• Anonym

    Jag "slog " min 3 åring!

    Vet inte var jag ska börja, mår så dåligt redan och har dåligt samvete.
    Allt började imorse när jag väckte min 3 åriga dotter för att lämna henne på dagis och därefter åka till jobbet.
    Väckte henne lungt med en puss på kinden och tog upp henne för att kissa.
    Allt gick bra fram till dess att jag började klä på henne. Hon vägrade, ville ha pyjamasen på sig igen. Började gråta och vägrade göra som jag sa. Klockan var redan för mycket och jag kände att jag kommer försent.
    Jag gjorde verkligen allt ifrån mig på det lugnaste sättet och till slut tappade jag kontrollen och slog henne på armen med min hand. Är ingen misshandlare och slår inte mitt barn men imorse hände det bara. Hatar mig själv för det.
    Och inte nog med det, när vi kom till dagisen och hon gick till fröken så sa jag att hon var lite trött och grynig. Det sa hon också och gick till fröken sen så hörde jag henne säga, jag är ledsen, mamma slår mig.
    Vad ska jag göra, jag kan inte tvätta bort det. Vad ska jag säga om personalen frågar mig?
    :(

  • Svar på tråden Jag "slog " min 3 åring!
  • enny signatur
    missnorpan skrev 2009-04-27 15:55:22 följande:
    Jag tror att alla föräldrar någon gång tappar behärskningen på ett eller annat sätt, även om man inte slår till barnet så kan en höjd röst eller hårda ord kännas lika illa för barnet. Att du ångrar dej och mår så dåligt betyder ju att du inser att det du gjorde var fel, eller hur? Tror inte det var så farligt utan var stolt över att du inser dina fel och brister, det är det inte alla som gör! Jag minns en morgon när min äldsta dotter var ca 3 år. Jag var jättestressad på morgonen och hon totalvägrade sätta på sej skor och overall, vred sej som en liten mask på golvet och jag klarade helt enkelt inte av att få på henne kläderna. Det var vinter och svinkallt ute och ju mer jag grälade och tjatade, desto större blev hennes motvilja till att klä sej. Till slut tröttnade jag totalt och sa att, visst, du slipper! Kom nu så går vi! Där traskade min lilla envisa tös i bara strumpor, tunna byxor och tröja, med snö upp till knäna... Kan säga att vi kom väl ca 20 meter innan hon storgråtandes sa: Mamma, jag vill ha mina skor och overall! Sagt och gjort, tillbaka in och ta på torra byxor och strumpor och på med ytterkläderna. Tilläggas bör att hon ALDRIG, inte en endaste gång vägrat klä på sej efter den händelsen. Nåja...fram till för ett par år sen i alla fall... Nu har hon hunnit bli åtta år och klär bara på sej det hon tycker är tillräckligt fint :D
    jag tycker inte det går att jämföra med att slå sitt barn. du hindrade henen itne fårna tt få sin vilja igneom och lät henne ändra sig
  • enny signatur
    Anonym skrev 2009-04-27 17:53:25 följande:
    jag förstår väl att en 3 åring blir rädd och ledsen, givetvis, det blir väl alla om man blir slagen, men det överdrivs,det var en lätt smäll på armen, absolut inte rätt men detta har hänt en gång, å så som hon blir påhoppad här inne , så kommer hon nog aldrig göra om det....jag skulle aldrig kränka, förnedra eller göra ett barn illa, men jag kan ta tag i mina barn å säga till dem med skarp röst "att nu är det bra, nu får det fasen vara nog"det har även hänt mig att jag har tappat tålamodet så att jag har tagit i för mkt, men jag anser inte att detta är något som ett barn får men för livet av, å de som säger att de inte tappa tålamodet ibland. bra , skönt för er, det är bara att gratulera er till ert perfekta föräldraskap
    och om din man gör så mot dig?
  • Anonym
    Anonym (Mijo) skrev 2009-04-27 11:53:00 följande:
    Att fråga om någon annan har barn för att vara med i denna diskussionen är löjligt. Så bara för man har barn borde man förstå att det är rätt att slå dem när man inte orkar? Ge er
    jovisst, du kan ju tolka det som jag menade så, men faktum är att anledningen till att jag undrade, är att många som inte själva har barn, vet så jäkla väl hur man ska uppfostar sina barn, å hur man ska bete sig, men i själva verket har de inte en aning om hur det kan vara ibland när man bli arg, stressad å ledsen på sitt barn....jag menar ju inte att man inte får vara med å diskutera om man inte har barn; men jag har konstaterat att en del aldrig har gjort nåt fel med sina barn, å det är ju bra{#lang_emotions_undecided}
    å jag menar inte att det är okej att slå sina barn, bara för att man inte "orka", vad du nu fick det ifrån, men jag kan förstår ts å jag tycker inte att det är en så stor grej, hon ångra sig å mår dåligt, självklart så kommer hon säga förlåt till sin älskade lilla tjej, det har hon ju skrivit, det räcker.....
  • Anonym
    enny signatur skrev 2009-04-27 17:57:27 följande:
    och om din man gör så mot dig?
    jadu, skulle min man slå mig lite lätt på armen, så skulle jag kanske blir lite ledsen för att jag skulle blivit så paff, men var det en enda gång å han inte menade det så skulle jag ju inte behöva gå till psykolog för den enda gången.....
  • Anonym (?)
    Anonym skrev 2009-04-27 11:40:14 följande:
    ?Svar: Inte för att bortförklara eller liknande men som gravid blir man väldigt känslig och mer irriterad av hormonförändringar i kroppen, och dessutom tröttare i vilket fall som helst så gjorde jag fel, jag är medveten om det. Och förlåt att man inte är en perfekt förälder som många här verkar och påstår sig vara.
    jag har fött 4 barn så jag vet hur man blir som gravid men inte f*n ska de gå över osyldiga barn för det eller?
  • Anonym (10)
    Anonym skrev 2009-04-27 17:29:12 följande:
    men ts har ju inte sagt att "det inte är så farligt"!!!!! kan inte du visa det inlägg där någon skrivit att det är "okej att smälla till sitt barn när man inte orkar med det mer"?
    Om man är redo att ljuga och skylla på barnets uppförande så kan man väl inte anse att man själv gjort så stort fel?
  • Lilaa

    Anonym (eeuuhm?) skrev 2009-04-27 12:16:30 följande:


    O treåringen får sin vilja igenom igen... kalas, verkligen!
    Vad menar du med att treåringen får sin vilja igenom? Jag tycker iallafall att en treåring har rätt att få välja sina kläder inom vissa ramar då och hellre att flickan kommer till dagis med pyjamasen på än ett slag på armen. Ibland får man välja sina strider.
  • aggexa

    Hur kan du nu med facit i hand hindra att det händer igen?

    Fråga dig själv vad som gjorde att du tappade fattningen?

    Du skriver i TS "Klockan var redan för mycket och jag kände att jag kommer försent"
    Jag tycker att du har svaret där.

    Barnen fungerar inte optimalt efter bästa tidsrymd alltid. Man kan inte räkna med att det bara tar 5-10 minuter att klä dem alla dagar. Du måste ha marginal så att det finns tid för kontroverser. Små barn blir ofta blockerade dessutom om de känner att föräldrarna inte har tid för dem. Det blir obehagligt och de känner sig svikna och frustrerade.

    Kliv upp tidigare med din dotter och ge tidsutrymme så att du inte själv behöver känna dig stressad.

    Prata med dagispersonalen om detta och om de kontaktat soc., vilket de borde göra så prata även med dem. Du kan även kontakta skolans barnpsykolog och ha rådgörande samtal med denne. Det är inte ok när en förälder tappar behärskningen och fysiskt ger sig på sitt barn.
    Men du visar att du tar det allvarligt själv om du pratar om det och har handgripliga handlingsplaner för hur pressade situationer ska undvikas fortsättningsvis. Det är ju faktiskt du som har kommandot och om du hamnar i tidspress så är det ju faktiskt du som planerat fel, inte barnen.


    Anonym skrev 2009-04-27 07:29:33 följande:
    Allt gick bra fram till dess att jag började klä på henne. Hon vägrade, ville ha pyjamasen på sig igen. Började gråta och vägrade göra som jag sa. Klockan var redan för mycket och jag kände att jag kommer försent. Jag gjorde verkligen allt ifrån mig på det lugnaste sättet och till slut tappade jag kontrollen och slog henne på armen med min hand.
  • Anonym (***)
    Anonym skrev 2009-04-27 07:57:25 följande:
    Nja, alltså så funkar det väl inte riktigt heller. Är det första gången ett barn säger att "mamma slår mig" så tycker nog socialen man är rätt löjlig om det första man gör är att ringa dom! Barn kan säga att en förälder slår en utan att det egentligen har hänt så man  hade väl ställt lite frågor till flickan för att få reda på hur det här ev slaget gick till och om det har hänt tidigare. Sen hade man pratat med föräldern om vad flickan sagt och försökt ta reda på om det kan vara så att mamman behöver lite stöd/avlastning som förälder.
    håller inte med dig om att inget kan hända första gången..min dotter vägrade gå upp ur bollhavet på Mcdonalds slutade med att mitt ex tog henne runt handleden för det var det enda som stack upp. Han lyfte upp henne och vi åkte hem...nästa dag ramlar hon på dagis utför deras stentrappa och får hjärnskakning. Dagis ringer inte utan jag får reda på det när jag kommer för att hämta henne.Säger då till personalen att ja det var juh inte bra men förstår att det inte är lätt att ha ögonen på alla barn hela tiden, men varför ringde ni inte? Nja sa de det hände för ca 2 timmar sedan och hon har fått ligga och vila efter det ok svarar jag. Då säger dagis men vi har ringt till socialen och anmält att ditt barn har ett blåmärke på handleden. Va!? säger jag och tittar på hennes hand då ser man något som ser ut som ett smalt F där mitt ex hade hållt henne när han lyfte upp henne..vi blev anmälda och socialen gjorde utredning som dessutom fick ett samtal till från dagis för att dottern inte kom till dagis dagen efter, men jag hade henne hemma efter som hon hade fått hjärnskakning...blev hembesök från socialen som antecknade att hon även hade ett blåmärke på ryggen men det var från stentrappan på dagis..men tror ni dagis utreddes!!?? Nä just det  de behövde inte förklara varför 4 fröknar inte kunde ha koll utan att min dotter fick hjärnskakning..nu las ärendet i och för sig ner efter hembesöket men jag kan säga att degis var inte mitt favorit ställe efter det men tyvärr det enda på orten
  • enny signatur

    elle rså fick man tydligen inte komma iväg. man kan inte slå sitt barn för att man ka til jobbet... hur tänkt eman då?

Svar på tråden Jag "slog " min 3 åring!