Idag har vi varit på sjukhuset. Tyvärr var det inget nytt utan läkaren där sa samma sak. Det finns fostervatten och livmodern har växt, men i övrigt är det tomt! Han ville att naturen skulle ha sin gång, och skickade hem oss efter en undersökning och en kort pratstund. Om två veckor ska vi tillbaka för att se om allt återgått till det normala igen. Har det inte det ska jag få något piller som ska sätta igång det hela. Känns lite jobbigt att det inte bara kan sluta nu, så att det som ska ut kommer ut med en gång.
Har varit hemma från jobbet igår och idag, men kan inte med att vara hemma i morgon oxå. Det är ju inget fysiskt fel på mig, och även om man är ledsen så måste ju livet gå vidare. Hoppas bara att folk är hänsynsfulla och inte tjatar och frågar för mycket i morgon. Jag vet ju att de bara menar väl, men ibland vill och orkar man ju inte öppna sig för vem som helst. Det är skillnad mot ens nära vänner o familj, dem vill man ju gärna prata med om sånt här.
Konstigt nog känns det oxå väldigt bra att ha Familjeliv.. Här kan man skriva av sig lite och få några tröstande ord tillbaka. Mitt i allt elände så läser man oxå om de som har det värre - och då känns ens egna problem genast inte lika stora.
Tack oxå för era snälla ord, det värmer faktiskt mer än ni tror!!
Kram på er!!