Sambon vill ha procentuell ekonomi

Det är nog dags för dig att se dig om efter en annan sambo. Den där har en konstig verklighetsuppfattning och då undrar man ju hur hon ser på andra saker än ekonomi. Byt tjej är mitt råd.

Jag kan förstå förespråkandet av både procentuell och 50/50, men förstår verkligen inte vad det är för konstigt med sambons önskan eller vad som är verklighetsfrånvänt?

Jag ser mig inte som försörjd. Vi har ett konto där det finns pengar och från det kontot handlar vi båda två. Finns det mindre pengar handlar vi mindre finns det mer så handlar vi mer och spar mer. Det är helt lika både i insats och möjlighet att handla. Dock får han en högre pension än jag vilket gör att mitt pensionssparande är högre. Vi försörjer inte varann vi har bara exakt samma levnadsstandard eftersom vi båda bidrar med våra kroppar exakt lika mycket. Sedan är det helt sjukt att min arbetsgivare inte fattar att värdera mitt jobb lika mycket som hans, men det tycker vi inte att jag ska behöva "lida" för. En gång i tiden var han arbetslös och då var det nästan bara min lön som kom in på kontot och vi gjorde likadant då. Inte försörjde jag honom vi delade bara på det som kom in.

Vad tror du att jag röstar på nyfiken

Skulle gissa att du ligger mer åt det röda hållet och jag åt det blå. Partipolitik vågar jag inte uttala mig om. Vill dock säga att jag inte själv kan sympatisera helt med något parti eller block egentligen.

Vi har helt enkelt mycket olika syn på vad man själv ?ansvarar? för och rättvisan i att vi tjänar olika.

Jag och min man står också helt olika för inköp av möbler och dylikt. Jag har inget intresse i röjsågar och gräsklippare, som är nödvändigt där vi bor. Och han har inget som helst intresse i fina kuddar. Vill jag ha nya kuddar enbart av utseendeskäl så betalar jag dom. Han betalar röjsågen.

Nu har jag iof inget jätteintresse i kuddar, men bryr mig ändå mer än vad han gör.

Detta fungerar för oss, men som sagt, jag kan inte anse att du och din partner på något sätt gör fel. Ni gör som passar er bäst helt enkelt och vi gör som passar oss bäst.

Tyvärr har ju ts problemet att de tycker olika

Man ska betala för sig, menar jag. det här tyder ju på att hon ex bara vill använda 33% av bostaden eftersom hon bara betalar 33% av hyran?
Du kanske ser normalt på detta men det gör inte jag.

För mig är det obegripligt att man, som den som tjänar minst, ens kan vilja leva på annans pengar? För mig är det självklart att stå för mina egna kostnader. Vi delar således lika, trots att man min har långt mer pengar än jag. Varför ska jag profitera på honom?

För oss är det också självklart att lägga vår levnadsstandard efter min inkomst. Att han sen har mer pengar kvar är inte relevant för mig.

Tack alla för sakliga svar, blir lätt när jag går till folk i min närhet att de håller med mig och detsamma för henne, här får jag en bra fokus på ämnet utan personliga band som påverkar. Mycket bra.

Det är många som förstår min sambo men det är också vissa som förstår mig. Jag ska försöka svara på frågor så ni får en bättre bild utav situationen.

Vi båda har vart väldigt målmedvetna med vad vi har valt att göra sedan gymnasietiden. Vi båda har studerat till våra ämnen på högskola och nu jobbar med det vi studerade till. Hennes jobb är mer konstnärligt och kreativt medans mitt är ett kontorsjobb inom industrin. 

Jag startade under vårt förhållande ett eget företag som har tagit fart den senaste tiden, därav den stora löneskillnaden. Vi jobbar dock samma mängd timmar. När vi blev tillsammans låg vi någon tusenlappar ifrån varandra. 

Vi skulle kunna säga att i hennes vågskål väger lycka, utlopp för det kreativa tyngre än pengar samtidigt som jag mer har haft fokus på finansiell stabilitet, det är så jag är. 
Bra infallsvinkel, tack.Vi diskuterade det när vi flyttade ihop. Då som tidigare nämnt så var det mer lika lön. Nu har detta förändrats under vår tid tillsammans, det är under denna förändring hon då har börjat uppleva att det gått och blivit orättvist. 

Ja det kan jag hålla med om. Dock så har hon pengar över när vi har betalt våra gemensamma räkningar. Dock väljer hon att göra annat för dessa pengar, så som att göra naglarna en gång i månaden och lägga pengar på sina hobbys, vilket jag anser är fine, jag blir dock förvirrad när hon är missnöjd med sin finansiella situation som jag anser att hon i allra högsta grad är kapabel till att påverka.Detta köper jag också. Det är dom också. När vi flyttade till den lägenheten vi bor i dagsläget så kom vi överrens om en peng som vi båda kände oss bekväma med. Hyran får inte vara mer än XXXX kronor. Jag gav också möjligheten (efter att vi insett att de kvaletativa var dyra) om hyran låg över en viss summa så skulle jag ta hela den överskridande kakan. Nu hade vi turen och hitta något som var under vad vi båda kände oss bekväma med vilket jag ansåg som en win för oss båda. Även de övriga kostnaderna har vi självklart varit med och beslutat om tillsammans, jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag dikterar att vi ska äta hummer varje fredag och hon ska vara med och stå 50% på det, det är ju inte rimligt. 
Så krass skulle jag också vilja vara i det här. Dock så hävdar hon att det är mitt "jobb" som sambo att säkerställa hennes lycka, och om jag har pengar kvar i slutet av månaden för att kunna säkerställa detta (utan att det syns på kontot allt för mycket) så skall jag göra så. Dock tycker jag det låter helt upp och ner...Ja om vi går över till procentbaserad så kommer ju bjudningarna upphöra och hållas till födelsedagar, julklappar etc.

Hon menar på att hon uppskattar dessa saker jag gör för henne i form av bjudningar osv men att det endast är när vi gör saker tillsammans. Hon skulle vilja ha en friare vardag där hon skulle kunna göra mer. 
 
Om det hade blivit minus eller plus kan jag inte svara på då jag inte har någon "bjud-logg". Jag skulle spontant gissa på att hennes situation hade vart densamma bara att vi kanske hade gjort mindre saker tillsammans som kostar då hon hade spenderat pengarna på annat. 

Jag skulle också vilja slänga in att jag tjänar tre gånger mer än henne kan ha vart dumt formulerat. Efter att alla mina omkostnader är betalade så har jag tre gånger så mycket pengar som henne kvar, ja. MEN jag väljer att endast ha en summa som är mer lik hennes att röra mig på i månaden, resterande summa låter jag gå in ett sparande till en lägenhet (som vi självklart ska flytta in i tillsammans). 

- - - - - - - - - -

Jag väljer att börja såhär, nu är snart lunchen över. Jag ser fram emot att försöka svara och diskutera mig fram i denna djungel senare idag, så många bra svar! Fortsätt!

Hej ts!
(Inte läst riktigt allt i tråden).

Jag och min sambo tillämpar procentuellt ekonomi, då han tjänar tre gånger mer pengar än jag. Jag kan inte höja min inkomst pg min hälsosituation (kroniska sjukdom efter olycka, detta är alltså inte något som jag valt). Före min olycka tjänade han ungefär 30% mer än mig och då delade vi 50/50 på i princip allt (förutom när det gäller hans bilintressen, detta har han alltid stått för helt själv).

Numera betalar han 75% av allt (fasta kostnader + sådant vi gör tillsammans), men det innebär även att när det gäller "upplevelser", restaurang, bio, resor etc så betalar jag 25% av det också. Endast sådant som födelsedagspresenter "bjuder" han mig helt på.
När det gäller "upplevelser" som främst jag vill gå på ex vissa konserter och teatrar, spabesök etc bokar och betalar jag för oss båda, eftersom han ju själv inte skulle valt att gå på just detta om han valt själv så känns det mest rättvist tycker jag.

(Vi har inga barn).

Jag är på din tjejs spår. Hade min sambo tjänat så mycket mer än mig hade jag inte tyckt det var mer än rätt att han stod för större delen av de gemensamma utgifterna. Det handlar inte om att bli försörjd utan att båda ska ha samma möjlighet. Jag hade ansett att vi skulle tillämpa procentuell betalning på hyra, räkningar kopplat till boendet, bil, mat och andra gemensamma saker man kan tänkas ha. Detta gör att det skulle bli pengar över till båda. Hade tyckt det var väldigt orättvist om min sambo varje månad kunde lägga undan 10-20 tusen medans jag knappt kunde lägga undan något. Argumentet om att ?ja men det finns saker man kan ta bort för att spara? köper jag inte heller. Varför ska hon få lov att leva ett tråkigt liv bara för att ni ska betala 50/50? Ska hon plocka bort allt i sitt liv för att kunna spara? När du både kan spara och unna dig? Hade inte varit ett förhållande jag hade varit lycklig i. Hade för mig känts som jag levde med en väldigt snål person.

Kvinnor tjänar generellt ofta sämre än män. Yrken som kvinnor ofta är inom har inte så höga löner. Att börja prata om att ?ja men du har valt jobbet själv?. Ja klart som fan, man väljer ett jobb som intresserar en/är möjligt att få. Ska man bli straffad för det och leva tidigt bara för att man inte, likt sin partner, har ett högavlönat jobb?

Jag tycker det är snålt att sitta och trycka på sina pengar. För mig är det att dela lika = dela jämnt och det gör man när man betalar efter sin inkomst. Vi skattar ju olika efter vad vi tjänar? Så varför inte då betala olika i hemmet utefter vad man tjänar? Tror det blir mindre tungt för dig som tjänar så mycket att lägga några tusenlappar mer än henne än det är för henne att lägga 50/50.

Så hon tjänar alltså mer på att flytta in i en dyrare lägenhet?

quote=80223798][quote-nick]TTV skrev 2020-02-13 12:50:28 följande:[/quote-nick]Tack alla för sakliga svar, blir lätt när jag går till folk i min närhet att de håller med mig och detsamma för henne, här får jag en bra fokus på ämnet utan personliga band som påverkar. Mycket bra.

Det är många som förstår min sambo men det är också vissa som förstår mig. Jag ska försöka svara på frågor så ni får en bättre bild utav situationen.

Vi båda har vart väldigt målmedvetna med vad vi har valt att göra sedan gymnasietiden. Vi båda har studerat till våra ämnen på högskola och nu jobbar med det vi studerade till. Hennes jobb är mer konstnärligt och kreativt medans mitt är ett kontorsjobb inom industrin. 

Jag startade under vårt förhållande ett eget företag som har tagit fart den senaste tiden, därav den stora löneskillnaden. Vi jobbar dock samma mängd timmar. När vi blev tillsammans låg vi någon tusenlappar ifrån varandra. 

Vi skulle kunna säga att i hennes vågskål väger lycka, utlopp för det kreativa tyngre än pengar samtidigt som jag mer har haft fokus på finansiell stabilitet, det är så jag är. Bra infallsvinkel, tack.Vi diskuterade det när vi flyttade ihop. Då som tidigare nämnt så var det mer lika lön. Nu har detta förändrats under vår tid tillsammans, det är under denna förändring hon då har börjat uppleva att det gått och blivit orättvist. Ja det kan jag hålla med om. Dock så har hon pengar över när vi har betalt våra gemensamma räkningar. Dock väljer hon att göra annat för dessa pengar, så som att göra naglarna en gång i månaden och lägga pengar på sina hobbys, vilket jag anser är fine, jag blir dock förvirrad när hon är missnöjd med sin finansiella situation som jag anser att hon i allra högsta grad är kapabel till att påverka.Detta köper jag också. Det är dom också. När vi flyttade till den lägenheten vi bor i dagsläget så kom vi överrens om en peng som vi båda kände oss bekväma med. Hyran får inte vara mer än XXXX kronor. Jag gav också möjligheten (efter att vi insett att de kvaletativa var dyra) om hyran låg över en viss summa så skulle jag ta hela den överskridande kakan. Nu hade vi turen och hitta något som var under vad vi båda kände oss bekväma med vilket jag ansåg som en win för oss båda. Även de övriga kostnaderna har vi självklart varit med och beslutat om tillsammans, jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag dikterar att vi ska äta hummer varje fredag och hon ska vara med och stå 50% på det, det är ju inte rimligt. Så krass skulle jag också vilja vara i det här. Dock så hävdar hon att det är mitt "jobb" som sambo att säkerställa hennes lycka, och om jag har pengar kvar i slutet av månaden för att kunna säkerställa detta (utan att det syns på kontot allt för mycket) så skall jag göra så. Dock tycker jag det låter helt upp och ner...Ja om vi går över till procentbaserad så kommer ju bjudningarna upphöra och hållas till födelsedagar, julklappar etc.

Hon menar på att hon uppskattar dessa saker jag gör för henne i form av bjudningar osv men att det endast är när vi gör saker tillsammans. Hon skulle vilja ha en friare vardag där hon skulle kunna göra mer.  Om det hade blivit minus eller plus kan jag inte svara på då jag inte har någon "bjud-logg". Jag skulle spontant gissa på att hennes situation hade vart densamma bara att vi kanske hade gjort mindre saker tillsammans som kostar då hon hade spenderat pengarna på annat. 

Jag skulle också vilja slänga in att jag tjänar tre gånger mer än henne kan ha vart dumt formulerat. Efter att alla mina omkostnader är betalade så har jag tre gånger så mycket pengar som henne kvar, ja. MEN jag väljer att endast ha en summa som är mer lik hennes att röra mig på i månaden, resterande summa låter jag gå in ett sparande till en lägenhet (som vi självklart ska flytta in i tillsammans). 

- - - - - - - - - -

Jag väljer att börja såhär, nu är snart lunchen över. Jag ser fram emot att försöka svara och diskutera mig fram i denna djungel senare idag, så många bra svar! Fortsätt![/quote]