Afrika i blodet?/del 2

Min sambo fattar inte varför alla färgade ska hälsa på varandra hela tiden. Jag tycker också att det är lustigt, fast jag kan tycka att han är otrevlig när han bara nickar till svar.
Ofta dras man ju till de med samma nationalitet, när jag bodde utomlands hade jag många fler svenska vänner som jag träffat på plats än inhemska. Men inte skulle jag gå och hälsa på alla vita människor bara för att jag själv är vit.
Hälsar era män på andra svarta som de inte känner?

Nej..det gör han inte..bara om de ser somaliska ut..fast somalier hälsar inte på han om de inte känner honom, för han ser mer indisk eller arabisk ut haha. Men vår son var rolig då han var yngre, han hälsade på ALLA svarta "det är pappas kompisar" sa han..en gång träffade vi på ett rastafarigäng från jamaica, det var nån musikgrupp som var i sverige på spelning..sonen rusade fram till dem och sa hej o var jätteglad

Mirr ex har bott i Sverige i 25 år och pratar flytande svenska, är kristna och har även fosterföräldrar som är svenskar som han bott hos en del. Han biologiska föräldrar bor också här så min dotter har fyra farföräldrar. Därför har vi inte haft så stora kulturkrockar, men när jag stötte på en blev det rabalder. Det visade sig att han ville omskära vårt barn om det blev en kille. Det är den enda krock som jag märkt av och jag tyckte det var hemskt. Som tur var blev det en tjej och vi slapp den diskussionen.

Svar till maaxan
Min man är från Senegal och jag har tyvärr aldrig varit i Gambia, så jag kan inte svara på det. Mycket är säkert lika men en hel del är väldigt annorlunda också i de länderna fast de ligger så nära.
Och det är ju så kolossalt, fatalt olika här och där så nu när jag sitter och skriver bara suddar jag det jag skrivit- för jag vet liksom inte vart jag ska börja...Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst!
På frågan om männen beter sig olika här och där...det är ju omöjlig att generalisera! - men jag tror så här. I alla fall, i Senegal, är det sociala och moraliska "kittet" religonen.(De är ju muslimer, sufister med den gamla "folktron" uppblandad i islam) Och när många män lämnar den miljön och hamnar i vårt rätt "vulgära" (då menar jag inte bara sexuellt utan samhället i stort, media, hur vi behandlar pengar, människor och oss själva) samhälle så tappar många fotfästet (respekten) och koncepten... addera att alla har ett jättetryck på sig att skicka pengar hem till familjen..
/Yaye

Äh kan vi inte prata om något roligare nu.
Tex ni som har barn med en afrikan (kristen eller muslim)
hur har ni gjort med dop/namnfest?

Vi vill gärna döpa vårt barn... men svenska kyrkan är så stel precis som i Sunes Jul Blablablabla Arrrrrmen!
Vår nigerianska kyrka har inte barndop bara vuxendop..

Det skulle vara kul att höra hur andra har gjort.

Mvh
Anna

Sambon kommer från Uganda som tidigare sagts, han är kristen och vi hade dop i svenska kyrkan.

Min sons pappa är uppvuxen som katolik och ville till en början att både jag och vårt kommande barn skulle döpas, kanske i den katolska kyrkan men åtminstone i den protestantiska. Hans nuvarande tro är ganska oklar, ibland säger han att religion är bara till för att kontrollera folket, andra gånger visar han djup tro.
Jag är uppvuxen i en ateistisk familj och är inte döpt, men har under senare år blivit troende.
Min föreställning är att Gud/Jah/Allah/Jhv inte bryr sig om ritualer, utan ser till ens hjärta, tankar, intentioner och handlingar.

Det blev alltså inget dop och inte ens någon namngivningsfest. Nästan hela min sons pappas släkt bor i Uganda, och dt är inte lätt för dem att få visa. Särskilt inte hans bröder.
Omskärelse har det inte heller blivit. Hans pappa har velat fram och tillbaka i frågan, och jag tycker att sonen ska få bestämma själv. Vill han ta bort huden kan man fixa det senare, vill ha ha den kvar kan man inte sätta dit den igen...

Håller med om att det vore intressant att höra era tankar om dop, omskärelse och andra traditioner!

Det har hänt några gånger nu att jag fått frågan om hur jag sköter sonens hår. Vilket inte är så konstigt med tanke på att jag aldrig klippt det så det är rätt långt, och på hur handfallen jag själv stod i början...
Tänkte skriva hur jag gör här, så kanske jag inte behöver upprepa det så många gånger ;o)

Jag tvättar hans hår en gång i veckan, med vanligt barnschampo och mycket balsam som jag låter sitta i några minuter medan han leker med vattnet. Apoteket har numera ett balsam för barn (av märket ccs bamse). Sedan sätter vi oss framför datorn och kollar på Astrid Lindgren-film (har ingen tv) och jag kammar ut håret med en gles kam med långa tänder, och oftast en liten klick "lämna-kvar-balsam". Det drar lite och gör ont, men eftersom han så sällan tittar på film accepterar han det.

När han var mindre kunde det var bökigt att tvätta håret på honom, som alla(?) barn är han rädd att få vatten och schampo i ögonen. Nu har vi dock hittat ett sätt även för detta som funkar utmärkt. Jag har visat honom att om man tittar uppåt och lutar huvudet bakåt kommer inget vatten i ansiktet, och han har märkt att det fungerar - så nu går det hur smidigt som helst!

Hur gör ni? Har ni några andra tips?

Min man är muslim och vi har inte döpt vår son, inte heller omskurit honom..han får välja sånt själv. Min släkt är inte glada över att vi inte döpt honom, och hans släkt är sura för att vi inte omskurit, så det har varit lite jobbigt.

Låter som en hel process det där med håret..min son har inget afrohår eftersom min man inte har det heller, han har arabisk-liknande hår..så här är det bara att tvätta o kamma ..men en kompis till mig, hennes dotter har mer afro, och hon har haft det ganska jobbigt med hennes hår..kanske ska tipsa om videofilmen

Inget dop eller nåt, jag tycker bara att barnen ska få välja sina vägar själva. Men om man så önskar döpa så ser jag inget fel i det.

Jag har egentligen inte så mycket tid för religion som min man, som är kristen och går i kyrkan varje söndag (halleluja!!).

Väldigt läckert de gånger jag varit där, med musik och bongo-bongo-trummor. Första gångerna satt jag bara och skrattade inombords, det hela verkade så absurt med kostymklädda män och slipsar som om de skulle gå till kontoret och arbeta och kvinnor som kändes som levande parfymflaskor.

För barnen brukar de ha något avskilt ställe där de får sjunga lite kristna barnsånger och fika. Men när jag frågat min nästan 3-åriga dotter om hon skulle vilja följa med pappa till kyrkan så svarar hon att hon inte vill.

På något sätt känns det ändå viktigt att man respekterar någon annans religion, man kan lära sig att leva med någon som gör på annat sätt och lagar annan mat än den man är van vid. För mig känns det ändå viktigare att tänka på framtiden och mina framtidsutsikter än att "hänga på" någons religion om jag inte känner mig ett med den.