Syskonlängtan 4

Sonen är 5, och jag visste verkligen inte om att han kände så. Vi har bestämt att han är tillräckligt stor för att få veta en del om att vi försöker, vilket i sin tur innebär att vi måste berätta för vissa andra. Men det kanske kan vara skönt också. I och med IVF:en måste i alla fall mina föräldrar veta.

Vi har (hade) förlikat oss med tanken hyfsat bra, men nu känns det så där jobbigt igen. Och det värsta är att sonens ord om hur det kändes i magen på kvällarna när han låg i sin säng, beskrev precis samma känslor som jag får på kvällarna i min säng.

Lalie - sa jobbigt! Ar det ok att jag spekulerar lite (kanner varken dig eller din son sa jag ar kanske helt ute och cyklar! och vill inte uppfattas fel)? Kan det vara sa att han har pejlat in dina kanslor mer an du trott och att det darfor inte ar 100 % hans egna kanslor som han uttrycker?

Min halvbror gick igenom en fas nar han behovde nagot mer an tva aldre halvsystrar, fast nar han var 11 och da blev det en katt :) (Det var jattejobbigt for dem med mf och med min bror sangliggande i 5 manader)

Mammiz - sander styrkekramar.

Ville beratta att jag matt som en hund, och att jag ar urtrott pa att ma illa till den grad att jag nastan lovat mig att aldrig mer ga igenom det har om nagot skulle handa, men som ni skriver, man mar mycket battre om man oppnar ogonen for det man har. Har ni last "mer sjalvkansla"? dar skriver forfattaren att det ar smart att odla sin tacksamhet - och det ar det ju! Jag har faktiskt inte glomt hur lyckligt lottad jag ar som ar gravid, sa jag far bita ihop och vara tacksam for att man far sova 8-9 tim per dag :)

Kramar till alla - och massor av valgangsonskningar!

Hej Cybele

Lalie: Förstår att det är hårt... min är ju åtta hon sätter ju bra ord på känslor etc, hon har inte sagt så men visst har hon sagt att det hon  mest önskar sig är ett syskon, någon hon kan leka med här hemma.
Hon förstår ju inte att det tåget har gått, det blir ingen mer lekkompis även om det skulle bli ett barn. Det kommer att vara nio års skillnad.

Det gör ont i mig... och kanske är det lika bra att det inte blir ett barn till. Jag är inte alls nära min åtta år äldre syrra men min 16 mån yngre syrra har därimot skitbra kontakt med henne.
Nåja, man vet aldrig, man har inga svar. Livet är inte lätt, eller rättvist.

Även om de inte kan leka tillsammans blir det ju ändå blodsband. Jag försöker tänka att de skulle kunna ha roligt på ett annat sätt med en liten bebis. Liksom mer gosa och hjälpa till med i stället för att leka med (och bråka med).

Cybele, jag har läst boken, och visst är det så. Skönt att höra att du kan känna dig tacksam även om du mår dåligt. Snart går det över ska du se.

Jag tror inte att sonen har kännt av mina känslor, för vi har aldrig talat ett ord om det när han varit vaken, och jag har aldrig liksom visat för honom på nåt sätt att jag skulle vilja ha fler barn. Men man vet ju aldrig, de är ju smarta på gränsen till övernaturliga...

Hejsan - har inte alls mycket tid pa mig men ville saga att jag funderar pa svininfluensvaccin och det ar svart. Om ni har mojlighet vaccinera er innan graviditet.

Andra jag ville saga ar att det finns fordelar med bade ett och fler barn. Tank sa mycket odelad tid vi haft med vara underverk! (det finns en bok som heter celestine profecy av James Redfield, lite osaker pa forfattaren, inte jattevalskriven, men val tankvard!). Man kan ocksa skaffa vespa och ha ett barn pa nar man skall lamna och hamta pa dagis/skola, det kan man inte med tva. Semestrar ar billigare och man kan aka till mer exotiska stallen.

Nu maste jag ga, vi ar jattesena! Kram och ha en bra dag!

Lalie: Absolut att hon vill ha syskon ändå, jag bara sa vad han har sagt Iaf så försöker jag koncentrera mig på vad som är bra med ett barn. För att må bättre.

Hej.....

Undrar om dt är ok att jag hänger här med er?

Vi försöker att få ett syskon till vår son som är snart 2 år.
Vi har gjort 2 ivf försök (1 missfall) och 3 fet.

Vi hoppas och ber att det ska gå denna gång.

Är lite upprörd eftersom alla verkar få syskon runt om kring om som ingenting.

Ska läsa lite om er.

/ Hella

Lalie, gud så hemskt det måste kännas att få höra hur ledsen er son är, och bara stå där och inte kunna göra något åt situationen, och dessutom vara minst lika ledsen över det hela själv! Förstår om du går runt med en klump i magen nu, det skulle nog jag göra i alla fall. Hoppas verkligen att ni lyckas med ert IVF så att ni alla får ert efterlängtade syskon. Kram!

Min son har SOM TUR ÄR inte sagt ett enda ord om syskon hittills. Han hade en period, när vi inte hade hållt på så jättelänge med syskonförsöken, som han var helt fixerad vid bebisar. Vi frågade då om han ville ha en bebis hemma, och det sa han att han ville. Men sen har det gått över lite grann. Han kan fortfarande titta och peka, men nästan mer på bilder på bebisar än på riktiga bebisar, och han bryr sig inte så jättemycket om de bebisar han träffar. Lillasyster eller lillebror har han nog inte riktigt fattat vad det är ännu, men jag bävar för att det kommer. Han är ju trots allt bara 3 än så länge. Är i alla fall tacksam så länge han inte frågar efter syskon, för jag vet att det kommer kännas dubbelt så tungt att aldrig lyckas när det barn man redan har också börjar längta och tjata.

Jag tycker att det känns tyngre på något sätt desto äldre Roxy blir, jag menar nu kan hon mer sätta ord på allt, vill veta varför vi inte ger henne syskon etc.

Välkommen Hella.. tyvärr får jag väl säga