Varför så tätt mellan syskon?

Amatea:

Själv tycker jag inte att de praktiska bitarna är så jobbiga. Mina barn (2,5 & 8 månader) vaknar nästan samma tid på morgonen, äter alla huvudmål (frukost, lunch, mellanmål o kvällsmat) samtidigt, och somnar vid samma tid på kvällen.
Den äldste sover sällan middag, och den yngsta sover 3-4 gånger per dag.

Det som jag tycker är mest jobbigt just nu är att yngsta är i separationsångestfasen just nu, och gnäller och klänger väldigt mycket, och att den äldsta är trotsig och titt som tätt slår lillebror.
Men det lär väl gå över med tiden

jag vill ha mina barn ganska så tätt. det pga egen erfarenhet av att va ett sk mellanbarn.min bror är 7 år äldre än mig, min syster är 5 år äldre än mig. de lekte ALLTID tillsammans och hade alltid varandra under uppväxten, de gjorde allt. Jag blev alltid för liten för att vara med. sen när jag var 7 fick vi en lillasyster. Då var mina äldre syskon så stora att de kunde ha med sig lillasyster överallt. hon är var ju så gullig och aldrig i vägen. medan jag var fortfarande i helt "fel" ålder för att både passa lilla syster eller hänga med storebror och storasyster.

idag som vuxna umgås vi bra allihopa, men fram tills nu har det inte vart så roligt alls att vara mellanbarnet.

Jag har skrivit ett inlägg förut i tråden. Personligen vill jag inte ha tätt, jag vet att jag inte skulle orka med det. En annan orsak är att jag ska börja jobba nu i höst, och jag vill gärna jobba minst 1 år utan att behöva säga till chefen att jag är gravid.

För mig är det viktigt att komma ut i arbetslivet, och få fart på min "karriär", annars känner jag att min utbildning har varit totalt bortkastad. Pappan ska vara hemma nu i höst - och så blir det dagis i januari är det tänkt.

Varför jag också är "rädd" för att skaffa tätt är för att min mamma gick in i väggen när vi var små. 4 barn, varav det skiljer 1½ år mellan de två yngsta. (jag och min lillebror) Det blev för mycket för min mamma, och hon var hemma och grät i ett år i princip. Det vill jag aldrig uppleva! Men jag kommer aldrig skaffa 4 barn heller. Som det känns nu är 2 lagom - och inte tätt!

Amatea- jag har tidigt synkat ihop alla måltider och pojkarna sover middag 2,5 timme tillsammans på dagen. Båda lägger sig halvsju på kvällen och vaknar sex. Hade jag inte haft såpass strikta rutiner så tror jag inte jag hade orkat alls på samma sätt. Men bajsningen kan man ju inte sirekt schemalägga Många blöjbyten blir det...

Amatea"Ni som vill ha barn tätt för att det är så roligt med barn; vad är det som är roligt? Är det det praktiska som måltider, påklädning, tvätt eller är det samvaro, lek och gos? För min erfarenhet är att det är det sistnämnda som tyvärr får mindre tid när man har barn tätt."

Allt är roligt tycker jag, är hemma och njuter av mina barn men också av sysslorna hur knasigt det än låter. LEk och gos får den tid det behöver, men barnen mår ju bra av att leka ensamma också och träna upp sin fantasi och så.

Det är drygt 2 år mellan mig och min ena syster......och JA mina föräldrar fick gå till psykolog med mig när lillasyster kom........ Jag blev så svartsjuk på den lilla skiten!Det tog cirkus 15 år för oss bli bästa vänner. Hade våra stackars föräldrar väntat nåt år eller två så hade dom fått en lugnare tillvaro där hemma........ säger dom själva

Amatea: Visst ökar riskerna för varje år som går. Annars erbjuds alla kvinnor Sverige FVP från 35 år. www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp
Då är risken 1/250 att få barn med Down Syndrom. Vid 20 år är risken 1/1000 sen ökar den med varje år. Man kan ju få göra FVP innan 35 år om man har en stark önskan för det, men det är ju en relativt stor risk i sig.

Jag är 39 å väntar mitt andra barn i december. Fick det första för 1 år sedan, när jag var 38 år. Tätt på given alltså mycket beroende på min ålder men jag ser massor av fördelar med att ha barn tätt. Har blivit erbjuden FVP vid bägge grav men tackat nej för övrigt .
Må så gott!

Jag ska ha mitt andra barn i februari och det blir två år mellan dem. Hur jag tänker? Jag kommer att vara 35 när mitt andra barn föds och jag vill helst inte få barn vid alltför hög ålder. Kankse vill jag hålla öppet för möjligheten att få ett tredje barn också. Och så börjar vi bli sugna igen. Och visst är det lite så att jag inser att jag passar bättre som mamma till lite större barn så det finns nog en liten tanke på att "få det överstökat" också. Vi är väl alla olika!

Jag hade önskat att få mina barn tätt. Det skiljer 1 år mellan min syster och mig och jag ser bara fördelar ur barnets perspektiv - man har alltid en jämnårig vän. Nackdelarna är att det kan vara tufft när barnen är små men det är ju övergående. Jag har dessutom min ålder mot mig så jag vågade inte vänta längre.

Det blir (förhoppningsvis, ett barn på jäsning) nästan 3 år mellan mina barn, men man kan ju inte förvänta sig barn på beställning...

Vi skaffade barn med 2 års mellanrum (3 flickor) och på ett sätt var det väl bra eftersom de faktiskt leker mycket tillsammans och har stor glädje av varandra vilket kanske var anledningen till att skaffa tätt. Men och andra sidan är jag så trött! Alla är ju små ännu (1,3 och 5)och jag har varit borta från mitt arbete för länge. Jag saaknar den aktiviteten och sociala biten jättemycket, men nu börjar jag jobba i oktober. ROLIGT! Hade varit mysigt med en sladdis om 5-6 år. Jag tror att det är upp till dig själv när det passar er att skaffar syskon. Jag tror att alla åldrar är bra på något sätt. När de är äldre tycker de kanske att det är roligare att hjälpa till och det är mysigare på ett annat sätt.

Ang att skaffa barn tätt och statistiken ang Bup o pseudotvillingar. Antar att det är flera parametrar än att man har ett syskon i nära ålder för denna utveckling (om det stämmer). Tänker att att få barn tätt eller ej kan vara ett aktivt val men att bland de som ej tagit ställning av olika skäl kan det vara vanligt med tätt mellan syskon och skälen till att man ej tagit ställning kan vara bidragande till att barnen inte mår bra. (Planerar man inte sina barn åtminstone lite eller åtminstone tänker igenom situationen så kanske man inte är så aktiv i andra betydelsefulla val/ställningstaganden heller). Eller att det faktum att man fått barn tätt utan att vilja kan vara skäl till detsamma.
Ja detta blir man väl påhoppad för men jag vill säga att enkom att som förälder aktivt välja att få barn tätt eller avlägset tror jag inte gör den minsta skillnad för deras psykiska hälsa.
Själv har jag en liten på knappt 11 mån o funderar på när det är bäst att försöka skaffa syskon. Vill gärna ha tätt för att de ska få mer glädje av varandra men undrar över just om man hinner njuta av båda och hinner ge dem båda lika mycket kärlek och engagemang som jag gör med lillen nu. Kanske? Förmodar att barnen inte känner mindre kärlek o engagemang bara för man fokuserar på två istället för en.

Kanske är föräldrar med barn tätt tom bättre på att ta hand om dem o söker Bup när det behövs till skillnad från andra???!!!
Ja, menar bara att man måste granska undersökningar noga om man ska använda dem o inte bara se på en sak som kommit fram utan på hela bakgrunden o så.

Hmmm vad är det som säger att ett större barn inte skulle bli svartsjukt? På att en bebis kommer?

Förhoppningsvis planerar man barn efter hur det passar en själv och inte andra?

Nilla1: Tror absolut att du har rätt och jo man måste veta mer för att kunna bedöma en undersökning:)

Ville ha tätt pga av att barnen skulle ha nytta av varandra...och det har dom till 110% och ångrar inte det en sekund!

//Marie

hm.. jag har 7 småbröder.. fem av oss är täta och resten sladdisar.. och vi har alltid älskat varandra, umgåtts, pratat med varandra om hemligheter och problem, kärlek.. osv.. tycker det har varit underbart att växa upp med mina bröder tätt..