Det här är den fjärde tråden. När den tar slut är det exakt ett år sedan vi började snacka, och en stor del av oss är fortfarande kvar!
De första bebisarna börjar strax titta ut medan några andra fortfarande längtar och väntar på att äntligen få plussa, så här är diskussioner om allt däremellan (och lite till!)
AMS: jag kände inte alls illa vid mig av ditt tidigare inlägg. Ville mest bara svara så det inte föll helt ur tråden. Här bland oss tror jag ingen har någon kritik mot mig och min man men det finns det andra som har så det räcker. Blev van redan i början att behöva förklara varför vi ens var ihop... Så himla tråkigt! Allt handlar ju som sagt om hur man är!
Kan hålla med Mimmi P om att man hade skaffat sig en helt annan åldersuppfattning innan vi tog upp hur gamla vi är. Jag visste om att Rauur är (jämfört med oss) ganska ung, men annars har jag trott att jag också är betydligt yngre än många andra av er. Något som ju visade sig vara totalt fel... Kanske är det jag som känner mig betydligt mer oerfaren på vissa plan. Har man barn sedan tidigare t ex, gör ju det att man mognar betydligt fortare!
Jag tror som du skriver mer på erfarenheter än åldern i sig. :)
Tycker att det känns väldigt skönt att kunna prata med er som är i samma sits och livssituation som mig då mina jämnåriga inte riktigt är där ännu. :)
AMS, så kännde jag också när jag väntade F när jag var 23. Var ensammen i vår krets då, nu har ju fler och fler hakat på samt att man hitta nya vänner med barn också!
Hej alla! Har följt åldersdiskussionen. Det är, precis som ni säger, riktigt spännande att "lära känna" människor på det här sättet. Vi var visst inte så helt jämnåriga som jag trodde och skrev innan. Undra just hur det skulle vara att träffas live. Om man skulle ändra uppfattning helt om varandra eller om bilden man fått här stämmer ganska väl. Jag tror tex att jag skriver något flamsigare än jag uppträder "irl" (oftast *harkel*) 
FlakeZ: Vilken bedårande dotter!!! Vet dock inte om jag kom åt alla bilder. Jag kommer in i ditt vanliga galleri här på "vanliga fl" men den länk du klistrade in till "beta fl" kommer jag inte in på. Är inte inbjuden står det... 
Hej allihop! Hoppas julen med efterföljande ledighet har varit till belåtelse.
OBS! Här följer nu en sex akter lång orgie i självömkan. Känsliga läsare varnas! Det går bra att hoppa till sista stycket för kort uppdatering av mitt liv.
Jag har haft influensa, inte en gång, utan två gången sen jul! Juldagen: Hög feber, frossa, muskelvärk, skakade okontrollerbart i hela kroppen, ont i halsen och ont i örat. Efter 2-3 dagar gick det över i en mer hanterbar förkylning med ett orubbligt lock för örat som gjorde sig ständig påmint.
1 dag var jag frisk (örat undantaget), sen åkte vi till Tallin där min svärfar jobbar. Dag 3 börjar jag känna mig lite frusen på kvällen (med tanke på att det är standard att ha 27 grader inne, så berodde det inte på att det var kallt). Hela sista dagen nyser jag konstant och näsan rinner. Jag är oartig och sover större delen av dagen under välsignelse av panodil. Flyg och tåg hem var en pärs.
Sen började Hostan! Jag har hostat mer eller mindre konstant i tre dygn. Hela bröstet värker, ryggen värker, halsen är sönderriven, luftvägarna är så irriterade att de har svullnat vilket gör andning till ett ansträngt projekt. Jag kan inte sova eftersom jag hostar mig genom natten.
Det är en ständig kamp med panodil för att hålla febern och ledvärken nere. Samtidigt längre norrut förlorar jag kampen om fria luftvägar i näsan, nässprayen övervinns på 20 minuter. Samtliga bihålor är fyllda till brädden med snor, vilket medför en ganska obehaglig känsla av att mitt ansikte kommer att explodera.
Bara att resa mig upp gör mig yr och andfådd. Dricka te eller bara varmt vatten med honung hjälper för stunden. Isvatten eller glass likaså. Min svärfars sambo, min svägerska och min dotter blev också sjuka med samma symtom. Dotter klarade sig lyckligtvis lindrigt med feber och lite hosta och snor som gick över på en dag. Svägerska lyckades även smitta min svärmor under det dygn hon bodde där efter hemkomsten från Tallin. Det verkar alltså vara väldigt smittsamt, även om svärfar och maken av någon outgrundlig anledning verkar vara immuna.
Att mensen kom i morse gjorde inte så mycket, även om jag hade kunnat vara utan mensvärken. Maken ska vara extra noga med sitt socker den här gången och jag ska hålla mig frisk. Jag hade en blödning sex dagar efter äl, men inget skulle ha överlevt mina febertoppar och härjande virus.
/SLUT
Här har det skrivits!
Själv så är min karl 6 år äldre än mig så han är 27 år, jag fyller ju 21 i april:)
Det här med födelsevikter..
Jag själv vägde 3030g då ja föddes å sonen vägde 3790g! hans pappa är ja osäker på vad han vägde men iallafall inte mer än 3400g.
Nej nu bli de sängen! ska upp tidigt å läsa lite teorii. suck..
Serafine: Kul att höra av dig men mindre roligt att höra om dina sjukor! Fy rackarns alltså! Får hoppas att du har gjort bort kommande årets sjukdagar!
Ego: Jag nattsuddar och klockar sammandragningar jag. Har klockat i 2 timmar nu och sammandragningarna kommer hyfsat regelbundet mellan 7-10 minuters mellanrum och håller i sig i +- 1 min o 30 sek. De gör inte ont alls. Jag borde väl försöka sova men det är lite för spännande för att komma till ro.
