Sollentunamammor!!

jag hade ella hemma hela 1 året med lillebror hon hann aldrig börja på dagis det var jäkligt tufft inte för att jag hade henne hemma utan pga wincents problem som vi haft. sen började hon på dagis i aug för ett år sen och han skulle börja i jan men fick börja nov/dec men ella hatade dagis enda tills feb i år.

att hon hatade dagis var nog för att hon visste v var hemma eftersom hon vart hemma med oss så länge och jag trodde jag gjorde henne en tjänst att hon skulle slippa sin grotesktjobbiga lillebror

Ja jo, fast det är ju otroligt svårt att avgöra om barnet är fullständigt förtvivlat lr bara ledset för att mamma ska gå. Vissa mornar så får dagmamman nästan slita Felix ur famnen på mig och han störtgråter, men om hon skulle ringa mig 2 min senare så skulle han vara hur glad som helst. Och har jätteroligt resten av dagen och leker med sina kompisar och får något som jag inte kan ge honom.

Men självklart kanske det blir annorlunda sen när man får två. Jag vill ju inte att Felix ska bli svartsjuk och ledsen för att inte han får vara hemma när bebben får det. Men det får man ju diskutera med sin dagmamma/dagis och se om han verkar annorlunda om dagarna.

noodle: självklart menar jag inte att bara för att barnet är lesset vid lämning eller så nångång ska vara hemma av bara den anledningen men märker man på sitt barn att de hellre vill va hemma med mamma o syskon o att det äldre barnet blir mer svartsjukt och lesset av att gå till dagis så förstår jag inte vittsen med att slänga iväg till förskolan, då är det ju inte för barnets skull utan för att föräldrern inte orkar ha barnet hemma o då anser jag att det har blivit fel för skaffar man barn så skaffar man barn o självklart är det säkert jätte tufft ibland eller kanske för vissa alltid att ha 2 barn hemma att ta hand om, speciellt om det är tätt mellan men det är ju ett val man själv gjort...

kickans mamma: ja jag förstår din tanke oxo att hon skulle få börja förskola men som du säger hon va väl van att få va hemma med er o visste att ni fortfarande va hemma... får man fråga vad wincent hade för problem?

varför jag blir så på ang detta ämne är för att jag jobbat på förskola i typ 9 år och sett så många som verkar skaffa barn som en annan köper en cool snygg bil, som en status pryl på nått sätt o sen så fort de bara kan stoppar de in de på förskolan där de får gå från tidig morgon till sen kväll, jag undrar lixom när dessa barn träffar sina föräldrar.. o nej nu pratar jag inte om de som faktiskt måååste jobba sånna tider utan folk som man kan springa på på ica när man själv slutat tidigt, som är där för att få handla i lugn o ro innan de hämtar b arnen.... inse att det blir inte lugn o ro när man har barn, samtidigt får man ju uppfostra sina barn på ett vettigt sätt, så många som bara daltar med sina barn o det är klart det blir jobbigare då ju... haha näe nu ska typ äta frukost..

Om Bianca verkligen skulle vantrivas på dagis så är det väl självklart att hon får vara hemma med mig och Alma. Nu tror jag emellertid att hon kommer bli överlycklig den dagen hon får gå dit igen men visst vet jag att det kan bli tvärtom. Bianca har varit hemma väldigt länge nu. Det började med att hon hade vattkoppor i 2 veckor från mitten av maj tills Alma föddes. Sen var hon hemma med oss i 1 vecka för att sedan gå på dagis 3 tim/dag i 2 veckor (blev så konstigt med vattkopporna och allt så därför fick hon göra så) och sedan midsommar har hon varit hemma med mig. Hon pratar mycket om dagis och frågar om vi ska gå dit.

AnkFisk, ja här är det bara flaska som gäller men det är inget val jag gjorde själv. Alma är född med gomspalt så hon kan inte amma. Fast Bianca är också flaskbarn (helt från 4 mån) och hon har blivit en alldeles bedårande lite tjej när hon inte slåss

Beccagrodan: Jag blir lite lack, för jag är en sån som skolade in min dotter på dagis samtidigt som jag var höggravid. Hon var inskolad och klar den dagen som jag hade bf. Och det behövde både hon och jag. Jag blir asförbannad på folk som tycker att hon ska vara hemma mer, för jag går ju bara hemma. Jo tjena säger jag om det. det är AStungt att ta hand om två barn och inget säger att de har det bättre hemma hos föräldern om föräldern mår dåligt. Jag har själv valt att skaffa barn tätt, men det gör det inte lättare när  man har ett spädbarn hemma som första tre månaderna har kolik så man får stå med henne i badrummet tre timmar varende kväll för att storasyster inte ska bli störd i sin nattsömn. När koliken väl ger sig så fick bebis rs och mamman lunginflammation/halsfluss/mjölkstockning/ögininflammation och var däckad i tre veckor medans dotter får astma och hostar så on kräks på nätterna fram till hon är 7 månader. Jag säger att 15 timmar är alldeles för lite på dagis som syskon. Om ett barn trivs på dagis så lider det inte avatt vara där, och om det gör att förälderna faktiskt överlever utan att förlora förståndet så tycker jag att det är kanon.
För att förklara exakt hur tungt det är att ha två så små barn går inte, men när jag fick lite egentid förra veckan och gick på ett pilatespass så pratade jag men instruktören och vi kom in på att jag har dåliga höfter pga två täta graviditeter. Hon frågade om det vart tungt med två så små barn tätt, jag var på väg att börja grina inför en okänd person för att så jävla tungt har dte varit. Det går inte att förstå om man inte vart där. Det handlar inte om att byta en blöjja extra eller mata en person till, det handlar om att hinna ge båda sina barn den uppmärksamhet och stimulans de förtjänar och i dagens samhälle när man inte har stöd från den äldre generationen så är det svårt att få ihop det. Jag vet att många tycker att jag kan ha barnet hemma mer, men jag klarar det inte, dte blir inte roligt för nån av oss. Första veckorna/månaderna är dte ändå ok när bebis äter/sover/jollrar i vagnen, men de är inte så nöjda så länge. Jag har som sagt inte sovit en enda natt på 2,5 år, jag ärinte sömnkänslig men det här är tortyr. inatt har jag sovit mellan 23,30 och 4 med en ammningspause. Alltid är det nån som drömmer eller vaknar av olika anledningar.
 
Jag är en jävligt bra mamma till mina barn och vill ge dem det bästa, därför är jag för att de ska få vara på dagis ännumer än 15 timar i veckan, så när de kommer hem möts det av en bra mamma som orkar uppfostra och stimulera och ge vettig kost!

krodan: hinner bara svara lite snabbt nu för ska iväg. jag förstår att jag inte kan förstå hur det är att ha 2 barn tätt för jag har bara ett, ett som är otroligt nöjt o glatt för det mesta.

vad jag har blivit sån jag är i mitt tankesätt som jag är av är de jag sett på de olika förskolorna jag jobbat på. där förskolan utnyttjas till max o oftas ses som någon slags barnvakt o inte den otroliga verksamhet den är...
i din sits förstår jag att du verkligen behöver ha storasyster på förskola, man kan ju självklart inte dra alla över en kam men i stort tycker jag att på tok för många utnyttjar förskolan på fel sätt och så tycker jag o sen tycker ju självklart alla olika

jag är av den uppfattningen att barn under 3 år inte behöver förskola utan att de kan få den stimulans de behvöer i hemmet... då menar jag inte att man ständigt ska behöva aktivera sina barn, barn mår bra av att ha tråkigt ibland och att kunna leka själva..

well jag hinner inte skriva mer nu men ja jag förstår dig oxo men i stort tycker jag som jag tycker o du som du o det är väl inget fel med det?

nu måste jag rusa....

Oooops, det var visst ett hett ämne det här med syskon på dagis eller inte. Jag förstår BeccaGrodans reflektion och den riktar sig inte alls till dom som har barn som gillar sina 15 timmar eller till dom föräldrarna som fått det mycket värr än en "standard"2-barnsmamma som har tätt mellan sina barn. Jag har själv 1½ år mellan mina stora barn, och det var minsann ingen dans på rosor mellan varven, så jag har full förståelse för belastningen.
Jag jobbade sedan som dagmamma i 4 år och där fick jag se en stor dos av det Beccagrodan beskriver. Föräldrar som valt ett stort dyrt boende och därför var tvungna att jobba och ha barnen i barnomsorg 7-18. Eller andra föräldrar som tyckte att dom betalade ju ändå maxtaxa så varför inte passa på att hälsa på släkten, gå på affärn etc innan dom hämtade sina barn. Och det tycker jag är synd, allt det där upplever inte barnen i barnomsorgen och är en del av mammas och pappas vardag och lärorikt för barnen att ta del av. Många gånger undrade jag varför man skaffat barn om man inte är villig att omprioritera lite i sin tillvaro och sin ekonomi för att barnen skall kunna får vara lite mer av sin vakna tid med sin mamma och pappa.

BeccaGrodan Självklart får man det Han fick diagnosen reflux vid 18 mån då hade han skrikit all vaken tid dygnet runt i 1 år han hade svåra sömnstörningar som gjorde att han vaknade uppemot 20 ggr per natt med ett snitt på 10 ggr / natt. Han åt 4 ggr i timmen först 3½ mån innan jag började med fast föda. Han hade vid 3½ mån svår torsk så han var helt skinnflodd i munnen vilket inte gjorde matstunderna lättare, vid 8½ mån upptäckte de jättekort tungband så han hade helt deladtunga(som en orm) och fick inte ut tungan utanför tänderna så amning och öven flaskmatning var ipricip omöjligt.

Att bli så talt ifrågasatt som jag har blivit på BVC, amningsmotagningar och BUP borde ingen få behöva bli att få frågan om man slår sitt barn tog iaf priset. Att gå med andnöd/ panikångest från BVC besök hörde till min vardag. Eftersom han hade reflux kunde han inte ligga ner och vägrade åka vagn. Men enligt bup kan man lära alla barn att åka vagn så för att få vidare hjälp skulle jag ut och gå med honom i vagnen 3 mitt på dagen och ignorera hans skrik( jag gjorde det inte!) är det ngt mer så får du gärna fråga!