Här finns vi, som har ett barn men svårt att bli gravida med tvåan.
Nu kämpar vi vidare!
(Vi är lite småbitchiga,
så har du bara försökt i några månader så passar du inte in här.
Så det är faktiskt på egen risk...
Denna tråd ligger i svårt att få barn forumet, normaltiden för att bli gravid är upp till ett år.
Först efter det, så får man komma och börja med utredning.)
Men Hallå eller, nu glömde jag ju berätta något "Posivit"
ett Positivt inlägg ifrån mig.. 
*de ni* fniss
idag åkte familjen & hunden ut till ett ställe med vattenfall i skogen.
Vilken underbar tid det var där, så som dottern & hunden har busat & lekt,
Så som vi alla har skrattat och haft de så roligt.
Vart en sån helt Underbar tid som vi var där *njuter*
Tokige hunden tog sig ett par dopp med, så han har jag fått tvätta in i schampo då vi kom hem, Nu vilar han & sen väntar lite pälsvård..
De var så länge sedan vi alla var så glada & skrattade samtidigt, det var rena Hälsokuren. Jag fick en sån inre känsla av helhet i familjen, så glad för det jag har.
*kram på er*
Mammiz: Det där låter helt underbart! Speciellt om man tänker på hur dåligt du mår 
Du får hålla koll på hur du mår och söka sjukvård om du blir sämre, för det låter faktiskt inte så bra.
Vi har insett att vi är mkt lyckligt lottade när det gäller sexbiten, men det är ju för ens egenskull man försöker hålla liv i den.
Jag blir otroligt sur när jag inte får sex, trött och gnällig
Hejhej!
Nu är jag på dag 26 i menssykeln, så det är ganska många dagar kvar innan jag evetuellt skulle kunna veta om jag är gravid eller inte. Jag vet ju inte ens om jag haft ägglossning än elelr inte. Däremot spänner det som tusan i brösten, mer än vanligt tycker jag, så man kan alltid hoppas... men det är väl inbillning som vanligt. Pergodags snart annars, vilket känns jättebra!
Igår hade vi en fruktansvärd upplevelse. Vi var hos ett par kompisar och sonen hamnade i en situation med lillasystern och fick en tillsägelse av oss. Han skrek "Men jag vet ju inte hur det ÄR att ha en lillasyster!" , började gråta och berättade skakande och hulkande hur ledsen han var och hur mycket han tänkte på det här med ett småsyskon. Vi fick åka hem och det tog oss ett par timmar att få honom lugn.
Jag vet inte vad jag ska säga, det är bara så sorgset. Har upplevt liknande jag med
Det känns så jävligt att vissa i vår bekantskapskrets bara klagar på hur jobbigt det är med två barn, och de bara bråkar och det är fel på det ena och det andra. Och så är vi en familj som alla tre inget hellre vill än att bli fyra, och sonen skulle älska ett syskon SÅ. Men då är ödet så fruktansvärt och vill inte att vi ska få bli fyra. Idag är jag så frustrerad och ledsen. Men det känns ändå skönt att IVF:en är på gång, mer än så kan vi liksom inte göra.
Lalie: Jag vet... jag kräver inte att folk inte ska klaga...men det sårar. Om jag blir gravid någonsin och får en liknande grav som med gummis så kommer jag säkert också klaga.
Jag är sådan, men vi människor glömmer ofta bort hur bra vi faktiskt har det. Något jag har fått upp ögonen för nu när C är så sjuk. Vi har det bra och gummis också fast hon är ensambarn!
Lalie: Nä Att han längtar så... Jag började nästan gråta när jag läste om vad han sa er son. Hur gammal är han? glömt *skäms*
Vår dotter är 3 år och det är många av hennes kompisar som fått småsyskon. Hon brukar säga att hon oxå vill ha en lillasyster o ibland bror... Tycker att bebisarna är så söta o vill klappa o hålla. Känns som om hon är för liten att förstå att småsyskon inte bara kommer... Försöker säga att hon ska ju få en lillkusin iaf 
Sen har hon en som är 2.5 år äldre som hon leker jätte bra med, så även om hon är ensambarn så har hon ju släkt i nära ålder o det är väl upp till oss föräldrar att se till att kontakten dom emellan blir bra. Men det blir ju aldrig samma sak som att växa upp i samma familj.... Men jag börjar förlika mig med tanken att vi kommer att fortsätta att vara 3 st i våran familj och att det mycket väl räcker.