Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Idelia: Härligt med solskenshistorier Hoppas det går bra på KUB, det var en viktig milstolpe även för mig.

Har för mig att de sa till mig att jag hade ganska högt värde hcg. Men det steg fortfarande alldeles för långsamt och det var också så man ställde diagnosen iom att man inte riktigt kunde se mitt x via ultraljud.

Vad hemskt Lemis, att något ska gå så fel när man har kämpat så länge är ju ens värsta mardröm. Kram till dig och lycka till med kommande operationer!

Grattis Melea!
Alexandra: Men gud vad tiden går fort! Hoppas bebisen visar det den ska på RUL. Vi fick göra ett extra UL men det var så värt det för min del. Känner mig mycket mindre orolig nu när jag vet vad det blir av någon anledning. Går in i v 32 idag så nu känner jag dessutom bebisen konstant, det är särskilt poppis att trycka sig uppåt mot revbenen och lungorna. Pust! Kan inte fatta att det bara är två månader kvar nu, 2010 till 2012 var otroligt jobbiga år på alla sätt så nu ser jag fram emot 2013

Melea: Tråkigt att du inte kände dig väl behandlad på Sahlgrenska. Till en början var inte jag heller särskilt nöjd med vården där eftersom de hade så svårt att komma fram till vad jag hade råkat ut för. Blev skickad mellan akutmottagningarna och fick ligga på en brits i en korridor en hel lördag. Blev inlagd på kirurgen då de trodde jag fått blindtarmsinflammation och blev i princip utskälld av en läkare där som undrade vad en gravid kvinna gjorde på hans avdelning. Men när de på gyn väl kom fram till att det var ett x och jag blev opererad var jag kanonnöjd med både bemötande och vården. Behövde iofs inte stanna mer än 1,5 dygn som tur var. Håller med dig om att man borde få prata av sig med någon, det känns som att man bara blir lämnad med all oro och alla känslor efteråt. Hade tur som blev gravid snabbt och har fått en jättebra BM som jag har kunnat prata med.

Tjingeling: Så där höll min kropp på också när vi försökte. Mensen brukade komma punktligt men så fort vi började försöka få barn var den ofta sen och man slets mellan hopp och förtvivlan. Usch, förstår precis hur du känner dig.

Onandon: Tycker definitivt att du ska begära ut dina journaler. Bra att du har en tid hos gyn snart, det gör mycket för ens mående att bara känna att man är på väg åt rätt håll. Håller tummarna för att de inte behövde ta bort äggstocken också.

Onandon: Jag har faktiskt inte gjort det själv, kom aldrig så långt innan jag blev gravid Men här i Västra Götalands-regionen tror jag att man kan göra det via nätet. Gå ut på ditt landstings hemsida och kolla, där borde det åtminstone finnas information om hur du ska gå tillväga.

Tjingeling: ett varmt bad kanske? Fungerade på mig vid något tillfälle. Skönt att du fått en tid hos gyn iallafall, hoppas du får hjälp!

Samma med mig som med majbebbe - de opererade p.g.a. den inre blödningen. De tyckte att de såg vätska runt ena äggstocken men kunde inte se var X:et satt. Fick veta först dagen efter operationen.

majbebbe: Min bebis verkar också ha lagt sig tillrätta med huvudet neråt, jag går in i v. 33 idag

Alexandra: Jag har också haft en jobbigare graviditet den här gången och har känt precis som du - varför just jag som behövt kämpa så länge redan? Jag har visserligen inte mått så dåligt som du tack och lov men har precis varit sjukskriven p.g.a. högt blodtryck. Kan inte sova på nätterna och är så trött så trött på dagarna. Har bara två veckor kvar att jobba som tur är men får dessutom utstå gliringar från chefer och kollegor då min graviditet som grädde på moset inte var särskilt vältajmad rent jobbmässigt. Åh vad jag bara vill att det ska bli jul nu!

Alexandra: Usch och fy, hoppas verkligen att du får må bättre snart så att du åtminstone får njuta lite också och gå upp i vikt. Tycker att jag gick upp lite förra gången, "bara" 13 kilo men jämfört med dig måste jag ju sett ut som en valross

Vad mysigt att berätta för blivande storasyster vid jul! Tycker det är något visst med att skaffa syskon till sitt stora barn, dottern är med och förstår på ett helt annat sätt än hon hade gjort om hon bara var två-tre år.

BF är 31/1 och jag hoppas innerligt att jag inte behöver gå över en massa. Blev igångsatt en vecka i förväg förra gången och det var tillräckligt jobbigt att gå så länge

Ja, det är lite tråkigt med jobbet, jag har trots allt varit väldigt öppen med de problem vi haft och önskar att jag hade sluppit en massa kommentarer. Som tur är har merparten av kollegorna varit väldigt snälla och förstående men de få kommentarer jag har fått svider desto mer.

Alexandra: Aha, så det blev bara sex kilo ändå? Då förstår jag att du funderar en del över vikten denna gång. Hoppas du har en bra BM som du känner dig trygg med så du kan känna dig säker på att bli omhändertagen ordentligt om du skulle gå ner ännu mer. Är så glad för min BM, hon tog mig på allvar direkt när jag kom och mådde dåligt av mitt höga blodtryck. Fick order om att vara hemma en vecka direkt, inget snack.

Dottern är drygt fem år, hon fyller sex nästa sommar. En härlig ålder även om man märker att sexårstrotset kommer närmare och närmare

Är van vid att bara le och inte låtsas om dumma kommentarer sedan tiden vi kämpade för att jag skulle bli gravid och i princip ALLA frågade om vi "bara" hade ett barn och inte ville ha fler. Men nu börjar tålamodet tryta. Ska bli fantastiskt skönt att få vara hemma och bara ta det lugnt, nu är det nedräkning som tur är