Det här är den fjärde tråden. När den tar slut är det exakt ett år sedan vi började snacka, och en stor del av oss är fortfarande kvar!
De första bebisarna börjar strax titta ut medan några andra fortfarande längtar och väntar på att äntligen få plussa, så här är diskussioner om allt däremellan (och lite till!)
Kanelbulle: Den där festen/utekvällen låter som det kan bli en riktig pärs! Men har du dina små planer så fixar du det nog 
Får jag fortsätta klaga 
jag blev sjukskriven igår när jag var på mitt specialistmödravårds-besök. Jag berättade om min förlamnde trötthet och låga blodvärde och då sjukskrev hon mig på en gång! Riktigt snopen blev jag... det är som en befrielse på ett sätt men samtidigt får man dåligt samvete, känns kluvet.
En annan sak har från igår kväll haft ont i min ena äggstock, det har jag inte haft tidigare i graviditeten. Det släpper inte, utan bara malar på! lite orolig men vill helst inte ringa bm. Vad tror ni? har ni haft något liknande?
).
Oj då är det nog bäst att jag ringer bm iaf...
Klart du får klaga, Kanelbulle! Jag har varit medveten om min graviditet i två dagar och tycker redan att det periodvis är hemskt! Ändå har jag inte kräkts något än, vilket jag stundtals bara väntar på att jag kommer göra, när som helst...
Min undring är hur en SÅ liten "sak" kan orsaka SÅ mycket växtvärk, redan... Ändå vet jag som sagt att det säkert bara är början.
Det värsta för mig är att jag mår som värst på jobbet. Hemma känner jag än så länge, oftast ingenting. Där funderar jag tom på om jag har inbillat mig alltihop. Men så kommer jag till jobbet och kan gå med illamående-känslor upp i halsen och en mage som känns som jag vet inte vad, men stor iaf, plus värsta "mens"smärtorna. Som man dessutom inte kan ta någon värktablett för att få bort... Jag är vecka 5, liksom! Hallå, det är 35 veckor kvar!
Samtidigt är det ju det här man har önskat sig så hett och det är klart att det är så, fortfarande. Men när man mår som man mår sämst, måste man bara få klaga! Jag kan inte låtsas att jag mår bättre än nånsin, om jag knappt orkar hålla mig uppe...
Lightfish: såg att ditt illamående kommit tillbaka. Så tråkigt! Där har jag egentligen en till anledning till att vara tyst som en mus om mina egna "problem"...
Kanelbulle (igen): ha det så kul ikväll! Det brukar ju vara nåt annat när man är ute med kompisar så du håller säkert igång! Imorgon lär du ju säkert vara trött så det räcker, däremot...
Disa D: du ska absolut inte ha dåligt samvete för att du blev sjukskriven! Det blir man inte i första taget i dagens sjukvårds-Sverige så blev du det, finns det garanterat fog för det. Njut av att kunna göra allt du behöver i din egen takt, nu!
Mimmi P: känns det bättre för er nu eller är du/ni fortfarande mer eller mindre nere i en svacka?
lightfish: Du har rätt, det är bara det att jag alltid har en känsla att mina "problem" är obefogade eller löjliga så jag vill inte ringa och störa BM. Tramsigt egentligen. Ringde och hon trodde att jag överansträngt mig, och att det var ligamenten som spökade. Skulle avakta och om det inte blev värre så var det lugnt.
Eva Marianne: Tack för dina ord, det var skönt att höra. Så försöker jag också tänka, vet att det är jättesvårt att bli sjukskriven. Ska nu ta det lugnt och ta hand om mig och min bebis
Och du, jag hade också jättemycket växtvärk i början. För de flesta är det ju så att graviditeten är som mest påfrestande i första trimestern och sen i tredje, så inget konstigt i det. Jag tyckte också det var jobbigt i början, vilket jag blev så förvånad över när man längtat så mycket.
Eva Marianne skrev 2008-11-20 15:22:51 följande:
Hejhej alla! Klart man måste få klaga... jag har klagat tidigare och klagar nu igen! I morse blev jag plötsligt och i min värld otippat sjukskriven 100% till minst 10 december! 
"Kraftig påverkan på ischiasnerven, inflammerade muskler och leder" huu... Nog vet jag att jag haft ont men hur ont är "normalt" när man är gravid liksom? Tja... tydligen inte såhär ont i alla fall.
DisaD: Såg att du också blivit sjukskriven och jag håller verkligen med - det är kluvet! För mig får jag dåligt samvete för jobbet samtidigt som jag blir arg eftersom jag VILL jobba. Å ena sidan känns det som en lättnad att äntligen äntligen kunna vila men å andra sidan kommer jag bli knäpp om jag ska vara hemma länge! Jag fick först panik - hur f*n ska det gå med jobbet? Det finns ingen ersättare, komplexa frågor att hantera, stort möte med chefsgruppen nästa fredag, budgeten för nästa år och redovisning av året, verksamhetsplaner och utvärderingar och och och och och och ÅH NEEEEEJ kändes det bara i morse 
Det är så mycket jag vill hinna göra innan jag går hem och blir mamma. En massa jobb jag dragit igång och helt ego vill "sätta i sjön" med mitt namn på. Känns surt att lämna över när man är såå nära avslut liksom! Nu känns det lugnare. Jag kommer jobba 25% från sängen och det känns strålande just nu! Fasiken så skönt att inte behöva skrapa rutorna på bilen på morgonen för att stressa iväg till något möte... ahh! Det behöver min rumpnerv verkligen
Kanelbulle: Hur gick festen? Lyckades du dölja eran hemlighet? Och hur mådde du? :)
Här hemma håller jag på koka risgrynsgröt. Vi brukar köpa färdiglagad gröt men då jag är laktosintolerant får jag oftast ont i magen av den trots att jag tar mjölktabletter men fick tipset av en kompis att man kan frysa in risgrynsgröt så nu kokar jag en rejälladdning. Och snart ska jag ner på stan och luncha med några kompisar. Mysigt.