Downs syndrom
Om ni fick välja ett barn, antingen utan downs syndrom, eller med downs syndrom.
Det utan kommer då vara helt friskt, inga syndrom, inga sjukdomar.
Det med kommer ha downs syndrom.
Vilket barn väljer ni?
Om ni fick välja ett barn, antingen utan downs syndrom, eller med downs syndrom.
Det utan kommer då vara helt friskt, inga syndrom, inga sjukdomar.
Det med kommer ha downs syndrom.
Vilket barn väljer ni?
Ibland för man uppfattningen om att vissa på forumet försöker sätta dit andra med att ge dem ultimatum som ges ovan. Som om man måste ta ställning till precis allt.
Sååå hur gör du då?? ha nu fick jag dig allt och så ska det spekuleras intill bisarra gränser. Så målar man upp olika scenarion för att få den som tycker annorlunda att snubbla över sina egna resonemang.
För mig är det iallafall så att man inte alltid kan ta ställning och kanske ha fasta förhållningsregler innan man möts av ett reellt faktum. Allt är relativt och det som är sant och viktigt för mig idag, behöver inte vara det i morgon. Det jag känner till och kan relatera till idag kan har förändrats om en månad. Innebär det att jag är falsk på någt sätt?
Det är för oss omöjligt att sitta här och spekulera i huruvida vi ställer oss till många olika saker eller och döma hur andra människor är för att de väljer att agera eller reagera på ett sätt som är främmande för oss själva.
Jag tror att man vinner mycket om man kunde öppna sig inför det faktum att vi faktiskt inte vet så mycket som vi tror oss veta.
Att vi faktiskt, tack och lov, förändras genom livet och utvecklas genom våra erfarenheter.
Jag tror att då skulle mycket vara enklare. Strunta i prestige stolthet och erkänn att japp jag tyckte så helhjärtat igår utefter de förutsättningar och erfarenheter jag igår hade. Men idag ser jag saken ur ett helt annat perspektiv.
Allt är inte svart eller vitt, allt behöver inte vara för eller emot.
För att enbart svara på trådstarten: Jag skulle valt ett utan DS.
Skjut mig.
maddiz -
Det kvittar hur mycket du än försöker förneka verkligheten.
Personer med DS löper de facto en väsentligt större risk än vanliga människor att drabbas av dessa olika sjukdomar.
Vanliga människor löper INTE 50 % risk att drabbas av alzheimers vid 30, vanliga människor löper INTE 50 % risk att födas med hjärtfel, vanliga människor löper INTE 60 % risk att drabbas av fetma, vanliga människor löper INTE 89 % risk att drabbas av hörselskador, vanliga människor löper INTE 100 % risk att drabbas av tandproblem...
Osv.
Precis, folk måste lära sig förstå att det inte är samma sak att ogilla SYNDROMET och dess handikapp, som att ogilla PERSONEN som HAR syndromet och dess handikapp.
Man tycker inte det borde vara så svårt att förstå, men tydligen är det det.
Det är märkligt att folk inte fattar det, med tanke på att samma personer ständigt upprepar att personerna inte ÄR sin DS.