Här finns vi, som har ett barn men svårt att bli gravida med tvåan.
Nu kämpar vi vidare!
(Vi är lite småbitchiga,
så har du bara försökt i några månader så passar du inte in här.
Så det är faktiskt på egen risk...
Denna tråd ligger i svårt att få barn forumet, normaltiden för att bli gravid är upp till ett år.
Först efter det, så får man komma och börja med utredning.)
Denna mensvärken är inte av denna värld.... Jag knaprar Ipren som godis! Struntar i att man inte ska äta det om man försöker bli gravid, det är det ända som hjälper just nu
Hej tjejer! Här är jag igen.. har inte övergivit er om ni kanske troddet det 
I torsdag så for jag upp tillsammans med mina föräldrar, min syster och 2 av mina kusiner upp till Sollefteå för att gå på min biologiska morfars begravning samt rensa och gå igenom alla saker som dem samlat på sig genom åren. Göthe ( min biologiska morfar och Maj- Britt som han levde tillsammans med gick bort bara med ett par månaders mellan rum så det är ju ett helt hus som ska rensas och gå igenom.. )Jag trodde inte att det skulle bli så jobbigt då jag bara träffat Göthe ett par ggr genom åren, senaste gången för 3 år sedan. Men begravningen och hela fredagen var jobbigare än vad jag trodde, man börjar tänka på så många olika saker- som tex att om jag nu tyckte att detta var så jobbigt hur jobbigt kommer det då inte bli då mormor och den morfar som jag är uppväxt med kommer att gå bort ( är nog inte så jätte långt till dess heller) eller när mina föräldrar går bort eller när sambons föräldrar går bort.. många jobbiga tankar som kommer upp som sagt!
Lördagen spenderades hela dagen i huset då vi började går igenom alla deras tillhörigheter som dem samlas på sig genom åren, vi plockade ihop det som vi själva ville ta med oss hem, resten kommer att slängas eller att säljas vidare för att få in pengar till dödsbot.
På söndagen så begav vi oss hem, 6 personer i en fullpackad bil med en fullpackad släpkärra.. allt gick bra tills vi kom till Sundsvall då rasade växellådan på bilen!! Jaha vad gör vi nu då 30 mil hemifrån.. Ja det var bara att ringa bärgare och hyra 2st bilar så att vi kom hem alla 6 pers samt all packning och släpkärra! En hemresa som normala fall tar ca 4-5 timmar tog 9 timmar! Inte så kul då man varit hemifrån i 4 jobbiga dagar och den enda man vill är att komma hem hem hem.. men men hem kom vi ju tillslut....
Annars då, jo mensen kom som en klocka så nu är det bara å vänta in kroppen å sedan köra på hårt igen..
Jobbar nätter denna veckan så jag kommer vara här då ni andra ligger å nannar kudden..
En stor varm kram från mig till er alla! 
En tråd för mig! Kan vara bra att läsa om fler i samma situation...
Har en dotter på 3,5 år. Med henne tog det väl ca 15 månader innan det blev nåt. Började syskonverkstaden i april -08. Januari iår blev det ett plus! Hurra!! Lyckan blev dock kortvarig, det blev ett MA i mars...:( En mens sen blev jag gravid på nytt, även detta blev MA i juni. Nu vill jag bara gråta varje gång mensen kommer (som för övrigt är skum varje gång, tar 4 dar innan det kommer riktigt blod). Är fixerad vid ÄL-testen och allmänt deppig. Jag har åldern emot mig också, undra hur länge man orkar hålla på...
Jeskan: Fy vilken resa Trist med mens, men bra att ni är på G igen...
Har inte fått tag i gyn ännu 
I går var telefonkön fylld då jag ringde o idag var hon inte där, utan ringer imorgon *suck*
Bara att få kontakt med dr är i sig ett jobbigt moment mitt i allt annat jobbigt... Varför kan man inte bara maila?? Värdelöst telesystem, jag ska passa en tid att ringa, men det tar typ 1 timme så är kön full, så ringer man inte 07.30 är det kört. Sen lämnar jag nr o så ringer en sköterska upp, och det kan bli när som helst, fast de säger en tid. Jag får be sköterskan att be dr att ringa upp det kan bli helt när som helst, o ibland vill sköterskan veta vad jag vill oxå, inte så kul om samtalet kommer när man är på tuben eller lämnar på förskolan eller nåt sånt. För missar man samtalet är det bara att börja om! Det går 3 dar för ett j***a telefon samtal. *arg* Nu är jag lugn, men i morse höll jag på att bryta ihop. Varje månad när mesen kommer, det gör ju inte saken lättare... Nä fy F*N.
*styrkekram* till alla vänner.
o så tänkte jag berätta att jag kommer vaccinera min dotter...tänkte ju först inte det..men har ändrat mig.
KRAM
Välkommen Aintsaint! Trist som fan men bättre att skrika tillsammans än var för sig.
Jeskan: LÄste om din resa igår men hade inte tid att skriva, shiiit.. säger jag bara!
Jag ska också få mens snart, idag eller imorgon.
Höst: Jag vac. oss också ju 
Sa jag inte det? Jag hade sådan ångest över att jag inte vac. henne så att jag ändrade mig och då var jag tvungen att vac. mig själv också så det tog jag för två v. sen och Rox i tis.
minns att vi diskuterade det cillesen 
ja..det är nog bästa att göra det iallfall 
KRAM
Höst: Jag kände så jag med..*Kramar*