• Snurp

    Detta var pinsamt...

    Skulle vara kul att höra om någon gjort bort sig sådär riktigt.
    Eller som jag, som har en pryl hemma som man inte vill visa.
    Jag bad till och med min bästa kompis på den tiden (20 år sedan....säkert???) att gå in och köpa den för mig.

    Det var en CD-sammling i ett rosa fodral av tyg med .... håll i er....the best of Barbara Streisand

    Idag ligger den bakom alla andra CD-skivor. Vem vet, kanske kommer det upp ett 70-tals revival party någon dag.

    ar lagt in länken i Känsliga rummet ifall det finns någon som skäms mer än jag.

  • Svar på tråden Detta var pinsamt...
  • truckergirl

    Min mamma kan konsten att skämma ut sig. Vi var på gräsö en sommar för många år sedan. Kom ner till ica affären och skulle parkera. Det fanns bara 1 parkering kvar och vi skulle svänga in där. Men över gatan går en karl i sakta mak varvid min mamma då tjoar högt - Masa på dig ditt långhåriga stycke eller har du tuggummi under fötterna.
    Problemet var bara det att pappas fönster och takluckan var öppna.
    Gissa vem som kröp ner i baksätet för att inte synas......

  • Axelandra

    Ha ha... Har haft en kul stund nu när jag läst alla pinsamheter. Jag kan bidra med en i efterhand kul grej som hände mig förra sommaren.
    Jag och min syster skulle till ikea en dag i sommras. Min syster hade precis fått sitt körkort dagen innan och kände sog lite osäker vad det gällde att parkera. Det ska nog gå bra sa jag (som själv inte har tagit körkort än...) när vi svängde in på parkeringen.
    Fullt med bilar men vi hittade en ledei parkering intill en bil med husvagn.
    Syster kommer fel och efter mycket kniksande har vi grannens bils backspegel inne i vår bil genom ett öppet fönster! Jag får ta mig ut ur bilen och med skam gå och fråga om det finns någon som är bra på att parkera på parkeringsplatsen. Syster satt fast i bilen och fick sitta där snällt tills jag kom och kunde ta ut hennes 1 åriga dotter som satt i barnstolen där fram. Sedan kravlade hon sig ut och en man jag raggat upp klätrade in och redde ut situationen. Saken hör till den att vi och vårt dilema hade blivit folkfest på parkeringen och gissa om man skämdes....

  • Halvnorskan

    Jag jobbade på psyket som sjukskøterska. På Lucia ville man att jag skulle vara Lucia och några andra i personalen skulle vara med i Luciatåget. Så gick vi runt till de olika patienterna utspøkade med vita særkar o hela kittet. Vi hade ett antal Luciasånger som vi sjøng. Det var jag som liksom styrde det hela. Nær vi kom in i en patients rum så klæmde jag i med "Vi komma vi komma från pepparkakeland, så bruna så bruna vi æro alla tre"...

    Grejen var bara att patienten var "pepparkaksfærgad".....det blev pinsamt tyckte jag, men vi var ju tvungna att sjunga klart....Efteråt kommenterade de andra i personalen olæmpligheten i det....

    Men faktiskt såg patienten glad ut och satt o log i sængen nær vi sjøng.

    Någon vecka efteråt tog han dæremot "bondpermis" från den slutna psykavdelningen, och stack tillbaka till Afrika....

  • Anonym

    det var för några år sen då jag jobbade på en fabrikresturang.
    En dag när jag lämnade barna på dagis så ser jag en man som tittar på mig igenkännande, och då slår det mig att den är en som jobbar på fabriken och brukar äta på resturangen där jag jobbar, då säger jag
    - Nemen HEJ jag kännde inte igen dej med kläderna på.......
    och där står dagis fröknarna + många föräldrar och smår ler mot oss.
    Det var ingen idè att förklara att jag menade arbetskläderna
    Pinsamt var det

  • Anonym

    ha ha! var i England med en kompis när jag var nitton. Vi hade bokat billigt hotell i Camden - men jag ville givetvis få ner priset yttterligare. Väl inte på den indiska familjens kontor sätter jag igång förhandlingarna, och menar strängt att de minsann lovat oss rabatt.

    "We should have a discharge" säger jag och spänner ögonen i hotellägaren. Han ler lite och ger oss rabatt på rummet. Efteråt kommer jag på att ordet för rabatt är discount och att discharge betyder flytning. Jag skämdes i flera ÅR.

  • Zocute

    Jag har den VÄRSTA historien, men jag vågar faaan inte berätta den här...

  • Emma mamman

    Nämen Zocute, har du sagt ett får du säga två!!!

  • dexterswife

    Nu blev jag jättenyfiken Zocute! Berätta, pleeeeeeeease!

  • Sharooon

    Hmmm! ska jag våga stå för denna pinsamma händelse?
    OK då kör vi....preskiberad då detta hände då jag var blott 18

    Var på ett jättehäftigt disco på Djurgården och i baren jobbade en döläcker kille som jag spanat på länge...
    Satt längst in vid ett bord, vi var ett sällskap på ett gäng tjejer.
    Skulle resa mig men kom ej förbi, varpå jag ställer mig på stolen och ska kliva över min kompis som lägligt då slänger sin öl i bordet varpå ölen skvätter upp under min kjol och det blir blött vill jag lova!
    Ingen hör när jag ropar efter papper då jag med ett jättekliv lyckas ta mig ner på golvet rusar till baren och skriker:
    Fort! ge mig papper, det rinner mellan benen på mig!!
    Varpå han flinande kastar åt mig ett gäng servetter och utbrister Vad är det som rinner??????!!
    Tror ni jag dog då eller!!?

  • Augusti mamma

    Hehe, nu kommer man tro att varje anonym pinsamhet är skriven av zocute

  • Snurp

    Berätta den zocute.
    Vi skall inte berätta den vidare till någon - jag lovar.....

  • lallaren

    Jag har en pinsam historia som jag nästan förträngt. Jag tänkte skriva anonymt, men då tror väl alla att jag är zocute.

    Jag hade precis börjat mitt nya jobb och stod och pratade med chefen och några andra. De pratade och pratade, diskussionen (som var ganska tråkig) verkade aldrig ta slut. Dessutom känner jag att jag kanske kommer få mens under dagen och vill gå och kolla (hade inte satt på mej binda, dumma jag). Av en slump tittar jag ned på mina beiga shorts och ser att mensjäveln har börjat och jag har två dropp ränder, en på varje byxben! Jag försöker då stå så att det inte syns och när samtalet börjar ta slut säger jag raskt hej med smårött ansikte och rusar iväg.

    Jag vet fortfarande inte om någon såg nåt, för ingen har sagt nåt. Ytterst pinsamt!

  • Anonym

    Nu blir jag nervös....

    Jag var 18 år, vi var ett gäng i Sälen å partajade...
    (alltså det här e såååå pinsamt)
    Jag vaknar upp dagen efter första kvällen. Allt e tyst o lugnt å jag tänker att "fasen va kul det var i går." Å jag kände inte av någon ångest, var inte särskilt bakis osv osv..... Ligger där i sängen o är allmänt nöjd. Sedan var det som om en stor boxarhandske kom ur väggen å smällde till mig, för DÅ mindes jag. Helvete...shit....men gud ...nej!

    Vi hade varit på en krog där ett ganska välkänt rockband spelade. Efter spelningen så minglade de runt bland kroggästerna. Trummisen o jag började prata. SÅÅÅÅÅÅ SNYGG!!! *dregla*
    Vi stod i en stor hall som var innanför entrén, det var massa med folk i rörelse eftersom garderoben, toaletterna osv fanns där. Han o jag står mitt i och pratar. Å han la in värsta stöten, å jag tänkte, fasen det här går ju bra. Märk väl : Han var så snygg! Så jag körde ju den "lilla halvt intresserd-stilen" och det verkade gå hem, ha ha... Resten av bandet sitter utmed väggen en bit i från. Jag går på toa och trummisen står kvar o väntar när jag kommer ut. Vi står o pratar i 5-6 min till och plötsligt knackar någon mig på ryggen. Det är basisten i bandet, som lite fint säger att:
    *harkel* Jag tror att det är nåt med din kjol, den ser ut att sitta lite knasigt.
    Jag förstår ju vad han menar, jag hade ju vart på toa 5 min innan och lite diskret kände jag med armen, å kände att kjolen hade lixom fastnat i strumpbyxan där uppe, så rumpan var lixom.....bar! Men full & dum som jag var med värsta snygga killen framför mig så vägrade jag bjuda på att skämmas ihjäl inför dom, så jag övertygande:
    - Nej nej den ska vara så!
    Han: - Ehm, nej det ska den nog inte!
    Jag: - Jo det ska den....
    Så han gick ju tillbaka o satte mig.
    Å där stod jag kvar, med ryggen mot entrén, garderobskön, vakterna och alla andra och visade hela rumpan MED strumbyxa på o det är ju inte vidare sexigt.
    Jag stod väl kvar i 2 min innan jag bara var tvungen att kila in lite snyggt i sidled, till toan och fixa till det. Sedan gick jag ut igen.

    Å TRO DET ELLER EJ, killen e kvar å han blev ju inte mindre PÅ.
    Bandet ville med till vår stuga på efterfest men vi hade så kul så vi ville ju inte gå. Så efter flera försök så gav de faktiskt upp, he he....

    Jag rusade upp ur sängen och tog på mig kjolen å strumpbyxerna för att kolla HUR ILLA DET EGENTLIGEN var.....

    Och det var ILLA!!!!! Dessutom hade jag string på mig...La la la laaaaa...

    Det är det ÄNDA riktigt pinsamma jag har gjort. Men jag tröstar mig med att trummisen o resten av bandet tyckte vi var så roliga o riktigt tjatade på att vi skulle gå, och vii bara ville vara kvar å parta o snacka med folk. DET ÄR GIRLPOWER!!!

  • Anonym

    Hej jag vill vara anonym, men jag är inte Zocute!!

    Jag och min kollega skulle ha ett möte med en ny kund. Det var viktigt att detta möte skulle gå bra för det var en viktig kund.

    Jaha, nu var det så att denna morgon hade jag en vansinnigt hård mage och den var nervös och jag kunde inte få det gjort (bajsat) innan mötet.
    Där satt jag nu och vi skulle börja, plötsligt märkar jag att det vänder sig i tarmarna och jag tänkte: Näää, nu blir det säkert en sådan där "in-åt-fis" som låter så där i magen - och de flesta har säkert haft en sådan...eller ....om ni fattar....Pinsamt...
    Innan detta hemska ljud får en chans att överrusta alla så ber jag snabbt om ursäkt och smiter ut och går på toan.
    Jaha, där sitter jag alltså och trycker och trycker - eländet vill sig inte och jag märker att tiden går och nu börjar det snart bli pinsamt att gå in i rummet igen där de andra sitter. HJÄLP....vad skall jag göra. Så fort jag ställer mig upp kommer de där konstiga luftbubblorna tillbaka igen i tarmarna.
    Fasen också, jag får ta tag i det sura äpplet och gå in till mötet igen.

    30 minuter har gått och de tittar på mig när jag kom tillbaka....
    Ursäkta, sa jag, men jag var hos Kinesen igår och maten var god men den krånglar....

  • Sofie75
    Ha, ha, haaa jag skrattar ihjäl mig över alla tutthistorier och andra pinsamheter.
    Kände för en stund att jag är glad att jag har små tuttar

    Ska försöka komma på nåt ur alla pinsamheter jag kan bidra med.
    Man borde ju ha några på lut....
  • Anonym
    Jag viker mig dubbel

    Jag har ett par att bidra med. De är båda "gravid-historier".

    Jag var i vecka 38 med min första. Mittiallt fick jag magsjukan, så jag spydde som en gris. Min man var jätteorolig för mig, jag var ju höggravid, så han stod bredvid mig och smekte min rygg. Mitt i en spya sket jag ner mig!!! Mina byxor och trosor var helt nersmetade med diarré... Urk.

    Jag var gravid med min andra. Det var mitt i sommaren och vi satt på ett café mitt inne på ett köpcentrum. Mittiallt nyser jag, och kissar på mig... Inte massor, men tillräckligt. Samtidigt kommer jag ihåg att jag glömt att sätta på trosskydd. Så ingen hjälp där, nej... Hjälp, tänkte jag. Som tur var hade jag varit och inhandlat lite mera mammakläder, men de fanns i bilen, så jag måste be min man gå efter dem, men till toa måste jag gå med en våt fläck i baken! Pinsamt!
  • Anonym (Pinigt)

    Jag har varit med om många pinsamma saker.

Svar på tråden Detta var pinsamt...