Aj katten, jag brukar ha full koll på att börja en ny tråd innan den gamla tar slut men missat det denna gång, hoppas så många som möjligt i den gamla hittar hit.
Här samlas vi med barn som har problem i njurar och urinvägar. Vi stöttar och peppar varandra och hjälper till med ev svar på frågor.
Den gamla tråden:
www.familjeliv.se/Forum-3-22/m47879078.html
Kram Anna
Min dotter fick feber igår kväll och vi blev såklart oroliga att det var UVI, men min mamma (som är sjuksköterska) kom hit och hämtade ett urinprov och tog en sticka på det på jobbet. Det visade inge tecken på UVI. Idag har hon haft feber hela dagen och när vi tog tempen vid 18 låg den på 39 grader, vi gav en alvedon för natten, men febern går inte ner. Kan det vara UVI ändå eller skulle det i så fall ha visat sig igår? Jag tror iofs att det kan vara tänder på g också, men jag blir alltid orolig när det är feber.
Ja det skulle det ju kunna. Om din flicka hade kissat tätt inpå tiden för provtagning (alltså en kort blåsinkubationstid) kan provet vara falskt negativt. Ibland kan det ju vara så att stickan togs för tidigt, att bakterierna inte hunnit växa till sig såpass att det ger utslag.. I en del fall kan det vara negativt på nitrit men positivt på leukocyter vilket då kan innebära en uvi. Vad var det för sticka din mamma testade med?
Om din flicka inte har andra sjukdomssymptom (ex förkyld eller liknande) så hade jag sökt om jag var du... hellre i onödan än att missa något. Lycka till!
Vi ringde till Vårdcentralen i morse och dom tyckte vi skulle ge febernedsättande (hon hade då 39,7) och avvakta. När jag tog tempen för 30 min sen var den nere på 37,8 hoppas att det fortsätter gå ner. Jag var till min mamma med ett kiss-prov igen och det visade negativt på allt utom protein, som var 1+. Läste att det kan vara vanligt när man har feber. Dom ska ringa från VC igen nu på eftermiddagen och höra hur läget är.
Vi fick här om dagen veta att det kommer bli operation någon gång under hösten. Hon har ett ärr på höger njure, någon som vet vad det kan innebära? Vår läkare är inte expert på området, så har han har inte kunnat ge så mycket svar på mina frågor. Ska fråga om vi kan få en kontaktperson i Uppsala som vi kan prata med.
Idag har vi varit på en ny ultraljudsundersökning och vi fick tid för ytterligare en undersökning på tisdag. Under de 4 veckor som Hilding varit ute ur magen har han hunnit med 6 st undersökingar, vi hinner knappt hem från sjukhuset förrän de ringer om nästa tid. Det är jobbigt, men det är ju bra att de tar det på allvar. Vi tillhör Göteborg, där är iaf där de tiolkar alla bilder.
Våran dator är trasig, därför kan jag bara skriva här ibland...
När vi var på sjukhuset i torsdags så fick vi prata med en läkare som vi förstod lite bättre. Än så länge har de inte riktigt svar att ge eftersom utredningen inte är klar ännu. Ultraljudet visade att det iaf inte finns mer vätska på den sämre sidan, och det var de nöjda med.
Isotopröntgen visade att avrinningen från den sämre sidan är dålig men de har inte hittat något avflödeshinder ännu. Ev. vill de gå in med en kamera och titta eftersom de inte kan se något på röntgen eller ultraljud. Har ni andra fått göra det och var det besvärligt för era barn? Läkarna har också talat om att han kan behöva kateter för att avlasta den njuren. Är det det som kallas för RIK-ning som du beskriver Virga?
På ett sätt är jag glad att Hilding är så liten, de här undersökningarna skulle ju vara mycket jobbigare för storebror som är 2,5 år... Jag försöker fokusera på att Hilding ju faktiskt är frisk just nu, men det är svårt med alla sjukhusbesök, tycker jag. När man är hos doktorn hela tiden "måste man ju" vara jättesjuk, känns det som!
Ev. vill de gå in med en kamera och titta eftersom de inte kan se något på röntgen eller ultraljud. Har ni andra fått göra det och var det besvärligt för era barn? Läkarna har också talat om att han kan behöva kateter för att avlasta den njuren. Är det det som kallas för RIK-ning som du beskriver Virga?
En litetn rapport. Milo har varit infektionsfri i 2,5 månad!!! Detta är helt otroligt, särskilt med tanke på att det bara gick en vecka mellan varven i våras. Så man skulle ju kunna hopppas att den misslyckade defluxen trots allt gjort nytta. Men jag tror inte det är orsaken, jag tror helt enkelt att det beror på hans dubbla profylax. Han äter ciproxin och cefadroxil varje kväll och sedan han började med det i början av juni så har han alltså inte blivit sjuk.
Han gjorde MAG3 förra veckan och ska göra blåsröntgen och ultraljud på torsdag. Därefter får vi svar på vad om kommer att hända framåt.
Läkaren som gjorde defluxingreppet på honom i somras sa rakt ut till oss att vi ska förbereda oss på en operation i höst. En omfattande operation som innebär ett par veckor på sjukhus, minst.
Funderar mycket på det. Tidigare har vi ju fått besked att om han bara håller sig frisk på profylax så väntar man, för det kommer växa bort om några år. Nu har vi ju äntligen hittat en profylax som funkar - måste han verkligen opereras då?
Kanske såg läkaren att det var så krångligt där inne, att hon avgjorde att det är liten chans att det växer bort av sig själv, och då är det lika bra att operera så fort som möjligt. Han har ju inte bara refluxen, det är dessutom förträgningar på ett par ställen.
Ja, det är mycket som hänger i luften. Men väldigt skönt att han varit infektionsfri så länge!