Det är intressant det här med språk och dialekter, det finns ett gäng sköna ord där ute som vi använder oss av där vi kommer ifrån med när vi åker till någon anna del av Sverige blir folk mycket förvirrade.
Har ni några såda typiska ord, där ni bort som gör folk förvirrade?
Vet att här i västsverige säger vi bl a :
TYKA / TYKEN = Bråka, eggla
KNÖ = Flytta dig
som folk som ha svårt att först vad det betyder.
Dog den här tråden nu? ;( Den som var så rolig.
Rösen=frusen om ingen skrivit det 
sytligt - äckligt
kiligt - tråkigt (Båda dessa ord kommer från Boråsområdet)
követ - kvavt (ska egentligen inte vara ett ö utan ett o med ett sånt där snett "tak" över, vad det nu heter)
tvärsuggla - Lägga två olika pålägg på mackan samtidigt. Hörde detta av min morfar för ett tag sen, haha!
Uppe i luleåtrakten när jag bodde där så hade man ett annat uttal på overall ("åverål") ...där sa man ist Åverall och Bulla ist för Bulle
Bödig, uttalas bôdi, betyder att någon är snäll, bussig. La är väldigt götebor(g)skt, används i stället för 'väl', typ "det går la bra" = det går väl bra. Om någon är tyken / tykar sig är den elak, otrevlig. Ena säger man när något är lite osäkert, t.ex. 'ena som'.
Vissa maträtter uttalas lite speciellt i Göteborg, t.ex. kaviar (med kraftig betoning på sista a:et) och kalops (betoning på a). Barkis är ett vitt bröd med valmofrön, munkar är kletiga 'mums-mums' (ni vet vispad sockrad äggvita med tunt lager choklad och ev. kokos utanpå). Kex uttalas med mjukt k-ljud. Kräftor är underförstått havskräftor.
Ballen, eller ännu hellre ballarna eftersom de flesta har två , är pungkulorna. Kan kanske vara bra att veta för skåningar på göteborgsbesök .
Om man bor på samma svale bor man i samma trappuppgång.
Gör- (uttalas med hårt g) är ett förstärkande prefix. Om något är görbra är det jättebra.