Finns så mycke gulliga namn på småbarn, men hur roliga är dessa namn när man blir vuxen?
Tex Tindra eller Ängla, tänk er en vuxen kvinna 35år ska vara eran kirurg eller advokat och presenterar sig som Ängla Andersson.
Jag tycker det känns jätte fel, men det kanske jag är ensam om 
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-02-09 19:27:57:
För att förtydliga vad jag menar så lägger jag till namnet Puma.
Om 20-30 år kommer advokater och läkare med namn som Solveig och Gunnar anses lite annorlunda, och Tindra kommer att vara vanligt.
Tider och trender ändras. Jobbigt för vissa, men så är det....
Åh, jag blir så glad över att det finns andra som tänker som jag! Överlycklig! Jag tar en paus nu och återkommer imorgon. Får se vad som hänt till dess. Får nog en massa läsning imorgon!
Malin Ulrika, det var ju det jag skrev... 
softmamma, men om det där namnet då plötsligt har blivit jättepopulärt, då har man ju missat hela poängen med varför man valde det: att det skulle vara annorlunda! Sug på den karamellen
så om man valde camilla, anna eller dylikt nu, så kommer det att gör att de står ut i mängden när de blir vuxna! mission accomplished 
...jag föredrar själv namn som är "lite gammeldags". Men jag tycker det är lite småkul med de som inte förstår att namn går i vågor. Om 70 år kommer vi ha en hög med gubbar och gummor på ålderdomshem som heter Neo och Tindra!
Sofie är vanligt, men det finns inte i almanackan. Är det inte acceptabelt att heta så då?
...och ingen fattar var namnet Neo kommer ifrån 
Filmen har glömts bort sedan länge...så namnet låter bara konstigt
Hummm funderar starkt på att döpa mitt nästa barn till Kanel Snäcka Lysdiod
Nej tack och hej tjejer nu ska jag jobba...det var intressant att diskutera detta med er!
Stelpa!!!
Det är ju just det jag menar!!!!!
Att min son namn var minder populärt för 6 årsedan men har blivit populärt............detsamma blir det med Tindra.
Min son fick det namnet för att det passade honom + att det inte var så vanligt för 6 år sedan.
Mina barn är speciella oavset vad de har för namn och kan bli vad det vill oavsett sitt namn.
Själv har jag ett ovanligt namn och är jätte glad för det.
Stelpa,
jag håller med.
Men samtidigt vore det lite som o nån i min generation (född på 70 talet) heter "Berit". Skulle kännas som om det var mina föräldrars generations "namn", även om det var jätteovvanligt i min generation.
Tydligen är det så att de namn man MINST väljer (i allmänhet) är namn från de som var vuxna när man var liten.
För mej är det Ann-Christin, Berit, Sonja, Bengt, Birger etc.
Däremot namn från mormors eller farfars generation väljer man gärna (för mej typ Tore, Victor, Martin, Erik, Lilian, Karin...)
Finns nog nån freudiansk förklaring till det.
Mja, jag träffade en tjej som hette Mysan häromdagen och det kändes bara så fel... Det känns som om många av de här namnen förpliktigar väldigt mycket. Som om de tvingar på en karaktär. Jag har inget emot ovanliga namn (som ändå är ganska vanliga) men... En Lillan kan vara stor som ett berg, en Tindra gör allt annat än att tindra och vara glad, och en Puma kanske ser ut som faaan helt enkelt.