Beccagrodan: Klart man får diskutera, alla får ju ha olika åsikter och jag tyckte som du innan jag fick barn nr2

Det går ju, men vill man ge sina barn dte bästa så är dagis ett undrebart kompliment till hemmet. Angelina längtar till dagis varje dag och är lika glad när hon går dit som när hon går hem. Men jag tror oxå så här, att det finns kanske ett dolt behov av att få mer stöd som förälder. Gud vad jag hade önskat att nån frågat hurjag verkligen mådde, för det var hemskt. Hellre att barnen får vara någon annanstans om mamman faktiskt mår dåligt och dte kan ingen annan än mamman veta. Mamman kanske har bohov för att orka vara en bra mamma som inte syns utåt. Jag försöker att inte dömma nån, utan fråga om man kan stötta nån jag möter. Erbjuder alltid att ställa upp och ta med deras barn, för ibland behöver de kanske bara gå på toa ifred så känns det bra. För mig räkte det med att nån höll mig sällskap såjag inte somnade stående, för att dte skulle kännas bättre. Sen är dte ju så märkligt att så många andra kommuner (som stockholmskommun) har 30 timmar i veckan istället.