För oss singlar!

smilla: usch, stackare! Låter som om du har det ganska tufft nu.
Jag förstår att du tvekar över barnet. Jag menar, man vill ju ha barn med någon som man känner att det kommer funka med. Sen om det gör det eller inte, det kan man ju inte vara säker på. Men det ska ju iallafall kännas så när man bestämmer sig.

Men vill du verkligen ha tillbaka exet? Du har ju skrivit att det inte skulle funka ändå. Att du inte skulle må bra. Men jag förstår dig precis. Jag är lika svag jag... Men vi måste verkligen tänka på oss själva nu. Vad mår vi bäst av? Vi vet ju att vi kan bli lyckligare med någon annan. Det fanns ju ändå en anledning till varför det tog slut.
Jag blir så arg på folk som gör slut med sin tjej/kille, men som ändå inte kan släppa taget. Utan de vill att man ska finnas där ifall de ändrar sig. Faan, de har ju gjort sitt val, eller hur?! Då får de väl stå sitt kast!
Jag skulle bli jättearg om mitt ex skulle ändra sig. NU vet jag ju att det aldrig kommer hända. Vi är ju liksom inte bara en leksak man kan välja bort ett tag och sen börja leka med igen. Vi är ju riktiga människor med riktiga känslor!!

Vad arg jag verkar. Men det är inte så farligt. blir lite upprörd bara...

Men smilla, tänk först igenom hur du vill göra med barnet. Det är ju prioritet ett nu. Sen får du väl se hur du vill göra med den nya killen.
Du vet ju lika bra som jag att när man är i en svacka så är man ju villig att offra allt och ta tillbaka det liv som man ändå inte trivdes med. Vi måste vara starka!!!

Massor av kramar!!

tack smulan! nä jag vill inte ha tillbax mitt ex!!! det var väl bara som du sa att när det är jobbigt söker man sig tillbaka till det som då var tryggt! mitt ex är ingen jag någonsin vill vara med igen! pratade med honom i går (berättade givetvis inget om barnet) o då insåg jag ju återigen att han inte är något för mig...han är en pojkspoling!!!!!

visst är det så att man funderar på vad som är rätt o fel. ibland tänker jag att håller det så håller det med den nya men ett barn kommer man aldrig ångra när man är i min ålder o jag har utbildning färdig, ett fast jobb osv. men ibland tänker jag att jag kanske skulle ångra det trots allt om jag står där som ensanstående mamma om ett år!

hmm? förvirrande! kanske ska ta kontakt med mvc o se om de har någon kurator man kan få prata med!

smilla: ja, det är ju verkligen så. Man saknar ju tryggheten att ha någon. Men vi MÅSTE ju inse att det inte är något liv. Det är väl tur att man kommer ur sina svackor helt enkelt

Jag tycker absolut att du ska gå och prata med någon. Jag vet inte själv vad jag skulle göra. Precis som du säger så har man ju åldern inne, man har bostad, fast jobb osv.
Om jag skulle råka ut för det så skulle jag nog ändå behålla det. Skulle inte göra det om det blev till på ett one night stand. Men har man känslor för pappan och man känner att det kan bli något. Då skulle jag nog behålla det. Vill han ha det så kommer han ju ta sitt ansvar även om det inte skulle hålla mellan er. Och det tycker jag är det viktigaste.
Nåja, ta kontakt med en kurator och prata.

Kramisar!!

Min pojkvän är helt underbar och skulle absolut ta ansvar även om det inte höll mellan oss. Jag tror dock att det kommer göra det! jag tycker om honom och han tycker om mig och vi har snackat mkt om detta! Jag har funderat på abort men jag tror att jag skulle ångra mig. Vi skulle nog ändå vilja ha barn tillsammans inom ett år, då känns det inget bra att "ta bort" detta barn för att det inte passar sig just nu. Det handlar ju bara om några månaders skillnad!

Men men det återstår lite tänkande. Sedan tänker man ju mkt på vad andra ska säga, men det ska man väl kanske inte göra!

Smulan: visst är det skönt att man inser att man inte ska vara tillsammans med sitt ex! Som tur är, är mina svackor ytterst kortvariga nu förtiden. Det är oftast bara några timmar... förut var det ju veckor i följd! Så snart är väl de borta också antar jag!

smilla: samma här!! svackorna är kanske en halv dag bara. Det är såååå skönt!! Så nu känner jag verkligen att man kommer fixa det här. Börjar så smått känna att jag nog skulle kunna bli kär igen . Visst är det fantastiskt vad man klarar av?! Trodde verkligen aldrig att jag skulle kunna leva utan honom. Men det fixar jag galant
Jag tror nog också att det hjälper att man fortfarande är vänner. Annars tror jag man kan bli bitter över allt. Om man skiljs som ovänner...

Smilla: Vad härligt det är att ha någon som vet precis vad man går igenom!!

Jag tror nog absolut att ni kommer att fixa det. Bry er inte om vad folk kommer säga. Det viktigaste är ju vad ni känner. Tycker absolut det låter som om det kommer gå väldigt bra. Jag tror risken att ni kommer ångra er är ganska stor om ni gör abort...

Kram!

Smulan: visst är det skönt att ha någon man kan snacka med som PRECIS förstår vad man går igenom! jag kan säga såhär... att för 3 månader sedan gjorde jag och mitt ex slut TOTALT... vi dejtade ju ett tag i våras/somras för att försöka igen, men för tre månader sedan var det totalt slut! jag var helt knäckt och trodde aldrig jag skulle komma över honom!
Tre månader senare är jag här, glad o nöjd med en underbar pojkvän, vi funderar på att flytta ihop o vi väntar barn ihop. Han är min drömprins! Jag är vän med mitt ex o allt känns bara bra!! det är bara tre månader sedan smulan!! Klart du fixar detta! snart är det din tur att känna samma sak som mig! fråga om det är något du vill snacka om bara!

Jo visst ska man strunta i vad alla andra tycker! vi ska väl snacka lite mer om det i helgen tror jag
Kram på dig!

hej igen!

sa kul att hora alla era historier! alla ar sa starka

sjalv ar jag nyss hemkommen fran en forsta "dejt" ni kanske minns hela historien med killen som aldrig ringde? ja nu har han nog forlorat sin chans. jag har traffat en charmig kille, som ar sa otroligt sot! allt jag kan hoppas pa nu ar att han gillade vad han sag (och horde). jag har traffat honom genom internet, inte pa en dejtsida eller i en chat, utan mer som ett community. var inte alls ute efter att traffa nagon pa det viset, men han och jag borjade snacka lite med varandra och sen foll det sig naturligt att vi skulle traffas. och han ar sotare i verkligheten! man kan val saga att jag sitter med ett stort leende pa lapparna jag hoppas att det antligen antligen ar min tur...

kram pa er allihopa!

vackrastarflow: Det låter ju riktigt bra det där Hoppas det blir något nu då. Håller tummarna

Smilla: Ja, du ger mig ju hopp
Det jobbigaste nu tycker jag är alla minnen. Jag menar, man blir ju påmind om honom hela tiden. Resor man gjort, filmer man sett osv... T ex, vi var ju i New York i sommar, hade det hur bra som helst på semestern. Men dan efter vi kom hem gjorde han slut. Så nu varje gång jag ser nåt om New York så hugger det till i hjärtat. Det tycker jag är absolut jobbigast! Men det går väl över det med? Jag vill att man ska kunna kolla tillbaka med glädje bara och inte känna en sorg...
Jag VET ju att jag mår sååå mycket bättre nu. Men saknaden är riktigt jobbig ändå. Det är verkligen svårt att ta till sig att man aldrig kommer leva med den personen något mer. Vilket hårt slag det är egentligen! Att man klarar av det är ett under!!
Men jag ska verkligen bara försöka titta framåt nu istället för att bli sentimental och tänka på allt vi gjort. Då kommer jag bli galen. Sen någon gång, då klarar jag säkert av att se tillbaka med utan att bli ledsen. eller vad tror ni?

Kram!!!!

smulan: klart att minnerna är de jobbigaste och lustigt vore väl annars... men de bleknar och till slut kommer du se de bra minnerna som något roligt och trevligt du en gång hade! Det lovar jag men det är jobbigt tills dess! jag minns också saker och tycker det är jobbigt, men det har blivit bättre och bättre!

Mjukisvicki: Då har du fullt upp med packning nu då Men vad härligt att flytta!
Själv börjar jag bli lite trött på det nu... Flyttade ju till huset i juni och nu i augusti flyttade jag till lägenheten. Så nu tänker jag bo här ett bra tag!

smilla: ja, det gäller nog bara att ha tålamod och inte bli så rädd när man känner sig deppig. Det blir ju bättre och bättre! Idag är en riktigt bra dag

Ikväll ska hela min familj till badhuset med mina små syskonbarn. Ska bli riktigt roligt. Sen åker vi hem till mina föräldrar och äter. Ska bli skönt att bara ta det lugnt. Det är det här som är anledningen till att jag vill bo nära min familj

Men jag har tyvärr ett problem.... Det finns nämligen en kille på jobbet som får mitt hjärta att hoppa lite extra Har kännt så i 2,5 år, sen jag började alltså. Men jag var ju inte singel då... Men nu när jag väl är singel, så har jag inte en aning om om han är det... Det är inte så att jag träffar honom så ofta heller så jag kan flirta
Jag får väl fortsätta fantisera bara helt enkelt

Ha en underbar helg allihopa!!!