BF Juni 2010!

Någon som vet vart man kan kontakta någon då? Ska jag ringa min BM? Ska på abortsamtal på onsdag och prata i alla fall och göra VUL igen....:(

dom erbjuder ju kurator på abortmottagningen, hon vet nog hur man ska gå till väga så slipper du ringa runt själv

du kan även kontakta din bvc sköterska som du har till sonen. Hon kan hjälpa dig så du kan få komma i kontakt med en psykolog. Usch vad jag lider med dig gumman...

Okej tack för hjälpen. Åhhh jag vill att han ska komma tillbaka. Tror ni det bästa sättet är att inte ringa honom och låta han vara ifred istället för att böna och be att vi ska kämpa? För som det är nu så hör inte jag av mig fast jag vill, men jag mår så dåligt efter för han är som en annan person.

Hoppas allt går bra!

Jag skulle försöka ringa och prata med honom, ni måste ju iallafall bli vänner på sikt eftersom ni har barn ihop. Det bästa är om ni kan ses och prata ut, vädra alla tankar och känslor.
Tyvärr kanske du får kämpa lite i motvind...men det är ju värt ett försök.
Men fortsätter han bara vara tvär så skit i honom, du är värd något bättre och kommer träffa någon ny när du är redo igen.

Lycka till!

En kompis till mig hade varit ihop med sin man sedan gymnasiet. De tycktes ha världens stabilaste förhållande. Skaffade barn, köpte drömhuset och planerade bröllop. En vecka efter att de satt bröllopsdatum (hon var gravid med andra barnet då), deklarerar han att det är slut. Han bara sticker från henne och deras tvååring, tar allt pick och pack och hör inte ens av sig. Han hade träffat en annan, han var helt känslokall mot min kompis. Krävde av henne att hon skulle ha förståelse för att han var nykär....! Iallafall så har han nu kommit tillbaka, de går i terapi och han är sig själv igen. han har nästan minnesluckor av den där tiden, han tror själv att det var nån slags psykos för han var som en helt annan person. De jobbar nu på förhållandet igen och det går bra, de tar en dag i taget. Min kompis har verkligen varit modig som satsat igen. Jag beundrar dem även om jag hade extremt svårt för karlen när detta hände.

Ni som redan gjort KUB!

Har ni lust att dela med er av era resultat?

T ex ålder, vilken vecka ni är i och vilken siffra ni fick?

Som ni kasnke vet så gjorde jag ett KUB med sämsta resultat i april i år. Här ingår det inte och kostar knappt 3000 kr..........plus 20 mil att köra.

Jag sak göra mitt nya KUB på lördag och är dödligt nervös

Försöker tänka positivt och hoppas att det går bättre den här gången!

MAgen är gasnak enorm nu Hoppas så att jag kan berätta om en vecka för alla.............svårt att dölja med kläder. Går mest i vida blusar och koftor men nu sjunger de vanliga jeansen på sista versen

Är i vecka 11+1 idag.

Jag är 30 år och har inte haft några problem vare sig i den här graviditeten eller min förra, så det blir nog inget KUB. Varför gör man ett sådant egentligen?

Superkul att följas åt, se vad som händer vecka för vecka(-: Väntar på kallelsen från UL, hoppas den kommer snart!Gud vad hemskt att bara sticka på det där sättet, han kanske bara har fått lite panik.
Man tappar bara inte känslor på en månad och sen gör slut efter så många år och barn inblandade. Han kanske tycker att allt gått fort, inte riktigt hunnit smälta. Han kanske bara behöver tid. Hoppas det ordnar sig! *Styrkekramar*

Babycakes79: Hela min graviditet började på gynakuten, det var där jag fick reda på att jag var gravid. Jag har endometrios och trodde att det var omöjligt så vi blev både chockade och överlyckliga.
Veckan efter sa de vid UL att den var borta, att embryot dött och vi blev helt förstörda. Några dagar senare trodde de att jag hade utomkvedshavande (vilket är jätte farligt) och i annat fall att jag skulle få ma för de tyckte att hinnsäcken satt på gränsen till äggledaren men när jag var inne för att opereras för det så såg de i sista stund att det inte var det utan en normal graviditet!
Vi var chockade igen men glada och bodde i princip på gynakuten i två veckor och när vi äntligen kunde gjädjas åt att graviditeten var normal så började jag att blöda i v. 9....så katastroferna har liksom avlöst varandra.

Jag hade hoppats att vi skulle få en start som de flesta andra, att man får ett plus hemma på stickan och blir överlyckliga och sedan att graviditeten bara tuffat på, men icke..
Jag är också 30 år men jag krävde ett KUB eftersom vi haft en sådan extremt jobbig start.
Imorrn går vi in i v. 12! Tjohoo! Hoppas bebis fortfarande lever! :)