Ang hur ens fobi har uppkommit.... Ni som är känsliga LÄS INTE:
..... så tror jag att min fobi uppkom när jag var ungefär 5-6 år då min bror (1,5 år äldre) hade magsjuka och kräktes. Jag förstod aldrig riktigt då vad det var mer än att han var sjuk. Sen under kvällen så minns jag så väl att jag vred och vände mig i fotöljen i v-rummet och såg på cirkus. Sen när mamma sa att jag måste lägga mig och hon skulle förbereda tandborstning så la jag mig på rygg på min säng och sen fick jag plötsligt hela munnen full med spy och spydde ner hela vår skotskrutiga heltäckningsmatta i hallen.... Oerhört traumatiskt för mig. Under de närmaste 7 åren fram till jag var 13 år var jag hypernervös för att spy. Jag trodde jag var illamående varje natt och sprang in till mamam och pappa jämt och trodde jag skulle spy. Mamma var nådigt trött på mitt beteende. Jag stod ibland utomhus i svinkyla i nattlinne och jacka och tittade på stjärnor mitt i natten när jag tyckte att jag mådde illa...bara för att avleda illamåendekänslan. Kylan fick mig att få frossa och jag kunde på så sätt sluta tänka på illamående. Till slut blev jag så trött att jag var tvungen att gå in och lägga mig. Då somnade jag och jag spydde givetvis inte. Inte förrän jag var 13 år och vaknade en natt av att jag VERKLIGEN mådde illa. FÖrst DÅ kunde jag känna skillnaden på riktigt illamående och mina tidigare inbillade illamåenden. Återigen in till mamma och pappa och den natten spydde jag en gång i mammas säng och sen ytterligare en gång på toa, sen var jag bra. Jag minns att det inte var kul alls, men det gick så satans fort andra gången och sen mådde jag bra. Sen dess har jag inte spytt (är nu 31 år).
Trodde jag inte ksulle klara förlossningen. Var mest rädd för att spy. Smärtan brydde jag mig inte om. Tog lite lustgas (40 % lustgas, resten syre), men tror helt klart jg andades fel, för jag vågade inte andas in tillräckligt länge utan tog bort masken med rädsla för att jag skulle spy. När huvudet tog i Spinae så mådde jag lite illa, men jag höll tillbaka och spydde inte.
I lördags skulle vi ha min bror och två barn på lunch här hemma. Tur var väl det att vi ändrade dag, för hela familjen hade magsjuka från i måndags (brorsans sambo blev sjuk då) och till fredagen (då lilltjejen i familjen blev dålig).....Konstigt nog meddelade de inte mig alls om detta, utan lunchen blev inställd pga att vi hade andra planer den lördagen. Tycker gott de kunde avbokat lunchen redan på onsdagen då halva familjen var däckade....Inte kul. Lilltjejen gick till dagis på fredagen, vilket jag tycker var VANSINNIGT att släppa iväg henne dit även fast hon var frisk på morgonen. Men det kan väl även en idiot räkna ut att även hon kommer att bli sjuk om resten av familjen varit däckade hela veckan. Mkt riktigt så spydde hon ner dagisfröken ....hur roligt är det för resten av barnfamiljerna som har sina barn där???? Jag hade blivit fly förbannad om jag hade haft barn på det dagiset och fått reda på detta. Varför håller man inte henne hemma när det är fredag? Ingen annan vill väl bli sjuka. Nä, usch, ajg hatar sånt!