• lollisen

    emetofobi.....

    ni som har kräkfobi eller har haft... vi kan väl byta lite tankar här....?
    känner mej ganska ensam i denna jobbiga fobi....

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2005-06-02 13:47:31:
    även om detta är en av världens fem vanligaste fobier, så har man inte hört så mycke om den va........?
    synd, för de e allt för många som tror att dom är ensamma i den....

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2005-06-06 16:30:53:
    uppdaterar igen..
    hoppas att vi i denna tråden kan peppa up varann, trösta varann och ge varann förståelse och bara finnas här för de som vill ha stöd i denna fobi....

  • Svar på tråden emetofobi.....
  • Tinny

    Ja, precis. Jag blev överlycklig när jag hittade emetofobisidan för något år sedan. Fram tills dess visste jag inte att det fanns ett namn för mitt problem, jag kände mig så fruktansvärt konstig och ensam. Det tycker jag kan vara lite betryggande, att man faktiskt inte är helt ensam - att det finns dem som förstår.

  • Tussilagoflickan

    Blir knäpp av detta....är normalt nojjig när det gäller magsjuka men när jag vet att jag umgåtts med personer som ÄR sjuka....ja då funkar jag inte. Sitter bara här och känner efter, och gissa? Japp....jag känner mig olustig i magen och bara sitter och väntar på att bli sjuk kan liksom inte släppa det!!

    Risken är väl stor att jag inbillar mig mina symtom på att jag snart också har magsjuka...men så funkar jag...tyvärr!!

    Bläääää

  • Tinny

    Du är inte ensam om att fungera så. Jag tror hela tiden att jag har magsjuka, har jag läst om någon som är sjuk tror jag att jag också ska bli sjuk. Känner efter och undrar.

    Om någon i min närhet skulle bli sjuk skulle jag bli helt övertygad om att jag också var det. Tankarna går ju i ett virrvarr i huvudet på en och det är svårt att släppa dem.

    Men försök tänka som så, att du förvärrar bara allting genom att sitta och oroa dig. Är du sjuk finns det ingenting du kan göra åt det, då är du ju det och då får du hantera det på bästa möjliga sätt. Är du inte sjuk blir ju ingenting bättre av att du sitter och oroar dig, istället bygger du upp en rädsla för något du egentligen inte behöver vara rädd för. Du hade kunnat sitta och må bra nu, men eftersom du ältar en obehaglig tanke i huvudet så mår du dåligt.
    Försök att släppa tanken, bestäm dig för att du inte ska oroa dig på 30 minuter t.ex. Sätt dig då och gör något som får dig att tänka på annat, du kanske kan läsa en bra bok, eller se något på tv? Annars kanske du kan gå ut och ta en promenad, ring till någon trevlig och prata om något helt annat än sånt här. Försök att leda dina tankar i andra banor, kommer det upp tankar så påminn dig om att du faktiskt inte ska älta det här just nu...du får ta det sen när 30 min (eller vad det nu är) har gått.

    Jag vet att det inte är det allra lättaste att släppa tankar eller skjuta upp dem på det här sättet. Men ge det ett försök, och bli inte arg på dig själv om du misslyckas. Sätt bara upp ett nytt mål då, kanske lite kortare tid. Det viktigaste är att du försöker, och inte helt ger efter för din ångest och sitter och oroar dig och känner efter hela tiden. Ju mer man ger efter desto sjukare blir man ju, hjärnan hinner liksom aldrig lära sig att det inte är något farligt...att man inte behöver vara rädd och undvika det såhär.

  • Tussilagoflickan

    Tack för länktipsen....gillade verkligen den första!!
    Å tack för dina råd...och jag ska försöka lyda ska logga ner nu och sätta mig och plugga....både ett måste och kanske något som kan få mina tankar på annat håll!!

    *kram*

  • Jindra

    Men vad intressant...jag hade aldrig hört talas om den här fobin...vilken tur att man lär sig något nytt!! Kram på er alla som lider av detta...det kan inte vara lätt... Själv har jag nog inte det...

  • lollisen

    hej hej alla!
    tussilago: jag tycker så synd om dig gumman!
    känner igen mig själv sååå väl i de du skriver...
    de hör ju till sjukdomen oxå att man inbillar sig vara magsjuk osv, å de e jättejobbigt!!!
    jag kan säga till dig vad mamma alltid säger till mig..
    hade du varit smittad hade du redan kräkts å så....
    det är ingen fara, tror inte du kommer bli sjuk heller, frösök hitta på nått, även om de e jättesvårt just nu!
    men ta dig ur dessa dumma tankar..
    kramkram och hoppas du kan koppla bort de, för jag vet vilken plåga de är...

  • Tussilagoflickan

    Tack lollisen....än så länge ingen magsjuka, men magen känns väldigt skum men det kan ju också bero på att vi ännu inte ätit middag, att jag grubblat hela dagen lång eller så är det magsjuka...bara fortsätta att vänta!!

    Tänkte jag skulle fråga er andra som också lider av denna fobi: hur bemöts ni av er partner? Har han/hon förståelse? Eller är det grälvarning?

    Själv är det nog både och, ibalnd lessnar han på mitt tjat och ibland så ger han mej en kram och är så gullig så.....men som sagt ibland blir han trött på mej...å det är då verkligen inte kul...för i detta utsatta läge behöver man ju verkligen stöd....och man är inte nojjig....man lider ju verkligen!!

  • Tinny

    Min sambo är oftast väldigt förstående inför mina problem. Han brukar försöka trösta mig och han brukar försöka få mig att tänka mer logiska tankar när jag har det jobbigt. Han har varit ett enormt stöd för mig genom åren. Men han blir trött på mig ibland han också, och det förstår jag ju, det hade jag säkert också blivit om det var tvärtom han som var rädd och inte jag.

    Han är väldigt förstående och hjälpsam men han kan ju bli frustrerad över att inte kunna hjälpa mig och sådär. Och då blir han ju trött på mitt tjat, vilket jag förstår, även om det kan kännas lite tungt mitt i ångesten.

Svar på tråden emetofobi.....