BF Juni 2010!

hej tjejer... måste skriva av mig lite. Jag mår inte bra:( min sambo lämnade mig utan förvarning för ca 2,5 v sen:( Vi har varit tillsammans i 5 år och har en son på 3 år. Jag vet inte om jag ska behålla barnet eller inte. Vad tror ni att ni gjort? Jag såg ju fram emot detta barn. Vart hos barnmorskan, på VUL mm, skrivit här. Förberett mig liksom, ni fattar nog vad jag menar. Detta kom som en total chock för mig, fattar ingenting. Vi har ju till och med berättat för de närmaste att vi ska ha en till, åsså lämnar han mig. Det värsta är nog att han är så känslokall.. bara gråter...

Hej! Välkommen hit! Vad kul, vi har samma bf den 14 juni och jag går också in i v. 12 imorgon. Blir roligt att följa varandra :)
Ska du göra KUB?

Wow, kan du redan KÄNNA?! :)

Hur känns det?

Jag krävde det efter allt krux jag har haft i min graviditet hittills..

Om man inte går privat ja...för oss kostade KUB 1800:- nämligen så eftersom jag är under 35 och inte tillhör den direkta riskgruppen för att få ett barn med DS och vi nog ändå inte skulle ta bort ett barn även om vi fick veta att risken att h*n har DS är stor, så valde vi istället att boka in ett till tidigt UL i v 13 (dvs nästa vecka) för 500:-.

Jag har också en lång cykel och min barnmorska ville också räkna mig en vecka före tills jag hade gjort UL. Hon var dessutom väldigt virrig och slarvig med allt.
Jag säger bara BYT barnmorska om du inte är nöjd. Det ska jag!

Men lilla gumman...fy vad ledsamt att höra! Vet inte vad jag kan göra men vi är här om du vill prata av dig såklart! Eller om du vill inboxa!

Jag kan inte råda dig hur du ska göra med bebisen...men JAG skulle nog behållt den om jag var i ditt läge! Du mår ju redan dåligt som det är pga hans otroliga svek, ska du då må ännu sämre bara för att du "tvingas" ta bort ett barn som du ändå önskar så hett? Du kommer få all hjälp du behöver och han kommer krävas att betala underhåll så jag tror du kommer fixa det...och om inte du har ett stort nätverk runt dig som kan avlasta ibland så du får egen tid, så är sådana här forum perfekta, man knyter kontakter som kanske kan ställa upp ibland eller så finns en toppen sida som heter grannar.se där man kan hitta billig barnvakt om man måste andas emellanåt!

Jag önskar dig ALL lycka till! KRAM!

Men gumman...vad hemskt! Jag har ju inte er bakgrunds historia men vet du varför han stack och vart? Ville han också ha ett till barn?

Ifall du ska behålla det vet bara du. Har du tid, ork, vilja och ekonomi för att ta hand om honom själv så varför inte, men det är ju ett stort beslut som bara DU kan ta.

Stora kramar! S

Men lilla vännen! Förstår att du mår skit och att du står inför ett svårt val nu. Som de andra skriver så är det bara du som kan avgöra vad du ska göra med barnet. Tror inte du behöver tänka på ekonomi, tid osv. allt sådant löser sig med tiden. Men eftersom du frågar vad vi andra hade gjort så kan jag säga som så att JAG hade behållt barnet. Har du något stöd från familj och vänner? Det är oerhört viktigt i en sådanhär situation!
Ge det lite tid och försök att prata med honom. Ni har ju ändå ett barn sedan innan och han är verkligen skyldig dig en förklaring. Lycka till gumman

Han blev lite chockad, men ändå glad. Berättade för sonen att han skulle få ett syskon och att han hoppades att det skulle bli en pojke. Alltså jag hade ingen aning om detta. Han sa att han inte kände som förr för mig och ville att de skulle vara slut. Och att det hade börjat känt så för en månad sen. Och det gör mej så galen att han bara kan ge upp allt utan att kämpa och sätta sig ner och prata. Det är ju ett hemskt svek det han gjort lämnat mig när jag behöver honom som mest:( För det är klart att man har dåliga månader och känslor går upp och ner i ett förhållande. Men han har liksom bara gett upp och är helt känslokall mot mig. Han har flyttat till sina föräldrar. Men fått veta att han letar lägenhet. Det gör så jävla ont.