Hyperemesis del 3

Hej!

Nær jag var gravid med min dotter så spyddde jag hela dagarna framtill tre veckor innan hon føddes. Låg æven inlagd några gånger men det va inte mycket som hjælpte.

Nu ær jag gravid igen och ær i vecka 7 och mår hur bra som helst :) Ær detta bara lugnet føre stormen tro?? Fick høra av min lækare førra gången att skulle jag bli gravid igen så kommer jag førmodligen bli lika dålig igen.

Finns det nån som har mått jættedåligt en graviditet och bra sin andra???

Tacksam før svar!

Linda

Dom säger ju att alla graviditeter är olika, men jag mådde dåligt första grav. Spydde i snitt 4 ggr per dag fram till förlossningen. Tänkte att värre kan det inte bli... men andra grav blev 10 ggr värre... kräktes som en galning, fick inte i mig mat alls, inte ens vatten, inlagd två ggr på sjukhus, förhöjda levervärden och gallsyra som jag var tvungen att mediniceras för... Jag vill inte skrämma upp dig, men för mig blev det mycket värre. Däremot mådde min syster dåligt första grav och andra grav mådde hon prima, så det behöver inte alls bli lika illa för dig denna gång!

Jag håller tummarna för dig att du slipper må dåligt den här gången!

Åh detta är en tråd för mig!!
Jag har HG för 3:e gången och undrar vad fan jag gett mig in på igen! Jag är i v. 8-9 ca och har mått piss i 2½ vecka nu. Legat inne 2 gånger redan och ska hem från sjukan idag efter min andra vistelse här.
Vet i fan hur jag ska orka med denna skiten, men jag bara måste! Vet ju vad jag får sen när barnen är ute, men fan det känns så jävla jobbigt just nu.

Fick inte behålla någon mat eller vatten på 3 dagar och då åkte jag in, kunde knappt stå på benen och läkaren säger: ja men du ser ju pigg ut så du behöver nog inte läggas in!! Sen såg hon provsvaren och då blev det en annan visa... Inläggning direkt och dropp så fort det bara gick.
Så nu ska jag åka hem igen, blir snart hämtad, men jag är så rädd för att hamna här igen. Inte lätt när man är själv hemma med 2 små barn som kräver mycket o ha HG men jag ska klara det. Jag vill inte ha fler nålar i mig nu och jag orkar inte ligga här inne på gyn heller o må dåligt...
Vill må bra NU!!!!!!!!!!!!! Vill bara sluta kräkas och få må bra och njuta av min sista graviditet!

Hoppas att du får en bra graviditet nu då!

Mitt illamående kom runt v 7...

Precis hemkommen från prenatal i malmö, ketoner i urinen, fått dropp o ska nu försöka få i mig o behålla tillräckligt ett tag till. Snart halvvägs genom graviditeten, käns ömsom bra ömsom dåligt, orkar man lika lång tid till med detta illamående?? Ja jag vet vad som komma skall men kan inte hjälpa att jag känner mig trött o färdig med det här.

Härligt med lite "föredettingar" som ger inspiration att det går över och är värt varenda spya!

Får jag fråga er som blivit sjukskrivna för HG och aldrig vart sjukskrivna förut, har någon blivit nekad från FK?
Jag har vart sjukskriven sedan november, men fortfarande inte sett röken av några pengar eller beslut från FK....

Jag har haft hypermesis, spydde 10-15 gånger per dag vecka 7-16 och sedan lite mindre resten av graviditeten. Jag mådde helat galet illa. Dottern är nu 9 månader och vi planerar för ett barn till. Jag hoppas hoppas hoppas på att inte må lika dåligt denna graviditet, men vågar inte tro på det. Det blir abort i så fall, för min dotter är för lite för att förstå varför jag måste avvisa henne. Under graviditeten med henne kunde jag inte ens sitta bredvid min man för jag tyckte han luktade så illa. Då följde och skapade jag diverse trådar här på FL (när jag efter vecka 20 någon gång alls kunde sitta framför datorn). Får se om jag hamnar i den här tråden igen...

Tyvärr kan H G bli värre för varje graviditet... Min andra var lättare än min första men den 3:e nu är ett rent helvete och värre än 1:a.
Min första var en flicka, andra en pojke och denna tror jag är en flicka.

Hoppas du slipper abort, men jag lovar, du klarar även en jävlig H G med ett litet barn. Mina är nu 3.5 och snart 2 år och det går bra med stöd av dagis och min mamma. Jag är ensamstående mamma till mina barn och har ingen man. Du har en man som kan hjälpa dig så jag tror du klarar det!!
Jag har funderat på abort den här gången, men jag kan inte göra det så det är att stå ut. Jag är i v. 10 nu.

Schnappi: du är tuff som klarar 3 graviditeter! Jag läste om dina heminseminationer, du måste verkligen väldigt gärna vilja ha barn? Har du mått illa hela graviditeterna? Klarar du alltså ändå av att ta hand om barnen? Jag skulle inte klara det, jag kunde inte ens gå med tallrikarna till diskbänken, jag bodde praktiskt taget i sängen, kunde inte varken se på tv, läsa, höra några ljud, åka bil, promenera, duscha eller ens gråta för då spydde jag så jag inte fick luft. Kunde inte heller bo hemma för att det luktade så illa (nytt hus), sitta bredvid min man eller tänka klart. Jag var yr, matt, hade vansinnigt ont i huden (som feberont fast mycket värre), hypersalivation osv. Det var ett helvete utan dess like. Jag skulle inte kunna ta i min dotter på 8 månader och jag tror inte det skulle vara bra för henne att bli avvisad av mamma så länge i den här åldern, hon är ju för liten för att förstå att jag är sjuk. Så abort måste det bli, fast jag inte vill.

Oj ja så som du beskriver hade jag inte klarat av det!
Jag bara kräks och mår illa och  är snurrig. Annars är det rätt okej. Ibland om det gick för långt så kan det va så som du skriver, men jag har legat inne när jag väntat mina barn och det har hjälpt att jag orkat lite till, sen har jag fått ligga inne igen och så har det rullat på. Med sonen var det enklast för då låg jag bara inne en gång, men då hade jag mycket stöd av min mamma som passade min dotter mycket och dagis som jag lämnade henne på 6 timmar per dag.
Nu har jag mindre stöd men mycket hjälp av min 3.5 åring, hon är helt underbar den ungen. Hämtar saker åt mig och hjälper mig att leka med sin bror på snart 2 år.

Japp jag vill väldigt gärna ha barn och detta blir tyvärrr mitt sista, men det har jag accepterat + att det går inte att ha H G och 3 barn sen. Räcker gott och väl med 2 barn och ha H G.
Jag har mått illa hela graviditeterna men lite lättare mot slutet med sonen, då tog nog halsbrännan över så jag inte visste vad som var vad.