hitta på en ny titel, gudfarmor, om man vill och fråga TS svärmor om hon vill bli gudfarmor.

    I ett av TS inlägg skrev hon nedanstående:
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-06 14:30:32 följande:
    Jag känner samma sak, vad är de för fel. Innan min sambo träffade mig hade han inga längre förhållanden, max två år. Då var han alltid hemma hos mamma vid semestrar, högtider etc. Jag kanske hittar på detta för att få en förklaring men jag tror nu att hon är avundsjuk på mig för att han inte finns i hennes liv på samma sätt. .
    Jag tog fasta på det som TS trodde när jag målade upp scenariot och grundproblematiken i svärmoderns utbrott på TS.

    Det är ju svårt förstås att veta mer exakt vad som triggar svärmodern i situationen. Men TS skriver ju också i trådstarten att hon tycker att svärmodern har blivit en "helt annan svärmor än den jag tidigare tyckte om". Så det verkar som om något har hänt ganska plötsligt som fått svärmodern att börja koka av ilska.

    Vi kan inte veta, utan bara gissa utifrån sannolika scenarion. Vi vet ju samtidigt att TS är gravid, och att det kan spela roll. Eller också så handlar det om sambons sätt att uttrycka sig som gjort svärmodern ilsken. Man kan ju även misstänka att sambon har sagt ett antal negativa saker till svärmodern i samband med att han inte fick fira TS och som han inte vill berätta om och stå för, vilket sedan har resulterat i svärmoderns ilska.

    Jag kan känna igen mig i dina kloka tankar om att sätta stopp i tid, och att inte låta tiden gå och vägra acceptera att någon gör våld på ens känslor innan ett hat som omöjliggör kontakt infinner sig.

    Det där är ju också funderingar som man behöver ha med sig när man märker att en relation med en annan person inte fungerar. Hur vill jag att det ska vara? Var går min gräns?

    I den omedelbara konfliktsituationen är det dock sällan klokt att ta upp tankar om förändring och krav. Det brukar ofta leda till att personen hamnar i försvar. Bättre att ta upp sådana här långsiktiga krav när båda är på bra humör och allt är frid och fröjd. Och även då göra det på ett ödmjukt sätt där man mer pratar om sina egna behov än vad man vill att den andre ska förändra.

    I en sådan här akut konflikt som TS har hamnat i där hon har gått från att ha en god och fungerande relation med svärmodern till ett riktigt sammanbrott tänker jag att hon kan vänta med att komma med krav med kraftiga förändringar. Deras relation har ju varit bra tidigare, så det hon vill är väl antagligen att lösa konflikten och återställa relationen som den var förut.

    Det viktiga är att hon och svärmodern tar det viktiga samtalet om situationen. Är svärmodern någorlunda normal så kommer det samtalet kanske flyta på bra, nästan oavsett hur TS agerar. Jag kan tänka mig ett scenario där  hon också mår dåligt av situationen och vill försöka ställa tillbaka och ångrar sina uttalanden.

    Men i det fall hennes ilska ligger kvar och hon inte har någon ånger utan nästan är i samma ilskna tillstånd som förut, så blir det för TS som att kliva fram bland minfältet i den här diskussionen. Visst kan hon vara stentuff, men vill hon verkligen ta risken att konflikten blir värre. Visst kan det vara klokt att vara tuff om hon har belägg från andra konflikter med svärmodern som hon kanske fått av sambon, att denne behöver tas med hårda nypor. Då kan det vara en möjlig strategi. Men i brist på sådan kunskap så tycker jag att TS ska gå över minfältet med minimal skada.

    Vill hon senare prata om svärmoderns påhopp, och berätta att hon inte tycker det är acceptabelt, så går det ju utmärkt. Men jag skulle inte ta det i just det känsliga läget när hon har ett syfte att komma i samklang med varandra igen.

    Lösa problem gör man bäst när man har en god relation och litar på varandra fullt ut. Är relationen sämre får man ta det försiktigare.

    Sen hävdar inte jag att TS inte ska stå på sig om fakta och vad det var som hände, etc. Om t.ex. en sakdiskussion uppstår där svärmodern hävdar att mannen får göra allt hemma, ska hon lugnt och sakligt bemöta den kritiken. Men jag ser inte det som att hon behöver ta fram pekpinnarna just i den känsliga situationen. Men jag kan ju förstås resonera galet. Jag är ingen konfliktlösningsteoretiker.
    Tack för ditt svar: Men angående ditt sista stycke: Om svärmodern i ett nytt samtal skulle hävda att mannen får göra allt hemma och TS lugnt och sakligt bemöter den kritiken så normaliserar hon ju just att svärmodern lägger sig i saker som hon inte har med att göra. Det är överhuvudtaget inte svärmoderns sak vem som gör vad hemma hos hennes vuxna son och om hon i ett nytt samtal fortfarande inte fattar denns självklara sak så är det absolut dummaste man kan göra att börja prata med henne om vem som gör vad. Om du envisas med att kalla all konstruktiv kritik för "pekpinnar" och menar att dessa "pekpinnar" bara förvärrar situationen så kan man i ett sådant samtal istället för att säga "Det angår inte dig vem som gör vad hemma hos oss" använda sig av en något mjukare formulering som "Jag tänker inte diskutera vår fördelning av hushållsarbetet med dig och speciellt inte över telefon".

    Det finns som jag ser det ingen som helst anledning  till att TS i ett nytt samtal med svärmodern överhuvudtaget ska prata med henne om vem som gör vad hemma hos dem.
  • Anonym (Bella­)
    Visa endast
    Sön 8 sep 2019 14:11 #84

    Men varför lade du inte på luren?

    Man måste inte lyssna på någon som håller låda sådär.

    Tala med din sambo och be honom prata vett med sin mamma. Hon är inte ditt ansvar.

  • Sön 8 sep 2019 14:14 #85
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-08 12:59:27 följande:
    Tack! Det obehagliga är att jag trott att vi haft en bra relation. Jag uppfattade precis som du att hon helt enkelt inte gillar mig. Min sambo är helt chockad för han säger att han aldrig sagt onda ord om mig till henne. Det stämmer för hon sa på telefon "XX behöver inte säga något till mig för jag ser på honom att vad han känner". 

    Vi har det faktiskt väldigt bra och som jag tidigare skrev friade han till mig i augusti. Han sa då att jag gjorde honom lyckligare och lyckligare för varje dag. Med lite eftertanke så har hon aldrig gratulerat till det. Inte heller när jag blev gravid. 

    Det är svårt att tvinga någon att tycka om en. Jag har alltid försökt vara mitt bästa jag när vi hälsar på henne. Jag får helt enkelt vänta på att hon hör av sig igen. Min sambo är nämligen jätteledsen och besviken på henne och ska dit och prata med henne i veckan. Han förstår att hon förstört mycket och att hon är den enda som kan rätta till detta nu. Jag har ont överallt, sover dåligt pga. min stora mage etc. så jag hoppas jag lyckas att inte börja gråta om hon kontaktar mig.

    Säger även till dig... jag är såå glad och tacksam för att ni har läst och skriver tillbaka till mig. Jag skäms så mycket över detta att jag inte kan prata med någon annan än min sambo om detta.  Att läsa vad ni skriver och att ni stöttar mig betyder väldigt mycket. 
    Lägg inte för stor betydelse på ert tråkiga samtal när du tänker på er relation. Att er relation har varit bra tidigare är ett tecken på att hon inte ogillar dig som person, men att hennes känslor i samband med er förlovning och ert barn antagligen har fått henne ur balans.

    Så ilskna känslor som hon hade under samtalet kommer inte plötsligt ur det blå. De har en konkret och tydlig orsak som ligger nära hennes inre kärna. Om du förstår varför hon känner som hon gör blir det lättare att förstå hennes utbrott och då inser du också att ingenting av det hon säger har något med dig att göra personligen. Det är din roll som maka till din blivande man och mor till ditt blivande barn som sannolikt väcker hennes vrede. Hade din man valt en annan kvinna än du, hade det sannolikt uppstått precis samma typ av konflikt.

    Mitt råd är fortfarande att du kontaktar henne och samtalar med henne direkt. Ju fler du blandar in i den här konflikten, desto mer långvarig och sårig riskerar du att den blir.

    Du mår ju dåligt av att gå och ha de här tankarna i huvudet. Du måste göra något åt det. Hur gjorde du när du och sambon hade den här konflikten med firandet på din födelsedag? Du pratade med honom, eller hur? Du väntade inte med att prata med honom i flera veckor, gjorde du? Du gick inte till någon annan och bad den personen prata med honom? Och sedan hittade ni en lösning på er konflikt. Gör det samma med svärmodern!

    Med lite tur räcker ett kort samtal för att konflikten ska vara ur världen. Berätta hur ledsen du blev av ert samtal, att du vill reda ut det här och att hon är en viktig person för dig i och med att hon är din sambos mor och ditt barns farmor. Ta det därifrån.

    Din sambos samtal med svärmodern kan bli lite hur som helst. Det kan förstås lösa konflikten mellan er två, och då är det ju toppen. Men det riskerar också att utöka konflikten genom att förstärka den ytterligare, att den även börjar involvera sambon och att den sätter igång två parallella konflikter, en mellan dig och svärmodern och en mellan svärmodern och din sambo. Jag tror att risken är större att konflikten utökas eftersom det inte är en neutral part du skickar iväg till svärmodern. Det är en part som antagligen är en stor del till att konflikten mellan dig och svärmodern uppstod. En medlare som ska försöka lösa en konflikt ska helst inte själv vara insyltad i konflikten menar jag om du förstår hur jag tänker.

    Jag tror att sambon och svärmodern har ett viktigt samtal som de måste ha. Det samtalet kommer kanske leda till en konflikt mellan dem. Men det är bättre att du och svärmodern löser er konflikt först, innan det viktiga samtalet, annars riskerar du att dras in i deras konflikt.

    Men det är helt och hållet ditt val. Du har fler parametrar till ditt förfogande än oss i tråden och behöver själv välja det du tycker är bäst. Jag bara kommer med mina tankar och mina åsikter, de behöver ju inte vara samma som dina.

    Mitt stöd har du vad du än väljer och jag hoppas och tror att allt kommer ordna sig till sist!
    Lycka till!
  • Anonym (Bella­)
    Visa endast
    Sön 8 sep 2019 14:14 #86
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-06 14:49:57 följande:
    Han är inte den som säger till på skarpen men han ska åka dit nästa vecka (med jobbet) och ska då passa på att prata med henne öga mot öga. Han tycker inte som henne och men vill veta varför hon sa så. Han har sagt att han står bakom mig till hundra procent men vill ge henne en chans att förklara sig. Jag har dock sagt att hon var väldigt klar i sina påståenden och att det inte fanns chans att missförstå vad hon sa.
    läste nu att du redan satt sambo på att ta diskussionen. Vad skönt att han står bredvid dig i detta.

    Stor kram och hoppas du snart kan gå vidare.
  • Sön 8 sep 2019 14:55 #87
    Anonym (Bella) skrev 2019-09-08 14:11:47 följande:

    Men varför lade du inte på luren?

    Man måste inte lyssna på någon som håller låda sådär.

    Tala med din sambo och be honom prata vett med sin mamma. Hon är inte ditt ansvar.


    Låt den arga personen prata ut. Bäst är om det sker öga mot öga, i andra hand i telefon, absolut inte per sms.

    Jag har märkt att i min vardag har det varit klokt att låta mer eller mindre balanserade närstående tala ut, gräla, ofta i förvirrade långa monologer i affekt - det har varit viktigt för att få dem att komma igenom alla sina starka känslor. De har ibland kommit igenom sitt drama och lugnat ner sig och kunnat resonera till sist. Man måste hålla sig lugn själv och bekräfta dem med positiva ord utan att fjäska. Då blir samtalen ju stärkande för sammanhållningen. Att slänga på luren från min sida hade bara gett dem ännu mer tankar om att jag är dum...

    Inte sällan slänger sådana personer på luren själva. De står liksom inte ur och kan inte hantera sina känslor. De kanske plötsligt skäms.

    Bäst är att vara öppen, vänlig och resonerande om hur man respektfull kan lösa detta tillsammans.

    Googla på hur man hanterar besvärliga människor. Mängden människor med svårigheter avseende inre kompass, tålamod och möjlighet till krishantering minskar.

    Antalet vuxna som beter sig som drastiska tonåringar ökar, vi ser det nog t o m här på FL. Vi behöver vara rädda om varandra inom familj, vänkrets och kärlek. Så många närstående råkar vi inte ut för i livet.
  • Anonym (sätt gränse­r)
    Visa endast
    Sön 8 sep 2019 15:23 #88
    Rudbeckius skrev 2019-09-08 14:55:10 följande:
    Låt den arga personen prata ut. Bäst är om det sker öga mot öga, i andra hand i telefon, absolut inte per sms.

    Jag har märkt att i min vardag har det varit klokt att låta mer eller mindre balanserade närstående tala ut, gräla, ofta i förvirrade långa monologer i affekt - det har varit viktigt för att få dem att komma igenom alla sina starka känslor. De har ibland kommit igenom sitt drama och lugnat ner sig och kunnat resonera till sist. Man måste hålla sig lugn själv och bekräfta dem med positiva ord utan att fjäska. Då blir samtalen ju stärkande för sammanhållningen. Att slänga på luren från min sida hade bara gett dem ännu mer tankar om att jag är dum...

    Inte sällan slänger sådana personer på luren själva. De står liksom inte ur och kan inte hantera sina känslor. De kanske plötsligt skäms.

    Bäst är att vara öppen, vänlig och resonerande om hur man respektfull kan lösa detta tillsammans.

    Googla på hur man hanterar besvärliga människor. Mängden människor med svårigheter avseende inre kompass, tålamod och möjlighet till krishantering minskar.

    Antalet vuxna som beter sig som drastiska tonåringar ökar, vi ser det nog t o m här på FL. Vi behöver vara rädda om varandra inom familj, vänkrets och kärlek. Så många närstående råkar vi inte ut för i livet.
    Men nu handlar det inte bara om vad som är viktigt för den som skriker  långa monologer och vad han eller hon mår bra av.

    Det handlar minst lika mycket om vad som är viktigt för den som lyssnar på de långa monologerna och vad han eller hon mår bra av.

    I synnerhet om den som lyssnar är en höggravid 40-åring, vilket i sig är ett riskabelt hälsotillstånd.
  • Sön 8 sep 2019 15:31 #89
    Anonym (sätt gränser) skrev 2019-09-08 14:06:53 följande:
    Tack för ditt svar: Men angående ditt sista stycke: Om svärmodern i ett nytt samtal skulle hävda att mannen får göra allt hemma och TS lugnt och sakligt bemöter den kritiken så normaliserar hon ju just att svärmodern lägger sig i saker som hon inte har med att göra. Det är överhuvudtaget inte svärmoderns sak vem som gör vad hemma hos hennes vuxna son och om hon i ett nytt samtal fortfarande inte fattar denns självklara sak så är det absolut dummaste man kan göra att börja prata med henne om vem som gör vad. Om du envisas med att kalla all konstruktiv kritik för "pekpinnar" och menar att dessa "pekpinnar" bara förvärrar situationen så kan man i ett sådant samtal istället för att säga "Det angår inte dig vem som gör vad hemma hos oss" använda sig av en något mjukare formulering som "Jag tänker inte diskutera vår fördelning av hushållsarbetet med dig och speciellt inte över telefon".

    Det finns som jag ser det ingen som helst anledning  till att TS i ett nytt samtal med svärmodern överhuvudtaget ska prata med henne om vem som gör vad hemma hos dem.
    Ja, vi skiljer oss på den här punkten möjligen.

    Jag tycker det är naturligt och till och med bra att vänner, släktingar och bekanta månar om varandra och påpekar orättvisor när en person behandlas på ett uppenbarligen felaktigt sätt.

    Om det t.ex. vore sant att TS behandlade TS man fruktansvärt genom att t.ex. tvinga honom att skura och städa huset, göra hushållssysslor, slita i trädgården,  etc. samtidigt som TS satt i en solstol och njöt av en cola och det hände inte enbart när TS var gravid utan under t.ex. 10 års tid, så skulle hon verkligen ha anledning att lägga sig i, enligt min mening. Eller om hon hade misstankar om att TS man blev misshandlad av TS. Eller om hon hade misstankar om att mannen misshandlade TS, etc...

    Men att skälla ut någon är ju inte rätt sätt. Man kan ju säga: "Jag tycker det är fel att du sitter i en solstol och dricker cola, och att din man varje dag får slita." Då kanske man får svaret att: "Åh, det där är en överenskommelse vi har gjort, det är något vi båda trivs med..." Jaha, då vet man det.

    Om vi inte vågar blåsa i varningspipan när vi ser tecken på att våra nära och kära är i riskzonen för att bli utnyttjade eller psykiskt eller fysiskt misshandlade, då har vi tagit rätten att låta andra vara ifred ett steg för långt.

    Därmed inte sagt att svärmodern på något sätt har rätt att lägga sig i deras arbetsfördelning eller liknande. Men om hon blir allvarligt orolig för att TS psykiskt eller fysiskt utnyttjar och misshandlar hennes man, då är det rimligt att hon uttrycker sin oro.

    När man har ett konfliktsamtal med syfte att hitta en snabb och smidig lösning på konflikten anser jag att det ibland kan vara onödigt att gå in på den andres rätt att blanda sig i. Det bidrar kanske inte till samtalets syfte att gå in på den rättigheten, oavsett hur giltigt det argumentet kan tänkas vara. Att lösa konflikten är det som ska ligga i fokus. Om det kan hjälpa svärmodern att bli lugnare i sinnet, genom att visa henne att hennes oro för sonen är helt obefogad genom en kort saklig argumentation - tycker jag det är fullt rimligt att göra det.Men om det leder till mer obefogade anklagelser och utbrott, kan det också vara bra att försöka klargöra vad som är parets rätt att själva bestämma över och vilka delar, om några, som är rimliga att svärmodern kan få ha synpunkter på.

    Det som avgör hur mycket man kan ta ut svängarna, d.v.s. hur provocerande man kan vara mot den andre genom att säga saker som kan misstänkas accelerera konflikten är olika från situation till situation. Om svärmodern är ångerfull och lugn under samtalet kan TS i större utsträckning definiera var hennes gränser går. Om svärmodern är lynnig, svår att ha att göra med och tydligt känslostyrd - är det strategiskt smart att vänta med de mer potentiellt provocerande delarna till ett annat samtal, om det fortfarande behövs då.

    Jag ser på konfliktsamtal lite som med självmord. Förhindrar man ett självmord, kan det många gånger leda till en positiv utveckling och ett långt lyckligt liv. Vad säger man till den som står på bron och är beredd att hoppa? Säger man att såhär kan man inte göra, att man ska anmäla honom till polisen eftersom det är olagligt att ta självmord från den här bron?  Nej, man passar sig antagligen noga för att sätta gränser eller säga fel ord i den situationen. Varje ord man säger väger man på guldvåg för man vet att minsta felsägning kan få stora negativa konsekvenser för personens liv. Man kan alltså offra både sin egen ev. önskan att vilja påminna om regler, ens egna känslor, ens vrede, tid och kraft för att förhindra ett självmord - den relativt lilla insatsen kan ge stor utdelning. Samma sak med en konflikt med en person. Löser man en konflikt med till exempel en svärmoder som är lite på avstånd, kan detta leda till en livslång konfliktfri närvaro. Genom att hålla tillbaka sin känsla av kränkthet, ilska och lust att rikta hårda anklagelser tillbaka kan man ibland med relativt enkla medel stoppa något som annars hade blivit en jobbig mardröm.

    Det där att hålla gränser är viktigt. Men varför inte ta upp det med personen senare, när relationen har läkt och när läget inte är lika känsligt? Om det ens behövs att ta upp då, för i och med den goda relationen som uppstått kanske svärmoderns gränslöshet har försvunnit helt.

    Samtidigt, om det är viktigare att markera ens gränser än att lösa konflikten, kan man agera på ett annat sätt. Allt handlar om vilket syfte man har med samtalet, och vad man är beredd att offra för att få det man vill ha.
  • Sön 8 sep 2019 15:44 #90
    Anonym (sätt gränser) skrev 2019-09-08 15:23:30 följande:

    Men nu handlar det inte bara om vad som är viktigt för den som skriker  långa monologer och vad han eller hon mår bra av.

    Det handlar minst lika mycket om vad som är viktigt för den som lyssnar på de långa monologerna och vad han eller hon mår bra av.

    I synnerhet om den som lyssnar är en höggravid 40-åring, vilket i sig är ett riskabelt hälsotillstånd.


    Inga problem att sätta lagom gräns för långa samtal med besvärliga människor. Tala vänligt om att du behöver sluta eller mildra tonen i samtalet inom x minuter pga graviditet, tentastress, middagsfix för barnen osv. Vi ska inte lägga oss platt bara för att vi inte väljer att slänga på luren i örat på dem.
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll