Varför så tätt mellan syskon?

Emmvig skrev:

"....vill inte få det "överstökat" allt för snabbt. Tiden rusar ju iväg ändå!"

och jag håller med dej!
Visst är det jobbigt och tråkigt och så ibland, men väldigt härligt för det mesta.. fast jag har ju bara ett barn, så jag vet ju inte hur det blir sen.. men ändå..

Jag tror att SGIn styr väldigt ofta! Knepig regel egentligen... (och dessutom påverkar säkert förstföderskornas ålder också!!)
Själva har vi 'tänkt försöka få till ett syskon' så att det blir 3 år emellan, det känns lagom.
Förhoppningsvis får jag möjlighet att jobba upp SGIn emellan..

Emmvig skrev:

"....vill inte få det "överstökat" allt för snabbt. Tiden rusar ju iväg ändå!"

och jag håller med dej!
Visst är det jobbigt och tråkigt och så ibland, men väldigt härligt för det mesta.. fast jag har ju bara ett barn, så jag vet ju inte hur det blir sen.. men ändå..

Jag tror att SGIn styr väldigt ofta! Knepig regel egentligen... (och dessutom påverkar säkert förstföderskornas ålder också!!)
Själva har vi 'tänkt försöka få till ett syskon' så att det blir 3 år emellan, det känns lagom.
Förhoppningsvis får jag möjlighet att jobba upp SGIn emellan..

Men jag förstår inte riktigt vitsen med det? Vad vill ni säga?

Finns det ett faciet på när och hur människor vill skaffa barn o vilket som är bäst det är väl väldigt individuellt?

Vill man ha många år emellan så fine! O vill man ha kortare imellan så är det också ok!

Vilket som är bäst är upp till var och en. Känner man att man har ork till att få tätt så tror jag det går alldeles utmärkt!

Maken hade en lite tänkvärd kommentar till den här diskussionen efter att jag läst både från "artikeln" och från forumet för honom om det enormt riskfyllda med att få barn tätt.

"Konstigt att inte hela jävla mänskligheten dött ut eftersom det är så traumatiskt och extremt psykiskt påfrestande och nedtryckande för barn att ha syskon som är nära i ålder, när man i alla tider utom nu i nutid inte haft någon möjlighet eller lust att skydda sig och fick barn på löpande band. Stackars mänskligheten. Då vet vi varifrån all ondska kommit då"

Jag tror att så länge man"ser" sina barn och ger alla barn man den kärlek och omsorg som dom behöver så kommer det gå fin fint.

Handlar nog mycket om hur föräldrarna hanterar det tror jag.

Oj... lite tråkigt när man måste sätta alla i fack här på familjeliv.
Att man skaffar barn tätt har väl förhoppningsvis med att göra att man som förälder vill ha det så... det är ju bara föräldrarna som kan styra över det...
Jag skaffade mina tätt (hela bunken) för att jag ville ha det så. Inte kollade jag på någon psyk statistik,inte på vad andra gör utan helt enkelt för att jag ville ha många barn och jag ville ha dom tätt. Det har varit min dröm sedan barnsben, en stor familj med barn i "samma ålder".

Beatrize74 : Jag skrev oxå att jag accepterar andras val o vill själv bli accepterad för mitt val. Kommer absolut inte bli synd om mina barn!! De kommer självklart att bli älskade, annars hade det inte blivit barn. När blir det synd om barnen?
Du har ditt synsätt och jag har mitt. Finns inget rätt eller fel! Så bry dej inte om hur jag tänker, ta hand om din familj, så tar jag min familj, så blir det bra!
Man kan som sagt vrida o vänd på allt, finns för och nackdelar till allt! Du vill ha tätt mellan barnen, det vill inte jag. Och ingen av oss ska behöva förklara och stå till svars för våra val.

Tack för stödet!

Vill faktiskt föra fram en stor fördel med att få tätt mellan barnen. Min dotter kommer inte behöva börja på dagis förrän hon är nästan 3 år. Och lillebror kommer ha storasyster i närheten när han tvingas börja vid 1½ års ålder. Kan dessutom dra ut på fp då jag får hp nu i slutet av gravideten, och kan alltså ta ut min dotters fp innan jag tar av sonens om ni hänger med

Det finns ju en massa mycket intressant forskning om att det är dåligt för barn att börja på dagis innan 3 års ålder. Då kan man ju börja väga och mäta nackdelar och fördelar igen, tätt mellan barnen - men slippa dagis... Hmmm nu blev det svårt va? Lite ot, men som ni förstår så försöker jag få med andra aspekter. Kanske ska vi med täta barn förfasas över de barn som måste klara sig själva på dagis och i skolan utan stöd från familjemedlemmar?

Barns lycka vs psykiska problem, hänger GARANTERAT inte på om de är pseudotvillingar eller inte. Sen att statistik visar annat - det är bara siffror i en tabell som inte visar helheten. (socionom studerande, märks eller )

Precis som ts så upplever jag också att man "ska" skaffa syskon tätt.

Träffade två kompisar nyligen som har en 1-åring respektive en 6-månaders, och båda pratade redan syskon. Jag blev helt paff, vi har inte ens diskuterat saken här hemma.

Jag har en 10-månaders och är ganska så sliten , så att sätta igång och bli gravid igen - nej tack! Med andra ord så kommer det vara MINST 3 år mellan sonen och ett eventuellt syskon.

Jag skulle inte vara en bra mamma om jag fick barn tätt, tycker det här första året har varit enormt jobbigt rent ut sagt. (och underbart också givetvis, men det ÄR mycket jobb)

Sen vill jag bara tillägga att jag har 3 bröder där det skiljer 7, 4 och 1½ år till mig och jag har bäst kontakt med den 7 år äldre brorsan. Så det så!