~*~* Termometer beroende vänner~*~*

Snice - aj då, nu blir jag rädd. För tomaterna alltså.. har hört att de kan vara ganska kladdiga

Tack Jessica26 och Snice. Det värmer.

Självklart missunnar jag ingen en graviditet. Och jag vet att det finns många som har det mkt värre än mej.
Men ibland måste man få vara lite självisk och tycka riktigt synd om sig själv.. så kanske det känns bättre igen snart.
Ingen vet ju att vi försöker. Det blir mycket "det dröjer väl länge innan ni börjar fundera på barn.." Då kan jag vara svälja allt och tänka att "ja, om det vore så enkelt". Det är skönt på ett sätt, men lite jobbigt på ett annat. Det finns väl inget optimalt antar jag.
Men det är vår tur snart! Denna tråd kommer eka av tommhet innom kort!

För mej spelar det ingen roll vart tråden ligger. Så vilket som går bra.

Tack skrattigtjej. *Kramar tillbaka*
Jag är imponerad över att du klarade att vara en så bra vän till henne. Man kankse inte har något val. Men jag skulle nog tycka att det var väldigt svårt att vara väldigt "nära", kännslomässigt och fysiskt, en gravid kompis nu. Kankse skulle jag dra mej undan.. men absolut inte sluta vara vän.
Synd att hon visade så lite respekt för dej. Men det är nog svårt för en person som aldrig varit där att sätta sig in i situationen.. tyvärr.

Snice - Jag har tur och har inte fått höra det av så många. Men tyvärr av en, många gånger.
Jag håller helt med dej. Det är j-t dummt att rekomendera något (utan vetenskaplig grund), som är helt omöjligt att genomföra och utlova belöning för det (barn alltså). Som om det vore mitt fel att det inte händer?
Tanken finns ju alltid där. I varje minut och i varje tanke, finns det nånstans bakom.

Man kanske inte kan klandra dem, eller kan man det?
Tycker att folk borde ha sunt förnufft. Men kanske inte.

ps. Sen så tycker jag inte om att "nån" hela tiden skickar länkar till gravid-bilder, ul, m.m. Kul att se ibland, men inte hela tiden.. när det är tufft. Men det är en helt annan historia. ds.

Om inte jag hade tänkt på det så hade jag inte gått till gyn och fått pergo. Då hade jag trott att allt var ok.
De ni!

Jessica26 - Nej nej, inte här.. Nån jag pratar med på ett annat ställe.

Duntoffla - Tack. *kramar tillbaka*
Kan tänka mej att det är fruktansvärt jobbigt med hon på jobbigt. Man kan inte komma undan lixom.
Tycker att hon borde kunna prata om det med någon annan än dej, men det kanske är för mkt begärt.
Personligen så tycker jag inte att det går att mäta svårigheter och sorg. Det vore en omöjlig uppgift då alla varit med om olika saker och är olika individer som alla tänker och känner olika.
Tycker man att något är tufft så är det de. Det är det enda som spelar roll.
I denna tråd är det ganska många som har det svårt på något sätt. Vissa pga av icke-graviditet andra pga av förlust m.m.
Men jag tycker att det är skönt att man kan få så bra stöd, både från sina "likar" och personer med andra erfarenheter.

Jessica26 - ja, det hade ju varit extremt opassande. Men som tur är var det ju inte de.

Tack fealin och Thessis77 för kramarna.
Antar att många här vet pricis vilken kännsla jag talar om.. Tyvärr kanske man ska säga.
Antar att jag ändå är ganska lyckligt lottad då jag inte befinner mej i en "normal-få-barn-ålder". Så jag träffar som tur är inte så många gravida privat.
Tack för att ni påminde mej om "glädjen". Den hade jag glömmt bort.. Att jag (och alla andra som inte blir gravida av att sitta på en toaring) förmodligen kommer att uppleva mer lycka och tacksamhet när det väl händer. Tror även att detta kan göra mej till en anningen bättre människa och få en förståelse för andra i samma situation.
Jag kan iaf lova att jag aldrig nånsin kommer att spotta ut.. "slappna av å händer det komentarer".
Så kanske finns det positiva saker men det här också. Inte för att de väger upp, men ändå.

HW - Tack för kramen, skickar massa stora tillbaka. Livet är verkligen inte rättvist.

Babynr1 - Tack för kramen, kramar tillbaka! Verkligen orättvist när de som gör allt rätt får vänta, medans andra lyckas. Men det är väl så det är, tyvärr.
Jag känner igen det där med förståelse. Ena halvan av min bekantskaps krets har inte en tanke på barn, andra lyckas direkt. Ingen jag känner skulle förstå. Men därför är det så skönt att ni finns. Ni som vet exakt hur det är.
Fy vilken opassande komentar från dina vänner. Är de inte i den situationen så vet väl inte de hur de skulle göra. Och även om de skulle det så är det väl inte en lösning som passar alla, i alla perioder.

TILL ALLA SOM SVARAT OCH SKICKAT KRAMAR -
Jag är jätte glad över att så många svarat. Känns helt fantastiskt att så många bryr sig och förstår mina kännslor.
Känner mej verkligen inte ensam om detta längre.
Vet inte vad jag skulel göra utan er, spricka förmodligen.
Ni är helt underbara och jag vill bara krama er alla.

Snice - Tack för det du skrev i inlägg 3499. Jag skulle kunnat skrivit det själv. Det är precis så jag känner. Tack och kram till dej.