kuperad hund

Iofs, vår hund fick en skada längst ut på svansen. Men det berodde på att han blev överkörd av en bil typ....

Suck... Jag har inte skrivit någonting om avel då jag inte anser att det är där det ligger...

ursäkta men kunde inte låta bli att skratta till där

Kram till överkörda vovven!

Mina svärföräldrar hade en hund som viftade väldigt på sin smala långa svans när de kom hem efter att ha varit iväg nånstans. Ibland tog det en stund för dem att kliva ur bilen, få med sig grejjer och öppna dörren osv. och på den stunden hade hunden hunnit slå emot svansen i garderobsdörrar och väggar så hårt att det var alldeled prickigt med blod i hallen. Detta hände flera gånger. Nej, svansen trillade inte av, men jag tycker de borde ha kuperat svansen vilket de inte gjorde.

Hondjuret: Jo, men hunden finns inte mer nu. Men inte pga bilen utan av ålder

vari ligger det då? Möblerade rum?

oj då, jag ber om ursäkt. Då behöver du inte krama den så klart...

Nej jag har nog inte sätt så många med kuperad svans. Men hon har problem med sin hund som ständigt har ont i svansen. Hon funderar stakt på att kupera svansen och det är många som rekommenderat henne at göra det.

Nu vill jag inte rikta mig till någon särskild, utan mitt inlägg är ett allmänt inlägg i svansdebatten:

Tycker det känns lite överdrivet att läsa att vissa raser tydligen har helt enormt känsliga svansar, som går av eller får sår om de viftar med den, och sådana problem att det bästa är att helt och hållet klippa av deras svansar redan när de är små små valpar. Jag skulle gärna se statistik på hur stor andel av t.ex. rottweiler eller dobermannstammen som har dessa enorma svansproblem, och gärna även nån slags analys om vilka linjer dessa kommer från. Är det så att vissa gener gör svansen skörare borde man ju aktivt försöka undvika avel på dessa genbärare.

Jag har själv en ras som tidigare svanskuperades i Sverige och (fortsättningsvis) både svans- och öronkuperas i vissa andra länder. Har diskuterat svanskupering med amerikanska uppfödare och de påstår att rasen har så stora problem med sköra svansar som går av om hunden så mycket som tänker på att vifta med svansen, och därför är det bäst att klippa av svansarna på nästan nyfödda valpar.
Jag har själv aldrig haft detta problem med min hunds svans, och har frågat runt lite bland folk som har samma ras; ingen har haft några problem med svansen (obs! jag säger inte att problem inte kan förekomma, har bara inte hört om något sådant fall inom min ras). Då kan man ju fråga sig om linjerna hos de amerikanska hundarna för med sig dåliga svansar, medan de svenska/nordiska linjerna inte gör det.

Åh vad härligt! Ironi. Det fattar du lika väl som jag att möblerade rum knappast orsakar några skador på en hund i den omfattningen att det krävs en amputation/kupering av svansen. Men precis lika ofta som vi människor tuggar på naglarna, lika ofta går det en hund och viftar svansen såpass hårt in i div saker att det bildas frakturer/kan uppstå blodvite. DÅ anser jag att man har tillräcklig medicinsk bakgrund för att kunna åtgärda. INTE för att bara fixa hundens yttre.
Vill ni börja snacka om att det är pga aveln som det är "dålig svanskvalité" så hoppa på uppfödarna av raserna...