emetofobi.....

Jag har haft kräkfobi sedan jag var liten och det är verkligen jättejobbigt!! Det värsta är nästan att ingen tar en på allvar!!

Jag trodde det skulle bli bättre när jag själv fick barn men det har inte hjälpt... Amina har haft magsjuka 2 ggr och som tur var var sambon hemma båda gångerna och tog hand om det hela medan jag stod vettskrämd, kallsvettig och skakande 20 meter bort och tittade på... Stackars Amina tittade undrande på mig och undrade varför jag inte kom och hjälpte henne jag oxå!! Får fruktansvärt dåligt samvete men jag klarar inte av det!!!

Ska hålla kvar på tråden och se om nån har fått hjälp mot problemet!!

Jag tror att man måste ta tag i sitt kontrollbehovsproblem först för då brukar kräkfobin bli bättre också. I alla fall var det så för mig.

det är just de som skrämmer mig!!!
att mina barn ska bli drabbade av min tokiga fobi!!!
alla runt om mig säger- de e inte samma sak när dina barn blir sjuka, då kommer du inte känna samma sak...
jag hoppas innerligt att de skulle kunna stämma....
men de känns ändå som om de inte går att lösa så lätt....
de e nog mitt kontroll begär som gör att jag får sån ångest...
undrar om jag kommer över de här någon gång...?

Vi är faktiskt ganska många med denna vidriga fobi.

För några veckor sedan hittade jag en sida för oss med denna fobin och där finns det ett forum där man kan "prata" med likasinnade.

Kika dit vettja. =)

sme.emetofobi.se/

är medlem på den sidan sedan ganska länge tillbaka....
har ställt mycke frågor och så, men får typ aldrig några svar...
vi kan ju försöka hålla denna tråd vid liv å stötta varann...?
kram på er

Men vad tråkigt lollisen att du inte fått några svar.

Jag har nyligen hittat till den sidan och det är ju ingen fart där inne direkt men något svar brukar jag få i alla fall.

Men självklart kan vi försöka hålla liv i denna tråden

va e ni alla.....? försöker puffa på tråden....

Jag har haft lindrig kräkfobi sen jag var liten. Har alltid gjort vad som helst för att slippa spy.
Men...så blev jag efter många års kämpande äntligen gravid, och illamående. Det fanns inte så mycket att göra åt saken än att kräkas, det gick inte att låta bli. Nu efter månader då jag haft toalettstoeln som bästa vän är jag inte längre rädd att kräkas. Det som är kvar är skräcken att bli plötsligt sjuk på offentlige platser, att tänka på sånt ger mig rysningar och gör mig nervös.

trodde at de va fler än jag som ville hålla liv i tråden.....?

Här är en med kräkfobi....just nu sitter jag och är livrädd att jag ska ha smittats av magsjuka....vill bara fly!!