mejola

Äldre 24 Oct 22:24

4083 svar

BF Juni 2010!

BF Juni 2010! Nu är jag med i så många Junitrådar att jag tänker jag samlar alla dessa underbara FL.are i en enda stor samlingstråd. Här är de som väntar barn i juni, alla är välkommna från förstföderskor till er omföderskor. BFlistan finner ni här, skriv gärna in er: www.familjeliv.se/Forum-11-241/m48244012.html Välkommen in i värmen, hoppas ni ska trivas!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-25 20:19

Lite länkar:

Se hur bebisen växer i magen vecka för vecka:

www.babyvarlden.se/Verktyg/Se-barnet-vaxa-i-magen/uSeu-barnet-og-magen-din-vokse/

Se hur bebisen ser ut vecka för vecka:

pregnancyandbaby.sheknows.com/pregnancy/baby/Week-4--What-your-baby-looks-like-now-3084.htm

3dpregnancy.parentsconnect.com/calendar/1-week-pregnant.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-09 22:23

Träfftråd:

www.familjeliv.se/Forum-11-241/m48588935.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-27 16:11

Bildtråd:

www.familjeliv.se/Forum-11-241/

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-27 17:13
Bildtråd (fungerande länk)

www.familjeliv.se/Forum-11-241/m48994554.html

mejola

Äldre 23 Nov 15:40

#2301

stina84 skrev 2009-11-23 14:49:28 följande:

haha ja det gör jag Kände tidigt med dottern med. Var kring denna tiden Svårt att beskriva hur det känns. Men än så länge så känner man att det är långt inne i magen. Känns inte som bubblor eller spasmer i magen som man annanrs kan ha. Hur ska man förklara... Lite som små strykningar, som en fiskstjärt när den simmar, haha. Jag vet inte hur jag ska förklara. Men det känns ju verkligen inte jämt när jag ligger ner. Nu var det igårkväll när jag låg ner på rygg i soffan

ja förklarar de som att de känns som om man svalt en liten fisk som ligger och sprattlar

nästan kittlas lite

♥ BF 2010-06-30 ♥

annanazell

Äldre 23 Nov 15:45

#2302

stina84 skrev 2009-11-23 14:56:01 följande:

1 månad är ju inte speciellt lång tid. Sedan vet jag inte om det är typiskt karlar att göra såhär. Om ett problem uppstår i ett förhållande så pratar man om det och löser det tillsammans! Man kan inte ensam lösa ett problem i ett förhållande, vilket karlarna verkar tro. Tycker du ska ställa krav på honom att ge det en chans, gå på familjerådgivning. Ni har ju ändå ett barn tillsammans. Hälsa honom det att även om han inte anser sig vara skyldig dig det så är han skyldig sin son det!

Jag har sagt att jag vill att vi ska ge det en chans och frågat honom om han inte kan ge det en chans för vår son skull. Men han svarar bara kyligt att han känner att det inte finns något annat alternativ just nu.. Helt sjuk, är som han blivit en annan person. Hur han kan efter en månad av mindre känslor bestämma sig för att det inte finns ett annat alternativ än att bete sig som en skit mot mig, förändra allas liv. Vår son kommer antagligen få gå på två olika dagis, eftersom han begär att få ha han varannan vecka och tänker inte bo i närheten. Usch det gör så jävla ont, så hemskt att se lill killen fråga efter vart pappa är och önska att han ska komma in genom dörren:( Han sviker på det värsta sättet. Man ger bara inte upp såhär lätt när man har ett liv tillsammans, barn och ett till på väg.

Trojanen

Äldre 23 Nov 15:52

#2303

annanazell, usch vad jag lider med dig! Fy vilken hemsk sits han har satt er i! Men att sonen ska gå på två dagis tror jag inte på, det borde bli hans problem att lösa om han flyttar längre ifrån er. Sonen ska ju inte behöva drabbas av att pappan inte vill bo i närheten. Borde du inte kunna ringa till typ familjerätten eller soc, vart man nu vänder sig, och ta reda på lite fakta? Då kanske du får lite lättare till att förhålla dig till pappan om du vet vad som gäller. Du kanske även via BM kan få hjälp att komma i kontakt med en samtalskontakt för stöd? Skickar över massor med kramar till dig iaf!

Joggi

Äldre 23 Nov 15:52

#2304

annanazell skrev 2009-11-23 15:45:04 följande:

Jag har sagt att jag vill att vi ska ge det en chans och frågat honom om han inte kan ge det en chans för vår son skull. Men han svarar bara kyligt att han känner att det inte finns något annat alternativ just nu.. Helt sjuk, är som han blivit en annan person. Hur han kan efter en månad av mindre känslor bestämma sig för att det inte finns ett annat alternativ än att bete sig som en skit mot mig, förändra allas liv. Vår son kommer antagligen få gå på två olika dagis, eftersom han begär att få ha han varannan vecka och tänker inte bo i närheten. Usch det gör så jävla ont, så hemskt att se lill killen fråga efter vart pappa är och önska att han ska komma in genom dörren:( Han sviker på det värsta sättet. Man ger bara inte upp såhär lätt när man har ett liv tillsammans, barn och ett till på väg.

Usch, kan inte beskriva hur mkt jag lider med dig och du har rätt i varje ord du skriver! Man ger inte upp så enkelt, man kämpar tills det absolut inte går längre!

Joggi

Äldre 23 Nov 15:53

#2305

stina84 skrev 2009-11-23 14:57:55 följande:

tror det är våra gravidhormoner som gör oss extra känsliga och lättretliga med Tror många är sådana. Även på när jag var på gyn och när jag bokade tid för kub så ignorerade de mitt BF datum och gick efter sista mens.

Nästa gång om det blir nån ska jag ljuga och säga att mensen va en vecka senare..

kozzan

Äldre 23 Nov 16:14

#2306

annanazell skrev 2009-11-23 14:26:24 följande:

hej tjejer... måste skriva av mig lite. Jag mår inte bra:( min sambo lämnade mig utan förvarning för ca 2,5 v sen:( Vi har varit tillsammans i 5 år och har en son på 3 år. Jag vet inte om jag ska behålla barnet eller inte. Vad tror ni att ni gjort? Jag såg ju fram emot detta barn. Vart hos barnmorskan, på VUL mm, skrivit här. Förberett mig liksom, ni fattar nog vad jag menar. Detta kom som en total chock för mig, fattar ingenting. Vi har ju till och med berättat för de närmaste att vi ska ha en till, åsså lämnar han mig. Det värsta är nog att han är så känslokall.. bara gråter...

men usch... Jag vet faktiskt inte vad jag skulle gjort i din sits, men jag skulle nog överväga att ta bort barnet. Samtidigt så har du förberett dig på det hät. Du tror inte han är i nån svacka eller liknande och bara behöver tid för sig själv?

Fargoli

Äldre 23 Nov 16:17

#2307

Hej tjejer. Jag kommer inte vara så himla aktiv här nu ett tag tror jag. Jag går ju i skolan, och som ni som bor här i Hälsingland kanske har hört så dog en 18årig tjej natten till söndagen. Jag kände henne inte eller så, men det är hemskt när man vet vem det var.
Sen så har jag mycket med skolan just nu också så känner att jag absolut inte vill stressa mer än vad jag göra nu.
Men pratar gärna med en på inboxen eller så. För högt tempo i denna tråd att jag just nu inte orkar med det.
Nu vill jag bara ta vara på mig själv och tänka på barnet som växer i mig. Kramar

kozzan

Äldre 23 Nov 16:24

#2308

annanazell skrev 2009-11-23 15:45:04 följande:

Jag har sagt att jag vill att vi ska ge det en chans och frågat honom om han inte kan ge det en chans för vår son skull. Men han svarar bara kyligt att han känner att det inte finns något annat alternativ just nu.. Helt sjuk, är som han blivit en annan person. Hur han kan efter en månad av mindre känslor bestämma sig för att det inte finns ett annat alternativ än att bete sig som en skit mot mig, förändra allas liv. Vår son kommer antagligen få gå på två olika dagis, eftersom han begär att få ha han varannan vecka och tänker inte bo i närheten. Usch det gör så jävla ont, så hemskt att se lill killen fråga efter vart pappa är och önska att han ska komma in genom dörren:( Han sviker på det värsta sättet. Man ger bara inte upp såhär lätt när man har ett liv tillsammans, barn och ett till på väg.

Jag tycker du ska be om ett samtal med en kurator på mvc snarast för att få hjälp och stöd i det här... Kan vara skönt att prata med en utomstående face to face. Vad tycker pappan att du ska göra med barnet? Vill han att du behåller det? Tror du han ställer upp när det är fött?

vitvåonågratill

Äldre 23 Nov 16:44

#2309

annanazell skrev 2009-11-23 15:45:04 följande:

Jag har sagt att jag vill att vi ska ge det en chans och frågat honom om han inte kan ge det en chans för vår son skull. Men han svarar bara kyligt att han känner att det inte finns något annat alternativ just nu.. Helt sjuk, är som han blivit en annan person. Hur han kan efter en månad av mindre känslor bestämma sig för att det inte finns ett annat alternativ än att bete sig som en skit mot mig, förändra allas liv. Vår son kommer antagligen få gå på två olika dagis, eftersom han begär att få ha han varannan vecka och tänker inte bo i närheten. Usch det gör så jävla ont, så hemskt att se lill killen fråga efter vart pappa är och önska att han ska komma in genom dörren:( Han sviker på det värsta sättet. Man ger bara inte upp såhär lätt när man har ett liv tillsammans, barn och ett till på väg.

Tycker inte du ska gå med på att sonen ska gå på två olika dagis. Väljer han att bosätta sig på annan plats så får HAN köra sonen till dagiset han går på nu. Er son kommer bli otroligt spluttrad av att gå på två olika dagis, och ska jag vara ärlig så tror jag inte ens att det skulle bli godkännt om du kopplade in mer kunnig expertis på området...stackars barn som har en pappa som inte kan se till hans (sonens) behov i första hand utan bara ska ha det så bra han kan själv....jag och min exman bor grannar nu men kommer till sommaren flytta längre ifrån varann men då har vi mer eller mindre gemensamt kommit fram till var barnen ska gå i skola. Jag som var den som först ville separera gav det överhängande ansvaret till exmaken att bestämma efter att ha sagt vad jag ansåg vara bäst för barnen. Han fick sen några månader på sig att fundera och har kommit fram till beslut. Den som inte har barnen på veckorna har dom istället på helgerna, tror det kommer bli en jättebra lösning och jag är SÅ glad att vi är så bra vänner som vi är!

Men stå på dig i den frågan snälla du...din son kommer bli splittrad om han ska flänga mellan olika dagis OCH hem...räcker att ha växelvis boende för dom isf!

Kram!

Summer

Äldre 23 Nov 17:17

#2310

annanazell skrev 2009-11-23 14:47:40 följande:

Han blev lite chockad, men ändå glad. Berättade för sonen att han skulle få ett syskon och att han hoppades att det skulle bli en pojke. Alltså jag hade ingen aning om detta. Han sa att han inte kände som förr för mig och ville att de skulle vara slut. Och att det hade börjat känt så för en månad sen. Och det gör mej så galen att han bara kan ge upp allt utan att kämpa och sätta sig ner och prata. Det är ju ett hemskt svek det han gjort lämnat mig när jag behöver honom som mest:( För det är klart att man har dåliga månader och känslor går upp och ner i ett förhållande. Men han har liksom bara gett upp och är helt känslokall mot mig. Han har flyttat till sina föräldrar. Men fått veta att han letar lägenhet. Det gör så jävla ont.

Åhhh jag blir så arg!! *gravidhormonerna i taket*
Hur kan han bara göra så? Han får väl ta sitt ansvar och kämpa när han till och med har satt två barn till världen. Har du pratat om familjeterapi? Att hans känslor har dalat en månad är ju ingenting! Okej om han hade känt så ett år, men EN månad?!
Känns som han är väldigt omogen och inte förstår allvaret med att bryta upp en familj.
Jag är så ledsen för din skull, men du kommer att klara detta på ett eller annat sätt!

KRAM

BF Juni 2010!

INNEHÅLL