10 år och Asperger

Talade med hab idag, tösen har tjurat till gällande läxor. Jag ska försöka lägga om strategin med läxorna. Hitta en form av "mysstund" där hon kan läsa ihop med mig, ska inte fokusera på att det är en läxa. Får se hur det går!
Fick äntligen tag i boken om 'explosiva barn' ska hem och läsa. Hoppas innerligt att finna svar och knep på all bråkighet.
Har barnen som går i AS-skola läxor? Hur jobbar de med läxor om de har?

Jo, visst har läxor. Men som med allt annat e de ju helt anpassade efter varje barn, vad de klarar av/orkar med.

Min son som är 15 han har läxor någon gång ibland. Aldrig några större utan är det en matteläxa så blir det på sin höjd 3 abc uppgifter. Han har varit och ÄR väldigt mycket emot läxor, oftast struntar han helt i att göra dem. Han förstår inte varför man ska hålla på med skolarbete hemma, för det e nåt man gör när man är i skolan. Han kan t om resonera som så att har han läxor behöver han inte gå till skolan som kompensation eller nåt.

Det som är viktigt när det gäller hans läxor är att han bara får hem sånt vi vet att han klarar av. För om jag ska lägga mig i och förklara blir han oftast bara arg och sur och vägrar lyssna.

Min dotter som är 9 har varje dag en liten läsläxa då hon ska läsa några sidor i en lättläst bok högt för mig. Mattekort som också tränar på, enklare plus eller minus tal, hon har svårt för matte.

Läxor kan bli ett problem men det gäller att hitta en passande lösning på det.

Kan ju vara bra om ni smått kan börja förbereda honom på sin nya klass och lärare. Vissa behöver mer förberedande än andra.

När min dotter skulle börja hälsade hennes nya lärare på i hennes gamla klass. Var med lite under någon lekton kikade igenom hennes böcker och fick höra hur de arbetat med henne.

Självklart hälsade hon oxå på i klassen innan start. Men det var inte helt främmande för henne eftersom hennes storebror gått där.

Sen som en "mjukstart" fick hon med sig sina gamla böcker/papper till den nya skolan eftersom de var de hon var van vid.

Jag var också med första dagarna när hon började.

Min dotter har skolskjuts (taxi)vilket oxå var nytt för henne. Kan behövas träna lite där med innan starten.

Håller tummarna att han kommer in!

Läxläsning är ett projekt här hemma med. Känner igen det där med att varför ska man göra läxor när man varit i skolan hela dagen, han förstår inte det alls.

Jag måste bara fråga, grät ni och var olyckliga över barnens diagnoser?

Jag blir ofta beklämd härinne på FL där det skrivs mycket sånt. Att det är en olycka. En stor olycka.

Har t.o.m. fått höra "hur kan du önska någon så illa?" när jag står för att jag önskar mig ett AS barn.

Var det hemskt i början? Skrämmande?

sigge, i början av oktober :)

Nä, jag grät inte utan blev mer lättad över att han nu kan få rätta hjälpen, hade varit mer jobbigt att inte få någon diagnos när vi känt så länge att något är det.

Absolut inte!

När min son fick sin diagnos: Aspergerssyndrom +ADHD) så kändes det skönt att äntligen få ett "namn" på hans beteende/uppförande. När han var yngre var han väldigt stökig. Han kunde vara elak mot andra barn men egentligen så menade han inget illa med det utan han visste helt enkelt inte HUR man ska vara mot andra. Vi kunde få höra av andra barn att "Lisa" eller "Pelle" får inte leka med Sebastian, barnens föräldrar förbjöd dem att leka med honom.

Ett exempel på hur han kunde vara.. ibland hade han med sig ett par kompisar in på sitt rum. När jag sedan knackade på och klev in satt kompisarna uttråkade brevid varandra på Sebastians säng och tittade på när han lekte med sina bilar. När jag frågade varför de inte lekte med han sa de: Sebastian sa att vi inte fick röra hans leksaker utan vi får bara titta på när han leker.

Eller så kunde man höra hur någon började gråta där och då visade det sig att han/hon ville hem men Sebastian förbjöd dem att gå.

Vill absolut inte ha några andra barn än de jag har älskar dem över allt. Men visst kan det vara riktigt jobbigt och tröttsamt ibland och man önskar då att de skulle vara lite mer självständiga.

Men de är fantastiska barn som har alla möjligheter att utvecklas. Även lära sig mer om sitt eget funktionshinder, vilket underlättar enormt när de växer och blir äldre.

Emilias diagnos kom mer som en chock, vi trodde ju inte alls att det var något annorlunda med henne. Förmodligen pga att vi var så fokuserade på allt omkring Sebastian.

Men när de började utreda henne föll bitarna på plats mer och mer. Hon är min lilla prinsessa och jag vill ha henne precis som hon är!

Aspie: Jag är stolt över min son, skulle ALDRIG vilja ha ett "friskt" barn. Jag älskar min sons personlighet men jag hade älskat honom oavsett. Jag ser inte diagnosen so ett problem utan mera som en framgång, Det största problemet som vi har är ju att han ABSOLUT inte är social MEN jag vet att med RÄTT hjälp så kommeer min grabb att bli något stort stort.
Det var lite roligt att du fråga denna fråga för min son ställlde samma fråga till mig om jag tyckte att han var CP osv. Men han är MIN underbara SMARTA son och jag skulle INTE byta ut honom mot ett "normalt" barn..
Kram till dig