vad gäller minnet så är jag exakt likadan som ni skrivit, glasklar och knivskarp i korta stunder av en-till-en-snack oxh optimal-läge, men mitt stora problem där är när det gäller att syntetisera - få ihop detaljerna till en fungerande helhet. Är en rikitg j-l på anekdoter, korta tvistade historier som egentligen berättar om något större - och att samla detaljer och sortera dem i de mest osannoika kombinationer och få ut nya spännande mönster. MEN - när det gäller att sammanställa detta eller berätta hur det verkligen är så kan jag faan inte få ihop en mening. Arbertsminne, någon?
Håller just på och går en statistik-kurs och fattar alla små detaljer men inte sammanhangen. Vill fatta helheten,för då får detaljerna mening, (även om du ju föralldel är söta som de är, för sig själv, små statistika anomalier och matematiska pseudosanningar), vilket ju är de tsom är meningen, men det GÅR INTE: Mitt envisa lilla huvud VILL INTE! Har gått ut för att gråta i smyg nästan varje dag och hr haft lust att bara springa genom majsfälten i riktning mot flygplatsen, men de tvore så nesligt att komma hem utan resväskan med alla små fåniga presenter osm jag köpt varje gång vi åkt till matbutiken ... inga vidare shoppingmöjlgheter här i majsbältet, emn somliga impulser finner sina egn vägar... Häromdagen efter middag pratade vi rätt generellt om studenter och vårföreläsare berättade om en tjej han haft tidigt i hennes universitetsår som inte fixade någonting, sen fick hon ADHD-dagnos och medicin och han hade aldrig sett en sådan förändrng, hutr hon plötsligt klarade allt (ja, ja, jag vet, tror också att Hugh Grant spelade killen i filmen 
) och han skämtade om tt den medicinen ville hanockså ha. Och så var jag på väg att börja gråt aigen ... och mot majsfälten. SUCK. Kände då i varje fall (cirklar mig närmare poängen, svårt det här) precis det som många skriver om här, hur jag inte riktigt ville kännas vid att jag tror att jag ockå har de tpga just inflationskänslan i diagnosticering och som pucko-psykologen som Idi hade träffat sade att 'Alla vill ha diagnosen nu'..jamen tacka tusan för det, vi har ju levt och kämpat utan den så länge, ett erkännande av denna kamp är ju vad vi behöver fr att orka kämpa vidare... eller ? Asch, nus krev jag för långt igenochorkarinteläsaigneomheller. Är så gladattnininns!!
)