För oss som pluggar till läkare, är läkare, har varit läkare, eller på annat sätt känner att de hör hemma i tråden... 
Gamla tråden:
www.familjeliv.se/Forum-5-70/m15840354.html
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-04-13 23:46:12:
Den här tråden är för oss /blivande/ läkare, för diskussioner sinsemellan.
Ni som "bara" har medicinska frågor, starta en ny tråd i ett relevant forum, tack.
*låter otrevlig men är egentligen rätt trevlig* 
Erika: Det är olika kurser men man tenterar alla samtidigt (med en munta). Det går till som så att man på lilla tentamens dagen får dra en lott där det står ett rumsnummer och sedan får man gå in och där sitter (slumpmässigt utvalt) 2 st doktorer/lärare från antingen öron, ögon, neuro, geriatriken eller samhällsmedicin. Sedan får man några frågor (tar runt en timma). Jag tycker att det är ett skönt upplägg medan många i min klass tycker att det är jätteorättvist (man blir ju alltså tenterad på batra 2 ämnen av 5) och är grymt arga (Antar att det i själva verket är ångest det handlar om)!
Det tisslas och tasslas förstås en hel del i klassen om vilka examinatorer som är schyssta och vilka som utan skrupler kör folk!
Vad tycker ni i forumet om denna tentamensform egentligen?
Personligen så tror jag att man läser på lika bra på alla ämnen (Jag menar ingen ((iaf ingen läkarstudent)) har så mycket is i magen att man vågar skippa något/några ämnen). Å andra sidan så finns ju en viss risk att det blir orättvist!
Låt höra era åsikter!!!!
Algots pappa: Okej, det låter ju ändå bra. En bra grej med en sådan tentamensform är ju att många lärare brukar fråga på det väsentliga och inte någon liten detalj, vilket jag tycker är bra. Å andra sidan så finns det ju lärare som gillar att sätta dit studenterna och det kan nog bli väldigt stora skillnader mellan olika lärare när det gäller val av frågor. Jag håller också med dig om att man inte kommer att plugga mindre bara för att man bara får frågor på två ämnen, man vet ju inte vilka det blir.
Jag personligen avskyr ju muntor oavsett upplägg. När man sitter där med någon granskande professor (om än aldrig så trevlig) så får jag total black-out. Det är helt hopplöst. Skriver alltid mycket bättre än vad jag lyckas med på muntor (och då är jag ändå oftast först ut ur salen, så det är inte tidsaspekten det hänger på). Usch, ryser bara jag tänker på det... 
Gillar inte heller muntor. Jag får problem bara som nu när vi sitter några kompisar och tentapluggar och förhör varandra på gamla tentor.
Jag får total black-out, och går tillbaks till något slags stadium där jag knappt kommer ihåg vad konjunktiva är.
Fast för min del hänger det ihop med hur säker jag är på ett ämne. Om jag är bergsäker på något (som ÖNH som jag älskar), är det inga problem. Om jag känner mig osäker (som med Ögon, gud vad lycklig jag kommer att vara när den här kursen är slut), då kommer black-outen.
Vad skönt att höra att det är nån mer som har problem med muntorna! 
Mina kursare verkar bara tycka att det är nån social liten pratstund (nåja, kanske inte direkt, men i jämförelse med hur jag känner mig så...)
Och trevligt att veta att du har lyckats ta dig igenom större delen av läkarlinjen trots det. Har nån hemsk bild av hur jag en vacker dag kommer sitta där på en munta och aldrig lyckas ta mig igenom den, oavsett antal försök...
Jodå, jag har lyckats ta mig igenom nästan hela läkarutbildningen, trots det. Och faktiskt aldrig gjort om en munta, trots mina black-outer. Jag har nog haft tur och fått examinatorer som märkt att jag blir lite stirrig, och därför tagit det lite lugnare.
Mitt största problem hade jag nog under kirurgkursen. När man står där på operation och operatören börjar halvt förhöra en om olika strukturer som man inte haft en chans att kolla upp innan, då blir jag jättestirrig, och går tillbaks till stadiet där jag knappt vet vad Gluteus maximus är. Det är ju inget officiellt förhör, men ändå pinsamt att få black-out mitt bland all op-personal. Och har man riktigt otur är det en operatör som tycker att det är roligt att sätta dit en.... De operatörerna brukar av någon konstig anledning aldrig vara examinatorer vid muntor....
Jodå, jag har lyckats ta mig igenom nästan hela läkarutbildningen, trots det. Och faktiskt aldrig gjort om en munta, trots mina black-outer. Jag har nog haft tur och fått examinatorer som märkt att jag blir lite stirrig, och därför tagit det lite lugnare.
Mitt största problem hade jag nog under kirurgkursen. När man står där på operation och operatören börjar halvt förhöra en om olika strukturer som man inte haft en chans att kolla upp innan, då blir jag jättestirrig, och går tillbaks till stadiet där jag knappt vet vad Gluteus maximus är. Det är ju inget officiellt förhör, men ändå pinsamt att få black-out mitt bland all op-personal. Och har man riktigt otur är det en operatör som tycker att det är roligt att sätta dit en.... De operatörerna brukar av någon konstig anledning aldrig vara examinatorer vid muntor....
En helt annan fråga: Hur fungerar det med AT:n - kan man påbörja den när som helst, eller startar alla AT-block i januari/augusti?
Skulle gärna åka till Florida precis efter T11, som en slags "avslutningspresent" till mig själv.
Jag slutar i januari, och det hade ju varit perfekt om man kunde börja AT:n i mitten av februari istället, eller för all del någon månad senare om det skulle vara så, men jag skulle helst slippa vänta till augusti.
Jag har också en AT och ST fråga. Det är ju ett bra tag kvar, men ändå. Vi hade en diskussion med våran PU-handledare, som kan vara ganska virrig och jag hoppas att hon var det nu med. Hon menade iaf att under AT och ST så får man inte rätt till a-kassa, sjukpenning, föräldrapenning o.s.v. Är det verkligen sant, det är ju helt sjuk isf?
er PU handledare är helt ute o snurrar. AT och ST är som vilket annat jobb som helst. Annars skulle inte alla kvinnliga AT läkare hela tiden vara gravida Nu är till och med ST fast anställning i Stckholm. fantastiskt va? fast anställda läkare. wow