Skapar nu en ny vikt och träningsinlägg, för de som vill fortsätta haka på, från midsommartråden samt givetvis nya som vill vara med.
Lägger upp min startvikt för denna omgång imorgon.
Dags att åter igen peppa varandra till våra mål :)
Men 15kg under hela graviditeten är ju inte mycket, 10kg låter väldig lite. Var inte så sträng med dig! Det är ju kul om det blir bara 10kg, men blir inte besviken om det blir mer!
Nej! Säg inte det med 5-7år! Fast jag har hört att det är så länge fettceller lever (jag har för mig att det var 8 år). Jag vet ju inte om det stämmer, jag har inte fact checked det, men vad jag tidigare läste flera gånger är att fettceller fylls upp och när de är fylla kommer det till nya. Det ska vara enklare för kroppen att fylla upp fettceller som redan finns än att bygga nya, vilket ska vara anledningen till att man enklare går upp i vikt om man har varit tjock och gått ner, jämfört med någon som har aldrig varit tjock. Så om det stämmer är det nog rimlig att det är flera år man måste vara på sin vakt extra mycket, tills fettcellerna har dött.
Fast jag tror som du, att det blir enklare med tiden att hålla vikten, eftersom det blir ju en vana att äta bra och röra på sig.
Sedan handlar det även om hur mycket man måste ändra. Om man var tvungen att ändra hela sin livsstil för att gå ner - om man tex. aldrig rörde på sig och åt enbart skräpmat - blir det såklart mycket svårare. Själv har jag turen att jag inte behöve ändra SÅ mycket - min vanlig mat har "alltid" varit nyttig (alltså sedan jag flyttade hemifrån) för det mesa, jag bara gillar att äta och äter för mycket. Och så äter jag för mycket sötsaker utöver den vanliga maten. Jag behöver alltså inte ändra mina vanor 180°. Samma med rörelser: jag har tex. alltid gillat att gå och gått mycket till fots - det gör jag mer nu. Och så har jag kört träningspass on and off genom åren, det var alltså inte helt nytt, utan bara något som jag behövde ta tag i igen regelbundet.
Därför är jag positiv att jag klarar det denna gången. Sista gången, när jag gick ner från 92 till 72kg, häll vikten på ett ungefär i ett år och sedan började gå upp igen, var förhoppningsvis en tillräklig bra lära för mig. Nu ska jag akta mig!
Gymmet igen igår, 7.5 km på hamsterbandet.
Var så illa tvungen trots träningskänningar kvar från i fredags, för ikväll har jag annat. Man kämpar...
Det går väldigt långsamt på vågen här men kläderna sitter bättre. Jag känner mig smalare men vet inte om det är mest inbillning.
Fortsätter med 16-8 som riktlinje då jag tycker det är enkelt att följa.
Frukost: citronvatten, kaffe
Lunch: halva tallriken grönsaker, halva "vanlig mat"
Mellanmål: frukt/osötad yoghurt med bär/bröd/inget. Oftast, men ibland blir det nåt fika.
Middag: som lunchen, något mindre portion
Efterrätt: en liten mörk chokladbit oftast. Sen har jag inget mer sötsug under kvällen, hoppar jag denna blir kvällen jobbigare
Kvällsfika: te
Dryck: vatten, kaffe, te. Bubbelvatten när jag vill lyxa till det. Cirka två glas mjölk i veckan, alkohol (öl eller vin) kanske var tredje vecka. Ingen sötad dryck som saft, läsk eller juice alls.
Fattar att det inte är någon superdiet och kanske inte ska vänta mig snabba resultat. Vill hellre hitta nåt som känns långsiktigt hållbart.
Går till jobbet fyra dagar i veckan och försöker hinna lunchpromenad den femte (30 min promenad enkel väg). Tränar mig ordentligt svettig en kväll i veckan, det är väl lite för lite, men just nu vad jag får ihop.
Kul att få följa den här tråden! Själv var det längesen jag skrev. Som jag trodde var det svårare att hålla vikten under sommaren, jag gick upp lite men det kändes ändå värt det :) vid invägningen igår så hade jag gått ner till mitt första mål - 65 kilo! Det känns bra. Nu siktar jag på 62 och tror att jag är nöjd efter det.
Kul att få följa den här tråden! Själv var det längesen jag skrev. Som jag trodde var det svårare att hålla vikten under sommaren, jag gick upp lite men det kändes ändå värt det :) vid invägningen igår så hade jag gått ner till mitt första mål - 65 kilo! Det känns bra. Nu siktar jag på 62 och tror att jag är nöjd efter det.
Dagens invägning visade 78,4kg - det är ett PLUS på 1,3kg sedan sista vägningen för 10 dagar sedan. Jag fattar ingenting och känner mig extrem besviken, för det har jag verkligen inte förväntat mig. Jo, jag har ätit sötsaker en hel dag, men det var för 1 1/2 veckor sedan, det kan väl inte leder till en så stor viktuppgång om jag efteråt har fortsatt med normal mat igen!? Mens har jag haft förra veckan, så det är inte heller vätska pga snart börjande mens.
Jag har förväntat mig nog ett MINUS på ungefär ett halvt kilo, bältet har också satt lösare i flera dagar. Suck.
Jag kan förstå hur du känner dig - på ett sätt är det liknande situationer vi är i: vi har gjort fel tidigare som ledde till att vi gått (för) mycket upp i vikt (igen) och nu är vi rädda att upprepa felet. Det är ju bra att vara medveten och aktar sig, men samtidigt innebär det faran att det blir extremt åt andra hållet. Så jag tycker det är viktigt att se åt bägge håll, att vara uppmärksam på vad man äter så att man inte går upp onödig i vikt (fett), men att man samtidigt får akta sig att man inte svälter sig eller överdriver på annat sätt. Det är nog en balansakt, men tyvärr nödvändig om man ska ha en frisk inställning till sin kropp.
Dagens invägning visade 78,4kg - det är ett PLUS på 1,3kg sedan sista vägningen för 10 dagar sedan. Jag fattar ingenting och känner mig extrem besviken, för det har jag verkligen inte förväntat mig. Jo, jag har ätit sötsaker en hel dag, men det var för 1 1/2 veckor sedan, det kan väl inte leder till en så stor viktuppgång om jag efteråt har fortsatt med normal mat igen!? Mens har jag haft förra veckan, så det är inte heller vätska pga snart börjande mens.
Jag har förväntat mig nog ett MINUS på ungefär ett halvt kilo, bältet har också satt lösare i flera dagar. Suck.
Vad kul att du nådde första målet, inte mycket kvar nu!
Jag verkar som en bra inställning du har - att det inte var så hemsk att gå upp lite, för det var värt det. Jag tycker att det kan går enklare om man ibland tillåter sig att göra "fel", när man vet att blir svårt att "rätt", istället för att bli extrem frustrerat om man går ett litet steg bakåt någon gång. Jag tror att risken är större att man ger upp helt, om man inte får göra "misstag".
Fast det beror nog också på personligheten, det kanske inte fungerar för alla.
Ja, det verkar verkligen lite som en onyttig besatthet. Fast det är ju bra att du är medveten om det och kan håller det i bakhuvudet och påminner dig själv om att det är helt okej att gå upp - även om det är lite mer än planerad ibland. Problemet skulle ju vara mycket större om du hade nekat att det finns. Men såklart är det ännu jobbigare i din situation, eftersom du är så rädd att du går upp för mycket, samtidig antar jag att det även är mentalt påfrestande att du vet att du är lite besatt och borde ta det lungt. Dubbel påfrestning på det sätt. Är din man/partner medveten om hur du känner dig angående viktuppgången och kann stöda dig?
Tur att en graviditet är tidsbegränsad, inte sååååå långt kvar nu, sedan kan du gosa med din bebis och förhoppningsvis glömma vikten ett tag!
Men jo, det hjälper ju inte att klaga och vara besviken, det är bara att fortsätta nu ...
Nej, vi ska absolut inte ge upp! Om några veckor är vi båda i (första) målet - du har nått din målvikt på 62kg, jag har nått mitt första mål på 74,8kg!