spyfobi!!!!!

Nej det är KBT!

Jag har haft underbara arbetskamrater som faktiskt erbjudit sig att ta det istället och i kombination med att jag *peppar peppar* inom det jag gör inte träffar på spyor sååå ofta.

Jaha, då var det dags! Nu spydde sonen massor!!!! Hjälp! Kan det vara magsjuka? Hur gör man på bästa sätt för att klara sig nu då tro? Flippar ur snart! Sitter o gråter. Stackars lille kille

Iorlover...gråt inte du kommer hantera detta bra!, var lugn så att han inte ser att du mår dåligt över det så inte han med blir rädd för att kräka tänker jag. Städa runt om honom i sängen där han ska sova & lägg plastad frotté med gamla handdukar över så att du inte behöver oroa dig över vart allt kommer. Ställ en balja eller spann nära så kansk han kan kräkas i den. Och städa med desinfekteringsmedel eller klorin så att du minskar risken för att själv bli smittad.

Förra gången min son var sjuk var han inte ens 1 år & då var han rejält sjuk med kräksjuka, varje gång han ville kräkas på natten var han först lite orolig o vaknade till o tog upp huvudet, genast var jag framme med baljan för att fånga det i den & det gick!

Jag känner igen mig i allas beskrivningar & har varit medlem på emetofobi sidan lite mer än ett år nu. Skönt att höra att man inte är ensam. Vad som blev lite av en vändpunkt för mig var sist min son var sjuk & vi fick åka in på akuten flera gånger för att han inte kunde behålla något alls. Jag var så otrloligt rädd för att han inte skulle bli bra igen att det tog bort lite av den andra rädslan. Nu känns det mest att jag vill inte bli tvungen att kräkas själv, men skulle sonen bli sjuk kan jag hantera det, även om jag skulle bli stressad av det & inte direkt gilla läget.

Han har klarat sig än så länge iallafall från mera kräk. Ätit en flaska välling o sover gott. Undrar jag om det är magsjuka.
Tycker jag var ganska duktig iallafall o tog hand om han o spyan, men det mesta av spyan fick hans pappa ta. Men det viktiga är ändå att jag klarar att ta hand om pojken o hjälpa han!

Hoppas hoppas hoppas jag klarar mig bara! Kommer ju inte våga gå ut på flera dagar ju!

Här har ni ännu en, har extrem fobi, undviker i stort sett alla stöllen som man kan röka ut för spyor.

har inga problem med att kräkas själv (har varit gravid 3 gånger och spytt mig igenom dem), men om andra spyr så flippar jag ur totalt.

Tyvärr gäller detta även mina egna barn, kan inte hantera att de spyr utan får panik och allt låser sig. Min sambo får ta allt som har en spyor att göra

har tyvärr inget tips att ge dig. men shit, bara kände hur det vände sig i magen på mig och hela min kropp stelnade till. och du bor kanske långt här i från.

hej och välkommen.. tur dy har en sambo! själv e jag livrädd att spy med..

vet ni om vinterkräksjukan börjar snart?

Så vad händer med emetofober när de verkligen spyr?
Det mest överraskande faktumet för icke-fobiker är att de flesta av emetofober sällan, om någonsin, spyr. En emetofob är en person som har varit i bilolyckor oftare än de har spytt. De flesta fobiker kan räkna antalet gånger de har spytt på ena handen. En del emetofober överlevde graviditet, födsel, blindtarmsinflammation och gallblåseoperationer utan ens en retch. Även om de spydde så gick de oftast igenom varje sjukdom med endast en episod av spyende, jämfört med en icke-fobiker som kan spy upprepade gånger vid en sådan sjukdom. (Många fobiker säger att orsaken till att de spydde var för att de var så trötta över att må illa så att de "gav upp" och lät sig själva spy.) Många vuxna emetofober har inte spytt på 10, 20 eller fler år. Fobiker som har spytt efter händelsen som utlöste detta säger ofta att de insåg att det inte var så farligt att spy, men senare återkom fobin - ofta redan samma dag.

Även fast de inte är vana att spy, kan emetofober stressa sig själva till en sån ångest eller verkligt illamående bara genom att umgås med människor med magproblem. Så fort någon i samma rum klagar på maginfluensa får emetofoben panik. De letar symptom som ofta kommer psykosomatiskt. Det blir en snöbollseffekt eftersom panikattacken blir värre när fobikern upplever verkligt eller "påhittat" illamående.

shit vad det stämmer! tror jag. jag har inte spytt än

Detta är vad några fobiker har gissat är orsaken till deras spyåterhållsamhet. Spy-akten kontrolleras av hjärnan. Det finns ett spy-center placerat i medulla oblongata [förlängda märgen, webmasters anm]. Att spy är en av de mest primitiva funktioner i hjärnan. En del fobiker tror att som resultat av flera år av rädsla och dagligt funderande har deras medvetna del av hjärnan har tagit över spy-centrat. Så, om något händer som vanligen skulle resultera i att spy, ignorerar hjärnan det. Dessa fobiker ser detta som en förklaring på varför de andas samma virus och äter (mycket av) samma mat som alla andra men aldrig spyr.

Förutom denna neurala hypotes (som inte är vetenskapligt baserad), har nästan alla fobiker förmågan att motstå the urge att spy väldigt lång tid, tills illamåendet passerar. (Det finns även fobiker som försökt spy men inte kunnat.) Detta leder till frågan om spyende är en helt ofrivillig kroppslig aktion.

hoppas det stämmen, då kanske jag aldrig kommer spy?