Vi som sörjer Michael Jackson

Gråt så mycket ni kan och vill, till slut är ni befriade och kan börja le igen. Vi sörjer alla, och ibland kan det kännas mer jobbigt än kul för mig med, men det känns meningslöst. Vad gråter jag över egentligen? Många av oss har haft honom i hela våra liv, det är underbart, och han har lämnat massor av minnen. Samtidigt vilar han i frid, utan smärta och utan att bli påverkad av hemska rykten.

Gråt, men le när ni gråtit färdigt. :)

Fan! Sen MJ dog slutade jag blogga. Och jag slutade äta fruksot HELT. Tar en kopp kaffe.. Inte spec bra..
Men nu har bloggandet börjat igen

den här var fint gjord

Vet ni vart man kan få tag i minnesbilagorna? Missat alla. :/

Jag har lagt rätt mycket åt sidan, inte för att MJ uppslukar mig, men för att jag vill få tid att läka och bara ta hand om mig själv. Det hjälper att prata med er, det hjälpte att komma in i tråden. Ni är helt psyko, I love it! :D

Jag har seriöst sett tråden många gånger sen den startade, men aldrig känt orken att gå in. Då hade jag så nära till gråt. Men sen skrev jag Något för att jag behövde komma igenom det, och ni hjälpte mig. Det är inte så mycket fokus på att han är död och borta för alltid, och det har hjälpt tror jag.

Inte så att jag helt accepterat att han är död; det glömmer jag ofta för det känns aslustigt. Går inte att koppla. Men när jag väl tänker på det så är inte tårarna lika nära. Kollar minnen på youtube och snackar med er och det känns bättre. :)

Tack, mina små Mickisar! :D