Nodejas Babes och Bambinos

Ang. barn som säger ifrån/inte säger ifrån, jag tyckte det var lite skönt att se när jag hämtade Isak senast att han säger ifrån och inte låter de andra killarna köra över honom hela tiden längre, Wille snodde Isaks spade och tog hans plats när de lekte i lekparken och istället för att bara finna sig i det så sa Isak "nej, Wille nej!!" och försökte ta tillbaka sin plats men när Wille inte flyttade på sig så började han "tjejslå" honom på armen, nu hejar jag ju inte på min son när han slåss, men den andra pojken förtjänade att få höra att han gjorde fel och det var ju inte så att Isak slog honom utan mer markerade att de inte var okej, sen blev ju den andra pojken såklart sur på Isak, men hallå, det var ju du som började snorunge

Alltså, shit vilke urvidrig dag jag haft! Fick inte sova inatt heller och jag bröt ihop totalt på förmiddan, jag har varit så stressad och pressad de senaste två tre veckorna, på det har jag haft dåligt samvete eftersom jag knappt hunnit umgås med Isak, har verkligen sett fram emot den här veckan då vi skulle få mysa, så går tentan åt helvete och eftersom jag ser det som att det är lärarens fel, som gjort fel med tentan, så känner jag mig så fruktansvärt besviken! Jag satt en hel vecka från nio på morgonen till nio på kvällen för att verkligen spika denm och så åker man på ett sånt bakslag! Sen när tentan är över släpper stressen och då kommer den otroliga tröttheten, jag behövde bara en natts ordentlig sömn för att ta igen mig, vilket jag då inte fått, och Isak är på ett jättekonstigt humör, det ska pussas hela tiden och klängas och om vartannat så drämmer han till mig, alternativt förstör inredningen i huset. Bara för ett tag sen slog han mig med sin plasthammare rakt över handen och jag kan ju säga att det gjorde in i helvetes ont... Jag fick som sagt psykbryt idag och satt säkert närmare en timme i köket och storlipade och sket fullständigt i vad Isak förstörde för stunden, jag kan ju säga att nedervåningen ser ut som hiroshima efter hans framfart...
följde, trots tröttheten, men Kents mamma och hans småsyskon till Leos lekland, och tack gode gud tog hans mamma Isak ett bra tag så jag fick stå och prata av mig med hans äldsta syrra som också var med. Hon är rätt lik mig och hur jag är som mamma, så hon verkar vara den enda som förstår mig och inte kommer med såna där urdumma tröstningar som "men gå ut med honom så han får leka av sig och det blir bättre snart bla bla". Nej, jag vill inte jaga en unge och slåss för att få på honom ytterkläderna och gå och göra något jag hatar, dvs stå i en kall och blöt lekpark med ett barn som kastar sand i ansiktet på mig, jag skiter i om det blir bättre sen, för sen är om typ fem år för mig, jag är trött nu, jag är ledsen nu och ingen verkar förstå varför, jag önskar de kunde få känna på hur det känns att vara under den konstanta press jag är hela tiden, hur det är att ha dåligt samvete över att man inte är en go bullmamma som helst vill vara hemmafru som de flesta i min närhet verkar tycka är det normala, som pratar nedvärderande mot mig ang. mina bråk med Isak, som vissa i min egen ålder, bara för att deras barn är lite äldre pratar de till mig som att jag inte har en aning om hur det är att vara mamma och ska "lära mig". Gud förbannat vad trött man blir ibland. Och jag lovar att jag velat drömma till många med EN av mina engelska matteböcker på över tusen sidor när de tycker att de visst har förståelse för hur det är att plugga med barn eftersom de läser EN kurs i typ någon jävla pedagogik samtidigt som de har barn, jo men shit tjena som att det är samma sak...

Haha! Snacka om att jag gjorde en ventilering! Tack för utrymmet! Förlåt om jag låter rabiat, men idag är jag nog det, men jag är så trött så trött och så besviken och missförstådd. Jag har sagt till Kent att jag inte tänker befatta mig med NÅGOT ikväll, de skulle bara våga be mig göra något, jag ska bara sitta vid datorn, kanske sy på min jacka och ta ett bad. Kaoset och stöket och vällingkok kan de sköta själva!

Kommer inte ihåg Lokes mått sist, hur kass är jag? Han väger iaf runt 13 kg nu, när vi var på akuten för någon månad sen var det 12½ kg ungefär, så jag gissar lite Lång som attan, så jag antar att längden ligger runt 92 cm iom att de kläderna sitter som smäcket på honom.

Krodan: Kul att se dig här igen och läsa lite om er
Ang. kläder så har min systerdotter 134, hon är 6½ så 110 var lääänge sen för henne...

mini: men förbannade prettomorsor kan ta sina husmorsidéer och gå och... Jag har läst både matten på civil och pedagogik och nej, det går inte att försöka jämföra. Vore bara pinsamt. Visst, man kan tycka det är jobbigt att plugga och ha barn för det, men de lät ju bara pretto.
Efter 2 veckors intensivplugg förstår jag att du får psykbryt. Jag klarade inte en vecka (jaja, lite hormoner också) innan jag satt och grät i soffan och sen trodde att jag fick underkänt. Jag hoppas du får sova ut ordentligt så du hinner känna dig människa igen innan det är dags att plugga för tentorna i december.
Dessutom skjuter jag mig hellre i benet än blir hemmafru. De skulle få lägga in mig efter ett år. Jag tackar gud för Lekstunden som finns i stan. Loke kan leka av sig INOMHUS och jag kan ta en kaffe med jämna mellanrum i fikaavdelningen. Perfekt.

Meria: Ja precis, pretto är precis vad de är! Jag tycker om dem väldigt mycket, men ibland får jag blunda och förställa mig hur jag går till lådan i köket och hämtar en brödkavel som jag drämmer i pannbenet på dem Ibland tror jag att det handlar om deras egna dåliga självförtroenden och hävdelsebehov, och att det är därför jag är ett tacksamt offer, jag försöker inte hävda mig, skryta, men säger gärna högt när jag tycker att jag gjort något bra, men då i stil med "vad skönt att ha fått det där gjort, och jag kan känna mig nöjd för jag vet att jag gjorde mitt bästa och verkligen har ansträngt mig och förtjänade betyget", typ. Men Jantelagen du vet. Och sen det att jag faktiskt anstränger mig, jag pluggar verkligen stenhårt och försöker ordna det bra för mig och min familj, eftersom jag inte vill att mina barn ska ha det som när jag var liten, för att jag själv vill ha ett roligt och givande jobb och få känna hur det känns att ha råd att köpa hus och åka på utlandssemester en vacker dag, och jag tror ibland (nu tänker jag på specifika personer) att de önskar att de var mer engagerade och drivna än vad de är, att de känner att de nöjt sig med för lite men inte är beredda att ta steget och kämpa för mer, och då kanske jag är en nagel i ögat ibland? Men jag är ju inte något supergeni heller, jag får oftast treor, men nöjer mig med det. Och de ser väl mig som ett pretto som går en prettolinje och tror att jag försöker göra mig märkvärdig när jag säger att jag är intresserad av typ fysik, men det är mitt intresse och de ser ju inte helheten, hur mycket jag får offra av mig själv i över fem år för att nå målet Jag fattar bara inte, jag dömer ju inte dem så varför har de behov av att döma mig? Jag ser inte ner på deras yrkesval för fem öre, jag läser ju det här för att det intresserar mig, sen råkade det ju vara en teknisk linje, vad är skillnaden? För att det inte är typiskt kvinnligt? Är även det något som kan tolkas som att jag försöker göra mig märkvärdig, trots att vi är väldigt många tjejer som läser och läst samma saker som mig, men de kanske inte tänker så? Jag vet inte, men jag tycker det osar mycket komplex över de kommentarer jag får men tycker bara att det är synd att de tar ut dem på mig.

Jag är så slut i kroppen så jag känner mig sjuk, ska nog gå och ta det där badet nu, hur jag nu ska lyckas med det utan att herr blöjfis kommer och bankar på dörren

mini: låter som det ja, men om de behöver hävda sig kan de ju lära sig att göra det utan att dra ner andra i samma veva. Det går ju att säga att man gjort nåt bra utan att minska det en annan gör... Jag fick höra en massa när jag läste civil första året, att jag skulle bli en "såndär kostymnisse" som var för fin i kanten för vanligt folk. På skoj naturligtvis, men man hörde syrligheten i kommentarerna för det. Konstigt nog var lärare helt ok, även om den linjen är längre än civil IT. Lägre rank som lärare och jag blev väl mer vanlig. Jag har ingen kontakt med de vännerna nu visserligen
Ja, jag läste också vidare för att få ett jobb jag trivs med och för att ha råd med sådant man själv inte hade som liten. Nu är det ingen monsterlön på lärare direkt, men iom att man gick natur fanns inget att söka till som har någorlunda betalt. Jimmie är jag fett avundsjuk på som gick el och har nu en lön som är högre än min ingångslön som lärare.
Åh, ta ett bad åt mig också!

Det fanns inget JOBB att söka efter att ha gått natur menar jag. Linjer fanns det en massa

Meria: Alltså, man kan ju ha det rätt bra ställt bara man är två personer med inkomst, som vi känner nu skulle vi känna oss superrika om båda jobbar heltid, och då har vi båda löner på max 19 000, jag har nästan 19 i restaurangen men hade ju 17,1 på kommunen nu i sommar, men hur mycket man har över beror ju mycket på vad man har för krav, vi behöver ingen plattskärms-tv eller sprillans ny bil, bara där sparar man ju sjukt mycket pengar . Nä, jag hade ju läst till sjuksköterska om det var det som intresserade mig, funderade på det ett tag men fick sån avsmak efter att ha jobbat i sjukhusrestaurangen . Sen har jag inga karriärsplaner utan vill bo kvar i norrbotten som jag känner, huvudsaken är att jag har en rimlig lön för min utbildning och att jobbet är roligt och utvecklande, sen har jag inte så mycket mer krav .

Haha, när jag kom ur badet bad Kent mig att fråga Isak vad han gjort, hahaha, Kent gjorde välling och gick för att se var Isak tagit vägen, han hittade en bajskorv i duschen, haha vad klockren unge!

Isak är helt hyper just nu, vet inte vad det är med honom, precis som om han ätit ett kilo socker... Skönt att det inte är jag som nattar

NinaKanin: Aha, men då ringer det nog en klocka Det vet jag ju att du skrev för ett tag sen!

Njo, iina är lite så också, puttas gärna. Eller slänger nånting i huvudet på det andra barnet. Och det är ju pinsamt, men alla barn har ju nånting sånt för sig

Ja, tiden bara springer iväg! Sid kunde ju hålla upp huvudet från början precis som Iina, så han brukar få sitta framåtvänd i bärselen. Idag på ikea var han helt överlycklig! Så skönt när dom börjar vara med lite mer! Dom blir så mycket nöjdare när dom kommer på att det är kul att titta på saker!

Susannee: Har lite svårt för beigea kostymer, så jag skulle satsa på linnebyxor!

Krodan: Usch! Fy vad jag hatar när folk uttalar sig utan att tänka efter. Fem veckor efter en bebis kommer är man ju fortfarande förlossningsyr och inte riktigt medveten om vad som händer. Dessutom sover ju bebisen mest, så det är klart det är lätt i början. Be henne komma tillbaka om ett år när båda går!

Tror Iina ligger ungefär där Athena ligger. Runt tolv kilo och nånstans runt 88 cm. Har inte vägt och mätt på länge nu.

Mini: Vet inte riktigt hur jag ska kommentera. Men jag har också fått ett par psykbryt sen Sid kom. Så jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Förutom då att du dessutom pluggar. Tycker du är otroligt stark som pluggar så mycket med småbarn!

Kan känns igen det du skriver fast i ett helt annat sammanhang. Jag får ta otroligt mycket skit för att jag är ung och har barn, helt okända människor kan komma fram till mig på typ ica och tala om för mig att mitt barn är hungrigt. Fattar inte hur dom tror att dom har rätten att säga så till mig, bara för att jag är ung. Som att jag, precis som du skriver, måste bli upplärd i hur Mina barn fungerar.

Måste bara få skryta lite också. Iina sa till för första gången själv idag att hon ville gå och kissa! Hon var utan blöja (naken då förståss också ) från typ halv fem, påminde henne två ggr och hon gick på pottan och kissade. Inga olyckor alls! Sen sa hon till precis innan pyjamas att hon var kissnödig, och så gick hon och satt sig och kissade! Är sjukt stolt

Carro: Tycker faktiskt inte heller att Sam ser så smal ut, han är ju helt otroligt söt!

Jesster: Åh! Köpte gröt idag. Och så fick ju Iina ny stol, så nu sitter vi ju runt bordet som "en riktig" familj! Han ska få sin första smakis i helgen, får väl se vad han säger. Han vill ju väääldigt gärna ha när vi äter

hej tjejer..
orkar inte kommentera, just nu, känner mig bara så jävla uppgiven..
Trots att Sam gått på Amimox i 6 dagar så har han fortfarande haft, inte feber, men förhöjd temp med drygt en grad, fortsatt klaga på öronont och hosta..

Imorse tog hostan sån fart igen så att han kräktes efter hostattackerna, så jag ringde barnläkarmottagningen i Lund och fick en tid där på eftermiddagen..

Sam verkar ha blivit resistent mot Amimoxen, inte konstigt på hur många ggr han fått det i år..
Inte nog med att han fortfarande har dubbelsidig öroninflammation, han var jätteröd i halsen, hade jättesvullna halsmandlar och hade mängder med prickar.
Han har alltså flygit på sin första halsfluss med..

Så, läkaren skrev ut, det andra bredspektrum antibiotikan som finns, Bactrim och det ska Sam gå på i 13 dagar!!!
Sista dosen ska tas samma morron som rören ska sättas in..
Allt ordnat trodde jag..

Sam kaskadspyr av medicinen, dels smakar den apa och dels är den mycket tjockare i konsistensen, så den är väl för svår att svälja ner..
Vad fan gör vi nu????
Han måste bli frisk så att han kan få rören insatta..

Jag bryter ihop närsom känns det som... Känner mig så jävla hjälplös!!! 

Carro: Men ååh, hur mycket ska ni behöva drabbas av? Det blir ju som en ond cirkel. Kram!

Vabbar idag med

Måste bara fortsätta berätta en rätt söt sak som hände på bvc igår, båda ungarna var ju med. Så frågar bvc sköterskan om athena börjat prata, och då börjar Angelina fråga Athena om en masssa ord, kan du säga "bravo" och athena svara, kan du säga "jazo" kan du säga "lolodi" och sköterskan såg rätt förvirrad ut, innan jag förklarade att hon lär henne grekiska Låter så sött när hon drillar henne i grekiska Och sen när vi skulle gå så började athena prata massor som hon gör här hemma "hejdå, tack för idag" var det sista hon sa innan vi gick Så vi fick med beröm godkännt för att honredan börjat prata flerordsmeningar

Sen vill jag säga ang mammor och unga mammor osv. Att jag tror inte att man ska ta åt sig, det spelar ingen roll om man är ung eller gamal. Vissa människor har helt enkelt ett behov av att hävda sig i föräldraskap. Det är en av få saker som det inte finns nåt riktigt facit på och alla gör så gott de kan. Alla barn är olika och vissa verkar tro att barn är små männiksor istället för egna individer. Jag har oxå fått hrliga små "tips" av folk, men det är bara att inte lyssna om man inte vill och helt plötsligt en dag är faktiskt ett av de där tipsen nåt som stämmer nåt som man faktiskt lärde sig nåt av. Men visst blir jag oxå förbannad, särskillt när man har extra hormoner. Minns när angelina var bebis och vi var i parken så kom en tant och sa "oj, har mamma glömt mössan till dig" och jag ville svara "oj har tant glömt munkaveln idag"

Men vissa saker tycker folk att det är okej att ge komentarer och kritik king till höger och vänster. Som barnuppfostran, viktuppgång och mag storlek vid graviditet och bilkörning. Konstigt va? Jag får höra av tanter att jag är ung och jag är sjutton inte ung längre (fast jag får ju visaleg på systemet ) och ibland vill man bara svara att "det här är mitt andra barn jag är ingen nybörjare"

Sen förstår jag hur knäckta man kan vara, som min var här om dagen, och det är helt okej, ta det från mamman som har ett hål i gipsväggen efter att jag blev skapligt förbannad för ett år sedan (eller var det 1,5) Det är okej att flippa. Kanske onödigt att slå handen genom väggen, men man är faktiskt inte mer än människa. Jag pratade med en bekant här om dagen och han hade haft en patient som hade så tätt mellan barnen som jag och hennes man hade jobbat MYCKET, hon vart helt slut och tillslut så åkte hon till VC och sa "Ta mina barn, jag orkar inte en sekund till" och för mig kändes det skönt att höra, att dte inte alltid är så vansinningt enkelt som alla vill utmåla det. Det är fler som kraschar. Man kanske har olika mål att uppnå, en del skolan, andra jobbet och den där fällan att man vill ha det bästa och göra det bästa av allt tar ut sin rätt hos många. Det jag har lärt mig är att lyckan är faktiskt nåt helt annat än min inkomst och mina möbler/bil eller materialitiska saker, men att kunna göra saker med mina barn är jätteviktigt för mig. Att de ska ha bra kläder så de inte blir blöta, att vi ska kunna gå på lekpalats, badhus, bio osv är viktigt. Att kunna resa och ge dem erfarenheter är prio för mig

Mycket om lite nu igen

Carro: Fy vad jobbigt! Athena har som sam oxå förhöjd temp och har haft det en vecka nu. Jag vet at om vi skulle gå till läkaren skulle hon få antibiotika för öroninflmmation. Alltid när vi är där så får hon det för hon är röd i öronen. och jag känne rmig taskig, för hon verkar inte lida av det och därför vill jaghelst inte gå dit utan låta kroppen lösa det själv (fast det går ju såklart inte i sams fall när det gått för långt) tycker bara så synd om honom som får alla alla alla sjukdomar hela tiden Jag har inga tips att ge mer än att få tips och hjälp om hur ni ska få hans imunförsvar på fötterna igen? Kan han på nåt sätt vara hemma en längre period efter operationen? Har ni föräldradagar kvar eller möjlighet att hjälpas åt så det blir bra igen? Jag hade en kompis som hade det så där första året på dagis bara sjukdomar hela tiden och dagis rekomenderade just det at vara hemma så att kroppen fick vila. Hoppas ni hittar nåt sätt att få i honom det, i värsta fall får man bara vända upp och ner på dem och spruta med en spruta i kinden så de sväljer det vare sig de vill eller inte och sen ge dem glass eller nåt så de inte kräks upp det