visparnas tråd # 6

jam: du SER ju om A gastar när du har honom rätt framför nosen i liggvagnen Annars var ju tipset med en hörlur ipluggad jättebra (också för trafiksäkerheten )!

Hjälp så jag irriterar mig på att FL numera sätter ut diverse förkortningar i fetstil Alltså inte bara "ämnesrelaterade" förkortningar som ivf utan vanliga språkliga enkelheter... Blä!

Kram ma lu blir så arg på mig själv när jag får såna där flasch backs (hur det nu stavas)
när jag vet att C är allt annat än ond. Men jag måste oxå säga att jag kommit jätte långt på väg har verkligen jobbat med mig själv att njuta av den man jag lever med nu att det finns goda män som vill en väl.

min blogg mamsensblogg.blogspot.com/

Fast jag brukar sätta upp skyddet från åkpåsen mot vind och sol och då ser jag honom inte... men jag kan ju strunta i det nu

Ja, det är ju fakstiskt inte kallt ute nu längre

Jam: Du hör ändå - jag försäkrar. Jag trodde inte jag skulle höra men så fort som C säger det minsta lilla "huh" så hör jag det. Dessutom tror jag det är mycket roligare för Adam att se dig när ni är ute och går.

Jo, det är klart. Fast han sover ju mest

Åh Jam så väl jag känner igen mig! Man blir så slutkörd när man har den lille intill sig hela hela tiden, både natt och dag. Och så med en man som man skulle önska mer avlastning av på kvällar och helger men där både hans jobb, andra aktiviteter och sonens önskemål kommer ivägen. Suck. Bra att du kommer iväg på föräldragrupp i alla fall, man behöver komma ut lite. Fast det känns ibland som oöverstigliga projekt det också tycker jag. Här har V gnällt 3 av 4 dagar den här veckan och nu har han dessutom börjat få besvär av skorven på huvudet, det kliar så han blir vansinnig. Inte blir det lättare då och inte har jag nån som helst lust att försöka ta mig in till stan och svärisarna imorgon om läget är som nu. Men vi får tro att det blir lite bättre när pojkarna blir aningens större. Stor kram, vännen!

Tack Maxie ! Va jobbigt att din V oxå har det lite kämpigt nu. Det blir så lätt extra jobbigt då... Det var jätteskönt att komma iväg på föräldragrupp. Jag ringde även min man och berättade hur jag mår så han ska ta natten inatt om A är vaken och så ska jag få mer avlastning i helgen. Men det är som du säger, man vet inte om lille killen godtar det. Han börjar bli mer och mer mammig nu...

Förstår att du inte känner för att åka in till stan imorgon. Hoppas verkligen det går bra! Man får ju en extra kick då något går bra som man bävat inför.

A ska få sin första vaccination imorgon och jag har redan ångest Har köpt hem alvedon och en febertermomter (kan ju va bra att ha iaf ).

Nu har A sovit sen 12:30, i sjalen. Skönt att han sov så bra på bvc

Usch vad jobbigt ni verkar ha det! Kramar till er.

Mirren: Skulle inte ens komma på tanken att tycka att det är nåt fel att gå ut och gå med ipoden på! Jag har alltid musik/bok på när jag är ute, skulle avlida av tristess annars. Jag ser ju om Erik vaknar eller vill nåt.

Jag skäms nästan att jag har det så lätt med E (och jag är sjukt tacksam för det), plus att jag får ju min ensamtid när jag jobbar plus att vi ju oftast delar på nätterna. Men jag blir ledsen av att höra att man ska "skämmas" av att vilja ha egentid. Jag menar man är ju fortfarande en egen person och det tycker jag att det är viktigt att man får vara, hur svårt man än har haft att skaffa barn. Men jag tyckte ju också att det var jobbigt att vara ifrån Erik i början. Men det är en träningssak, nu har jag vant mig och det känns för det mesta rätt bra. Jag är ju inte borta så många timmar i sträck plus att jag har världens energi att vara med honom när jag kommer hem - kvällstimmarna som brukar vara lite gnälliga känns helt plötsligt roliga när man har varit iväg. En annan sak man kan tänka på om man känner sig "dålig" för att man inte orkar vara där 100% hela tiden är ju att nästan alla pappor går ju iväg och jobbar efter 10 dagar! Och inte verkar de skämmas eller ha dåligt samvete för det! Inte för att jag förespråkar att det är nån lösning att göra det så tidigt men det kan iaf sätta ens dåliga samvete i nåt slags perspektiv. Jag tycker vi alla är jätteduktiga!!

Men såhär övade jag in mig rent konkret : Första gången var jag bara borta ett par timmar. Höll mig väldigt nära hemmet (var på ett kafé typ 5 min bort) och M lovade att ringa så fort det var nåt. Jag mår mycket bättre om jag vet att M ringer om E skulle bli oströstlig osv istället för att försöka klara av det själv. På så sätt behövde jag inte oroa mig för vad som hände där hemma. Det har såklart alltid gått jättebra och nu har jag kommit dit att jag inte har så stora problem med att gå iväg. Och Erik kan bli hysterisk eller gråta med mig också så varför skulle det vara ett större problem om det hände med M? Det löser sig ju för det mesta Men jag föstår att det är jobbigare om man har ett barn som kräver bröstet om det är otröstligt. Vi har ju aldrig haft det så. Sen så har det varit bra för mig att inse att jag faktiskt inte är oersättlig även om jag ibland vill tro det

Hoppas ni inte tycker att jag är en besserwisser för det är verkligen inte så jag vill att detta ska uppfattas