Håller tummarna för dig!
Testade både med och utan ägglossningstest under den tiden vi försökte (mer än 1,5 år). Att det skulle ha någon slags betydelse är bara en myt. Jag gjorde allt annat än att inte tänka på det när jag blev gravid. Sprang på akupunktur, åt svinäckliga örter, ägglossningstestade, levde på broccoli och blomkål, bälgade i mig vatten och grönt te, skippade kaffet, hade det stressigt på mina två jobb o.s.v. o.s.v. Ändå lyckades det.
acinna: Vi kommer också stänga bebisverkstan för gott om allt går bra denna gång. Lång väntan, utredning, X och operation - tänker aldrig riskera att behöva gå igenom allt det där igen även om vi troligtvis har en låg risk för att råka ut för ännu ett X.
Jag ska på RUL på tisdag, ni får hålla tummarna för mig då. Är ordentligt nervös för att något skulle vara fel. Denna oro ...
RUL gick bra idag tack och lov, känns som att jag kan pusta ut nu. En pryd typ där inne som inte ville visa vad som fanns mellan benen 
grattis Nelliepop!
Grattis Lemis till bebisen! Förstår precis vad du menar med oron. Man blir lugnad med jämna mellanrum, t.ex. vid UL eller när man får höra hjärtljud, men sedan kommer oron smygande tillbaka igen.
Angående diskussionen vad som "hjälper" och inte - jag förstår precis er frustration. När jag var inne i cirkusen och först fick testa pergo var jag helt övertygad om att det skulle fungera. Det verkade ju vara lösningen för "alla andra". Men nej, tre kurer utan resultat. Fick höra på gyn att jag eventuellt hade PCO. Jaha, vad bra, då borde jag kunna bli hjälpt på något sätt. Under utredningen kom man fram till att jag INTE hade PCO, däremot tyckte läkaren hon såg en chokladcysta på ena äggstocken och började prata om endometrios. Spolade äggledarna och blev gravid men det blev ett X. Tillbaka på ruta ett men under operationen konstaterades iallafall att det inte var endometrios som var problemet. Inga fel alls med andra ord och jag var helt övertygad om att vi skulle få göra IVF. Lyckades bli gravid igen inom två månader och nu är jag halvvägs in i graviditeten.
Det finns så många olika anledningar till att det inte fungerar och kvinnosjukdomar är ofta svårdiagnostiserade. För min del känns det som att jag greppade efter halmstrån och hela tiden trodde fullt ut på nästa steg i behandlingen. Och det måste man ju göra för att orka men man blir självklart väldigt besviken de gånger det inte fungerar. Ovissheten har för mig varit värre än något annat och jag kan bli riktigt arg över att det i mitt fall var så mycket gissningslek från läkarnas sida.
Önskar att ni alla som kämpar på blir hjälpta på ett eller annat sätt!
Stort grattis Alexandra, vilken härlig bild! Tidigt plus, känns som ett bra tecken. Håller tummarna allt jag kan för att det ska gå hela vägen!
Blev dålig i v. 5+3 vid mitt X, fick tid för VUL i v. 6+3. Det var jobbigt att vänta men belöningen i form av ett tickande hjärta var värd det Förstår absolut din oro, kan bara tala för mig själv men jag har varit väldigt mycket mer orolig denna gång. Med dottern reflekterade jag knappt inte över att ngt skulle kunna gå fel utom möjligtvis när jag gjorde en praktvurpa i skidbacken i v. 8