• Mopsan

    Epilepsitråden 11

    Hej hej. Nej Luskens ep ska ju inte vara ärftlig då den sannolikt kommer från hans missbildningar som de upptäckt på hans hjärna. Zonegran var riktigt trist att läsa om faktiskt värre än keppran tyckte jag :-/

    Ja det var ju skönt att lillans eeg var grönt så att säga tyvärr så kan jag inte sluta älta att så var även luskens 4-5 första eeg:n men men så länge det håller sig till lite små ryckningar och absens liknande tillstånd så kan vi leva med det

    Erik Ronge är en bra läkare rejäl och talar tydligt tycker jag förtroende ingivande och vi har ännu inte fått någon som helst annledning till att misstro han. Han hade bla Lusk när Lusk fick utslag av lamictalen första gången och då var det rätt livat Hoppas verkligen att alla anfall håller sig borta från er.

    Nu vill jag höra vad ni tycker. Som det inte vore nog med helvete idag så ringde BUP mig förut.
    Vi ska ha möte på fredag och då ska de presentera vad de kommit fram till och de har redan sagt så mkt att en diagnos kan vi nästan räkna med vilket trots all logik kommer kännas tungt att ta in.
    Nu ringde de och frågade om vi kunde ha med socialen och FK på mötet.
    Min första tanke var att nu har de helt omyndigförklarat mig som mamma och jag är precis så usel som jag kan känna att jag är och att de nu vill ta Lusk ifrån mig. Ja en ganska drastisk tanke men ni får tänka på att jag just då var stressad , stod mitt i mataffären och känner mig redan pissig. De vill tydligen ha med dem för att de är de som kan erbjuda oss och lusk mest stöd och hjälp eller nått sånt. men pga att alla ska på semester vill de ta detta på en och samma gång. Jag känner som så att visst allt som kan ge lusk bra hjälp och ett lättare liv. Men sammtidigt så känner jag att JAG verkligen skulle vilja ha den stunden med att ta in vad de säger och så att kunna bearbeta, smälta osv. Då känns det så fel att för det första ha med andra + att jag nog kommer vilja "sörja" och bearbeta innan jag fokuserar på vad som ska göras. Hur hade ni resonerat?

  • Mopsan
    2små2stora skrev 2010-06-14 21:36:41 följande:
    Mopsan: Jag hade nog helst haft ett möte med BUP först och efter några dagar haft ett till med BUP, FK och soc.
    ~~Michael -97, Joachim -98, Johanna -07 Lillknorr BF 6/10~~
    hmmm så känner både jag och min man också. Och då hade jag tänkt ett typ stort möte med alla inblandade parter på lusk, även ass bolaget, hans assistenter, nära familj som är engagerad i lusk, skolan, även lusks neurolog osv osv. Men jag känner mig så osäker på om det bara är jag som är självisk. men jag ville verkligen att jag och min man skulle "ha dem för oss själva". Min man tog det mkt hårt här ikväll när BUP ringde och det var som att han först då förstod att på fredag så får lusk med stor sannolikhet en diagnos och det slog han hårt. Väldigt mkt kännslor och arga ord som jag vet bottnar i hans kännsla av vanmakt. sen blev han apatisk och sen nu så är han fortfarande ute och klipper gräset. Jaja vi har alla olika sätt att bearbeta saker och ting på verkar det som. Men ja ska prata med han så ringer vi bup imorgon och säger att vi inte vill ha med dem på just det här mötet. tack
  • Mopsan
    Jontesfru skrev 2010-06-15 09:09:32 följande:
    Nej vid första tillfället så är det nog skönare o ha det själv.

    Senast vi hade hab-planering så blev jag så himla ledsen o började gråta (brukar jag inte göra) när de på förskolan berättade att de tömt ett rum på den nya avdelningen så att Axels alla hjälpmedel skulle få plats. o jag kände mig så skyldig så jag mådde riktigt dåligt flera dagar efteråt. Ivf så var det skönt att det bara var kända ansikten då.

    Nu har vi höjt Topimaxen för nästsista gången o vi har en helt annan Axel nu. Tyvärr inte till det bättre. En av biverkningarna som verkligen märks är talstörningar. Han kan inte längre säga de ord han kunde innan. Nu är det bara mummel smalkfeigu egoujei typ. Går inte att förstå ett ord. OCH det är vi ledsna för faktiskt. Visst han har sitt bliss, men att han kunde runt 5 ord var vi så glada för. men men
    Mamma till Anton 13år och Axel 3 år
    Men det är ju det där som tillsynes för andra personer små grejerna som man kan bryta ihop över. De riktigt tuffa sakerna har man nog oftast stärkt sig inför och det är då de där små sakerna lyckas överraska en. 

    Jag läste ditt inlägg tidigare idag men då visste jag verkligen inte vad jag skulle svara. Har gått och grubblat på det idag men vet fortfarande inte vad jag ska skriva. Kan bara vara ärlig. Jag blir så ledsen när jag läser att Axel har det så jobbigt nu och jag hoppas verkligen att detta bara är temporärt. Jag är inte särskilt religös men jag ber för er och alla andra här. Stora kramar  
  • Mopsan

    Hej allihopa. Wow vad mkt det händer nu då
    Grattis Myran och Morrisey till era beslut.
    AnneH hur går det för er?

    Lillis. Usch vad arg jag blir när jag läser vad du skriver där om handkirurgen. Idiot!
    Själv fick jag höra att vissa av ssk och en barnvårdare från lekterapin sagt såååå fina saker om oss... NOT! Ssk hade sagt till BUP att de tyckte det var konstigt att Lusk alltid var hungrig när han kom dit, Att han tittade för mkt på TV (ursäkta men va fan ska han annars göra exempelvis en lördag när lekterapin är stängd?) + att de tyckte att vi var på sjukhuset för ofta och stannade för länge för de hade bara sett han krampa två-tre ggr. Liiite förbannad jag blev när jag hörde detta? ja mkt det sista påståendet tröstar mig dock med att det är ssk som enbart kan ha haft/sett lusk någon enstaka gång men va förbannad jag blir över att de känner sig nödgade att säga en sån sak. Och sen hade de ju talat med barnvårdaren från lekterapi och han måste ha haft väldigt höga tankar om sig själv för han påstod att vi bara brukade droppa av lusk där och dra iväg. hmmm jo precis när lusk är innlagd då är han ju hemskt krampig och att då lämna iväg ansvaret på en sketen barnvårdare? skulle inte tro det. däremot brukar jag jämt få beröm av en kvinnlig barnvårdare på lekterapi för att jag jämt leker så mkt med barnen och klär ut oss och sjunger sånger så jag undrar om inte han har blandat ihop lusk med någon annan? sur blev jag iaf. Däremot skulle lusk behöva läggas in fler ggr så lär jag påtala detta.

    3bus: Vad går han i för skola nu? för det pratas om att eventuellt sätta han i en särskild autism klass. Men jag känner mig kluven men gör ju såklart vad de kommer fram till men vore trevligt att få veta hur det funkat för er.

    Jag känner mig nog smått förvirrad, okunnig och ja kall. Jag tänker bara på hur mkt bättre det kommer bli för han nu, att han/vi kommer få hjälp i livet och att kunna förstå varandra bättre. Detta kommer låta hel sjukt men det känns så himmla mycket lättare att verkligen verkligen älska han. Låter det ju som jag inte gjort det innan men nu känns det som att jag vet lite bättre vem han är och att han kanske inte hatar mig på det viset som vi trott ja det låter konstigt men det känns som våran relation förbättrades tiofalt omedelbart. Däremot så kämpar jag oerhört med mitt dåliga samvete. jag vet inte hur många ggr jag verkligen skält på han och talat om för han att "titta mig i ögonen när jag pratar med dig". stackars pojke han har lärt sig att göra detta emot sin vilja. mitt hjärta både värker och svämmar över när jag tänker på hur mkt han fått utstå som är så emot hans natur bara för att vi varit okunniga om hans personlighet och egna tänkande. jag är mamma till en så underbart tapper pojke med ett hjärta av renaste guld. nu ska han äntligen äntligen få det liv och förståelse han så förtjänat.

    PS: Han har nu börjat med Zonegran. Jag har lovat han en vecka med den. Blir han inte lite förbättrad/oförändrad så har vi kommit överens om att kontakta sjukhuset och göra han medicin fri igen (propavanet undantaget). Däremot har jag en olustig kännsla för zonegran insett att jag verkligen är livrädd för den.

  • Mopsan

    3bus: Ja ringer jättegärna för som sagt detta är ju en helt ny värld för mig så det vore väldigt tacksamt att få veta mer.

    Vi har ett problem Lusk påbörjade zonegran igår. Och han ser klart påverkad ut idag och har ep ryckningar/spänningar konstant nu. han har vart rätt förskonad från absenserna det sista men det har kört in rejält. Känns oroligt.

  • Mopsan
    olle 04 skrev 2010-06-21 22:37:47 följande:
    Nån här som erfarenhet av Inovelon ? Vår son har Orfiril och Topimax och håller på att trappa ut Lamictal som inte verkar funka. Tanken är att vi ska testa Inovelon sen.
    ???
    Lusk har gått på Inovelon. På oss gjorde den varken från eller till. Varken positiv eller negativ förändring. Han var som han var däremot så berättade neurologen i gbg det att om man får effekt av inovelon så brukar även vagusnervstimulator hjälpa men om man inte får någon effekt av den så hjälper sannolikt inte vagusnervstimulator heller. vet inte hur det går till men det var så hon sa.

    Lusk däremot har ju en effekt av lamictalen så jag vet inte men det kan ju vara ett gott tecken
    Berätta gärna hur det går. Lycka till nu
  • Mopsan

    hej allihopa. ville bara hälsa till er alla har annars inget ep relaterat att berätta om då jag har barnfri "semester". är på gotland för almedalsveckan och har det toppenbra men ser nu fram emot att få komma hem igen.

  • Mopsan
    mamma till tre busungar skrev 2010-07-25 13:22:35 följande:
    Hej på er allihop!

    Vår 4-åring som har epilepsi skall nu äntligen få sin MR-undersökning i augusti! Vet inte vad vi ska hoppas på, att man hittar något och därmed öppnar upp möjligheten för ep-kirurgi eller attt man inte hitar något. På samtliga EEg som fångat anfall är anfallsstarten på samma ställe i hjärnan och då undrar man ju onekligen om man kan se något där. Datortomografi gjordes första kvällen och den var normal = tumörer och blödningar/proppar ska det ju inte vara i alla fall. Frågeställningen nu är om han ev. har en liten missbildning.

    Hur som helst, hur har de av era små som blivit sövda reagerat på detta? Mer kramper? Theodor blev ju sövd samma kväll som han insjuknade i februari i år men då var ju inte ep-medicineringen insatt än. Hur som helst var han av någon anledning svårsövd, de var tvungna att ta till hästdoser narkosmedel, narkosläkaren var lite konfunderad. Han krampade åtskilligt på uppvaket. Theodor krampar som det är nu en-två ggr i veckan plus en del lattjo beteende däremellen som vi är övertygade beror på ep:n då han blir så kanontrött efteråt och det kommer plötsligt och slutar lika plötsligt.

    Hur är era epilepsibarn, om man får använda det ordet, inget  illa ment, beteendemässigt? Theodor utvecklade halvåret innan  sin ep-debut (eg. typ fr o m juli förra året) en tilltagande hyperaktivitet, total selektiv mutism på dagis (nytt dagis eftersom vi flyttade), svårighet i sociala kontakten med andra barn, bristande impulskontroll och plötsliga "trötthetsattacker". Allt med en tydlig on-off- effekt, helt lugn och koncentrerad ena minuten, totalt utflippad nästa. Efter dessa episoder blev (och blir för han får ju fortfarnde sådana här episoder) han extremt trött, somnar ofta och får även ett extremt sockersug (kan vräka i sig flera smörgåsar eller typ 7-8 dl fruktyoghurt. Han var helt "normal" om än en ganska aktiv liten kille innan så det känns ju verkligen som att detta var ett "förspel" till epilepsin. Vi kontaktade BUP men utredning där hann inte påbörjas innan han insjuknade i kraper och nu är all BUP-kontakt lagd på is tills hans ep-utredning är klar och ep-medicinering fungerar bra. Nu med ep-medicinering Trileptal efter han debuterade med kramper i februari är det bättre men inte bra. Troligen skall Keppra läggas till. Han börjar nytt dagis nu i augusti och är beviljad resurs.

    Jag känner mig oroad för honom. han är ju normalbegåvad, snarast tidig verbalt och så, och när han mår bra fungerar han väldigt bra. Är då en go´, glad, empatisk och lite filosofisk liten "tänkare". Men han är så mycket "Dr Jekyll och Mr Hyde". Hur kommer det gå på dagis och i skolan? Tyvärr får man inte så sällan känna att man skäms som förälder när han till exempel blir jättestökig på Konsum. Folk ser ju bara ett ouppfostrat barn. Jag blir så ledsen för hans skull. Han gör bort sig socialt men kan inte hjälpa det.

    Hur ska det gå i framtiden för honom undrar man.... Kommer man hitta bra medicinering? Kommer det växa bort? Skolgång? Jobb? Relationer? Många tankar snurrar men få svar tyvärr
    Hej hej.

    MR är väldigt mkt mer detaljerat och bättre än en datortomografi. Rekomenderar också att du begär en isotopundersökning om de inte finner något särskilt på MR så kan en sån ge lite info om blodflöde osv ja som sagt "bra att göra test"

    Sövning är alltid otoäckt och med det su beskriver förstår jag att det blir ännu mer nervöst. Men man får väga emot det onda och köra ändå eller hur. Du skriver annat lattjo beteende kan du utveckla? för ep är ju så mkt mer än de klassiska ligga på golvet och skaka med andnöd. Och olika anfallstyper kan behöva olika behandling och har man ep aktivitet som brusar  med "små anfall" och grejar så kan det trigga igång större anfall. Varför även de små anfallen är viktiga att notera och det kan utvecklas osv. Mitt tips är att ni håller så noga koll ni bara kan på hans ep och olika anfallstyper och frekvens.

    epilepsibarn eller ep-barn är helt ok benämningar som jag inte tror någon här tar illa vid sig av. det är ju en sån skillnad på i vilket syfte man använder såna ord och här vet vi ju vad vi menar

    Nu ska inte jag måla fan på väggen eller något sådant här. Men jag har alltid intalat mig själv att alla "varningssignaler" osv är att jag är typ överkännslig, paranoid. Att han bara vart en aktiv, allvarlig liten kille som haft väldigt lätt att lära sig saker och kanske inte sett sakerna han hade svårt att lära sig. Att hans raseri utbrott och hyperaktivitet var en låååååång trots ålder. Att han sen ca ett halvår innan hans ep debut så ursäktade jag det med att han just blivit storebror och sen var allt konstigt beteende pga av hans ep eller pga hans mediciner.

    Han har fått autism diagnos nu och jag diagnosticerar ju inte din pojke här men jag vill bara poängtera hur viktigt det är att ligga på BUP och se till att man får igång en verksamhet där med. För man ska inte bara spåra in på mediciner man behöver även hjälp att finna ett lugn och en balans hemma ja då blir det lite enklare med ep hantering likaså. Du ska veta att de allra flesta med ep kommer få bra hjälp av mediciner men det kan även ta väldigt lång tid. Och som vi då där Lusk har en del missbildningar i hjärnan (heterotopier) så innebär det att han inte får önskad effekt av  sina mediciner eller att han vänjer sig vid dem så vi får ställa oss in på ett liv med kramper. däremot så svarar han jättebra på keppra ända tills han vänjer sig vid den.

    Ja nu har jag skrivit en väldig massa här och vet inte om du kan få ut något ifrån det. Det är ju så mkt man vill ha sagt och berättat och så lite plats. Är det några frågor så är det bara att fråga.
  • Mopsan
    mamma till tre busungar skrev 2010-08-18 22:11:17 följande:
    Fyra och ett halvt år är han
    Lusk var nyss fyllda fem år och hans ep höll väll igång mest hela tiden med som du skriver en klar beteende påverkan. Vi sökte "bara" för ep och fick beviljat 3/4dels bidrag. Nör vi sen nu bestämde oss för att söka LASS så fick jag rådet av många att vänta tills vi skulle få den neuropsyikatriska diagnosen (sutism blev det) men jag valde att köra helt på "bara" hans ep då jag anser att det är för den han behöver mest hjälp och att det är en form av att bekräfta hans svårigheter. Så som sagt skulle han ha assistans så skulle det vara för hans ep det var jag benhård på. Hans fall blev lite prejudicerande och han blev beviljad 147 timmar i veckan.
    Mitt råd är att du verkligen är hård mot dig själv när du skriver ansökan och verkligen beskriver allt allt allt som du får bekymmer och mer arbete med när du söker. Som mamma går man gärna in i en "försvarsställning där man inte kan vara helt krass och hård utan det känns lite som att man svartmålar sitt ban genom att "beklaga" sig så över alla bekymmer. Men det är det du ska göra. Du ska räkna på minsta pinal och varje grej du behöver göra merarbete. Har han problem med enbart stora tonisk kloniska anfall? Om han har andra anfallstyper med så var noga med att speca räkna upp dem och tala om ungefär hur många ggr per dag som de kommer.
    Mvh Mopsan
  • Mopsan

    Anna SC Fan vad trist att läsa. Hur går det med det? Hade läkaren något att komma med?

    Uppdatering om oss: Lusk ska börja skolan på Onsdag i en speciell autism grupp han har även börjat rida på ridskola. EP mässigt har jag inget roligt att förmedla utan det är rätt pissigt rent ut sagt men som myran skrev ovan om hur man klarar det hemma mestadels, ja samma läge är vi i. Det krävs extremt brådskande 112 behov för att han ska in. Ibland känns det hemskt att han ska behöva ligga och krampa fram och tbx i evigheter men man vet ju att läget snarare blir sämre inne på sjukan då han inte kan få ro på samma vis som hemma bara man håller ordentlig koll på han och hans syresättning.

    Apropå MR så har Lusk gjort MR utan att vara sövd men han har även gjort MR sövd. Vill bara säga det att MR är något som jag faktiskt skulle kräva. Var desutom inte förens lusks andra MR åkte på en andra granskning som de fann en del av hans problematik. Våga kräva mera.

  • Mopsan
    etttillförsök skrev 2010-09-22 10:55:48 följande:
    Hejsan!

    Kommer på litet besök här.

    Min ett-åriga son har fått epilepsi efter en hjärninflammation i början av året. Efter hjärninflammationen tog han fenobarbital vilket fasades ut strax innan han fick IS. Vi såg symptom i drygt en vecka innan vi kontaktade sjukhuset. (Det såg ut som om han medvetet stångade huvudet i spjälsängen på morgonen.) Kramperna försvann snabbt (på två dagar) av sabrilex och sedan dess har vi nu en kombination av denna och Ergenyl Retard.

    Hans utveckling är sen och jag oroar mig mycket över detta. Samtidigt känner jag mig fånig då jag pratar med familjen om det eftersom min syster har ett barn med en livshotande sjukdom och mitt nuvarande problem anses marginellt.

    Har läst era trådar tidigare men har inte skrivit förrän nu.
    Hej hej. Oj det är en sak jag reagerar snabbt på när jag läser ditt inlägg och det är hur otroligt mkt ni vart tvugna att gå igenom och att du som du skriver ändå har ett "marginellt problem" som det kan ses som utav familjen. Min första tanke är när har du fått chansen att sörja och vara ledsen? Nu har inte min son haft IS men jag vet att det är inga små saker att behöva gå igenom "trots" att kramperna försvann "efter bara två dagar".

    Jag förstår om det är mkt i familjen och så men det jag som sagt oroades mest över i ditt inlägg är dig. Har du samtalskontakt? Om inte skaffa det så du kan få en chans att bearbeta allting som ni gått igenom.  Hur mår du mitt i allt detta?

    Att hans utveckling är lite sen behöver inte vara något att oroa sig för. Jag har märkt att våra små ändå har en enorm förmåga att återhämta sig och klara av saker som man aldrig trott vart möjligt. Hans sena utveckling kan bero på att det blivit något tokigt av hjärnhinneinflamationen och IS, det kan finnas någon dold diagnos, det kan vara en medicin biverkning men det kan även vara naturligt och något som han kommer komma ikapp. Det är omöjligt att avgöra vilket såhär det som är viktigt är att han får en bra uppföljning med fler tester osv så att man snabbt kan sätta in nödvändiga resurser om det ska krävas. Så håll en bra kontakt med sjukhuset. Och framförallt se till dig själv och låt dig själv sörja det ni varit tvugna att gå igenom. För att din syster går igenom detta otroligt jobbiga gör ju inte din smärta i det här mindre eller hur? snarare tvärtom det blir ännumer för dig att bära på.

    Hoppas du förstår hur jag menar och jag inte blev för flum
    Stora kramar
  • Mopsan
    lillis23 skrev 2010-10-05 17:09:10 följande:
    Hej allihopa!
    Oj, vad många nya som hittat hit...själv har jag varit lite inne här. Kort resumé från oss. E har börjat på dagis, går ca 4h, varav sover ca 2h och ca 2dgr/v. Ep är under kontroll, mest nattliga kramper. Står just nu på Orfiril, Lamictal och Trimonil. För sömnen testar vi Melatonin och det funkar helt ok. Mkt bättre än Theralen.:) Dagis funkar ok, han vill fortfarande inte ha någon kontakt med de små barnen, men de som är större, typ 5 och uppåt, är roliga:)

    Han säger ca 7 ord och härmar nu lite när vi säger saker. Går bra med stöd i en hand och till och med höger hand, börjar visa att den finns. Ska nu börja intensivträna handen efter att han ska få injecerat Botox om två veckor. Full fart här kan man säga.

    Happy2 roligt att höra från dig;) Tänker ofta på dig och hoppas att de ska hitta en bättre lösning på din jobbiga situation. Att bli misstrodd är bara helt sjukt, hoppas att det här nya EEG kan visa och ge mer info till läkarna. Lider med dig att du mår sämre och hoppas du får hjälp så att du får träffa dina barn så mkt du kan och orkar.

    Mopsan, hur funkar allt med assistenter, hur mår du? Inboxa gärna...

    Alla andra nya, kämpa vidare och passa på att fråga eller tyck här för här finns mkt kunskap:)

    stor höst kram till er
    Hallo det var inte igår
    Jag fick ett oerhört ep-tråden sug här under kvällen från att inte ha vart inloggad på evigheter
    Härligt att höra att allt är under kontroll och att det går framåt. Hoppas den goda trenden håller i sig och pussa på prinsen från Mopsan som är så stolt över framstegen.

    Har inga externa ass just nu då det vart en del trubbel då det bästa kortet missbrukade sin anställning å det grövsta och var tvungen att sägas upp och att Lusk i samma veva började i sin autism klass.
    I den skolan har de som policy att inte tillåta externa ass utan de tar in egna. Så Lusk har en klassföreståndare och en egen lärare som aldrig viker ifrån hans sida. De är helt fantastiska och lusken stortrivs däremot så börjar de känna att de inte kan hantera situationen och de har börjat bli mer och mer rädda varför de nu tydligen börjat se över regelverket och funderar på om de kan tillåta att ta in en extern ass speciellt för hans ep och att han samtidigt har kvar sin egen ass på skolan som hjälper han med arbetet och autismen. Bara det liksom det här är i skolväsendet med utbildad personal och hans ep skrämmer livet ur dem till och med och de får kämpa. Man undrar sett ur deras perspektiv hur man klarat sig såhär långt utan hjälp innan han fick ass    
    Vi får se hur det blir med det och som jag säger enbart det bästa för våra prinsar och prinsessor
    Men som du förstår så går det inte så bra med hans ep och vi får fortsätta att sätta våran tilltro till högre makter om att det någonsin ska bli bättre. Man han väll sakta resignerat och det gamla naiva hoppet om att finna en lösning som ska göra han bra är väll så gott som försvunnet och all fokus ligger istället på att han ska ha det bästa möjliga just nu istället för att fokusera på framtiden.
    Jag är bitter ja.

    Däremot glädjer jag mig oerhört åt Happy pinglans upprättelse och att hon åtminstonde nu fått erkänt att det faktiskt handlar om ep.

    Har ytterligare en vän till familjen en man som är i medelåldern som alldeles nyligen fått ep och som vi kan erbjuda bra stöd och råd till. Lusk ska även han prata med den här mannen och berätta att ep är jobbigt men inget att vara rädd för Lusk som ville det och det är hans ord. Så det känns som att man ändå mitt i allt kan hjälpa människor när de går igenom det här jobbiga nästintill tabu belagda ämne som är höljt i mystik.

    Och som sagt man har ju lärt sig att uppskatta livet mkt mer. Som just nu i skrivande stund är livet perfekt. Har läst adjö herr muffin för trollen som nu sover sött och mår bra och då är allting perfekt.

    Stora stora kramar

    Även om jag så sällan är här inne och skriver så ska ni veta att jag så ofta tänker på er Hjärta
  • Mopsan
    Jag går och fiskar skrev 2010-10-05 21:27:03 följande:

    Hej!


    Är ny här, med nästan sexårig dotter som har  kramper efter hjärninflammation förra sommaren. E började med fenemal för att få bukt med kramperna som kom samtidigt med sjukdomen. Efter två uttrappningar som misslyckats ville läkaren byta till en medicin mer lämpad för större barn. Först testade vi Hermolepsin, men den fungerade dåligt. Sedan sex veckor har vi nu Keppra tillsammans med mindre dos Hermolepsin. Vecka 2-5 med nya medicinen var E helt anfallsfri, men förra veckan blev hon förkyld och då fick hon några små anfall varje dag.

    Jag har inte läst hela tråden (den är lång...) men vill gärna vara med lite grand...


    Hej hej
    som 3bus skriver så är det tyvärr och man får lite bakslag ibland men håll humöret uppe

    Och jag tror det är få som läst igenom hela ep tråden speciellt med tanke på att den består av minst 15 olika trådar innan denna (när man går tbx har samma nummer blivit upprepat ibland)
    Det är alltså inget krav att ha läst ifrån början

    Alla har vi varit nya här någon gång och det behövs alltid nya som kan hålla tråden igång + att det kan kännas riktigt skönt att skriva av sig till likasinnade som vet vad det är man går igenom.
    Välkommen
  • Mopsan
    vill bli mamma 2009 skrev 2010-10-07 21:24:41 följande:
    Hej allesammans.

    Vår son, som är 4 månader, har eventuellt fått epilepsi. Jag undrar om någon här har erfarenhet av behandling av så små barn och/eller av medicinen Trileptal på små barn.

    I bipacksedeln till Trileptal står det flera gånger att den rekommenderas till barn över 6 år. Det står också att man gjort studier på yngre barn, men att "säkerhet och effekt inte kan säkerställas" eller något liknande. Det känns inte bra att trycka i min lilla bebis något som inte rekommenderas under 6 år...

    Vi började för en vecka sedan med 0,5 ml 2 gånger per dygn och ska imorgon öka dosen till 1 ml 2 ggr/dygn. Det känns jobbigt. Den veckan som har gått, så har han sovit väldigt mycket på dagtid och jag är rädd att han ska bli ännu tröttare. Och hur påverkar medicinen hans hjärna?

    Tungt är det. Hoppas någon med erfarenhet orkar skriva några rader. Det är alltså främst medicineringen som gör mig nervös just nu.

    Tack på förhand.
    Jonna
    Hej hej.

    Jag vet precis hur du känner det då jag kände exakt likadant när vi hamnade i den situationen att vi var tvugna att börja medicinera och vi har även kört en hel del på medicinfria prövotider så vi testat alternativa saker.
    Dock vill jag poängtera innan jag fortsätter att våran son "Lusken" har en extremt svårbehandlad ep som han alltid kommer behöva kämpa emot så om det jag skriver verkar lite nattsvart så ska du veta det att de allra flesta barn får fullgod effekt av sina mediciner och många av dem kommer efter ett par år med mediciner kunna sluta med sina mediciner och epilepsin endast var en parentes i livet.

    Med det sagt vill jag även säga det att vi aldrig testat just trileptal men mängder med andra preparat som bla inte ens ska användas till barn öht.

    När det gäller så små barn som i erat fall så är det oerhört viktigt att få den epileptiska aktiviteten under kontroll så snart man kan då ep gärna förändras och utvecklas och det kan leda till allvarligare anfall.
    Medicinerna har ofta jobbiga biverkningar men de märks oftast mest av under tiden man sätter in medicinen och biverkningarna brukar ge med sig efter hand. Man ska även tänka på att den epileptiska aktiviteten oftast är långt mkt mer påverkande än de medicinska biverkningarna. Så du förstår vart jag vill komma med detta.
    Att medicinera känns fruktansvärt jobbigt och det kan till och med bli så att fler mediciner kan krävas men det viktigaste är att få ep aktiviteten under kontroll och medicinering är enda vägen dit.

    Har du några fler frågor och funderingar så är du hjärtligt välkommen att älta dem här vi har alla befunnit oss mer eller mindre i de situation ni nu befinner er i och vet hur jobbigt det är och alla farhågor, frågor och funderingar man har.

    Kramar
  • Mopsan
    etttillförsök skrev 2010-10-08 08:22:30 följande:
    Har precis kommit hem efter en utlandssvistelse med familjen. (Den var bokad flera månader innan epilepsin kom.) Var lite nervös.men vår läkare sa att det inte skulle vara några problem. Ett intyg för medicinen hade vi med oss för tullen och diazepam om han skulle få ett anfall han inte tar sig ur.

    Det blev dock inga bekymmer och bara en härlig vecka. Hur har ni det med resor? Något ni undviker eller som påverkar? 
    Luks har med pappa och personlig assistent åkt till pappas hemland en gång i sommras men det var inget vi gjorde med glädje så att säga. Vi har förutom det hittils inte vågat åka någonstans utomlands sedan hans ep debut men hoppas på att kunna göra det någon gång i framtiden.
  • Mopsan
    Puff 2008 skrev 2010-10-12 21:00:52 följande:
    Tack för alla grattis! Det börjar bli några trådbebisar här nu :))
    Namn är nog bestämt....*lite hemlighetsfull*
    Hon var 52 cm och ca 3,9 kg. Tyngre och längre än sin syster mao.
    Och en rejäl bit att bära på tvären och högt upp i magen i vecka 40 kan jag lova. Plus mkt forstervatten....skvätte ner de grönklädda på operation :)) Otrolig lättnad när man ligger på op-bordet och de tar vattnet och lyfter ut henne. Vet inte om det känns på samma sätt att föda normalt, men känslan är verkligen "äntligen kan jag andas...". Fast de fick allt gräva långt inne för att få ut henne...Inget huvud att fiska tag i direkt.
    Stort grattis! Så underbart att läsa om. eller vad man nu säger för du lämnar föga åt fantasin själv födde jag på det gammla hederliga viset så kan bara föreställa mig hur det är att föda med snitt Så glad av dessa nyheter vilken babyboom det vart i tråden!
  • Mopsan

    Hej allihop det är längesedan nu men vi tänker på er väldigt ofta ska ni veta. Lusk är som Lusk är inget nytt att raportera. Han går i skolan och det går rätt bra. Han krampar på som vanligt men är som sagt inte direkt varken sämre eller bättre utan fortsätter med sina perioder av bra och dåligt. Hade en körare på sjukhuset för ett tag sen (tidsuppfattningen här är kass men någon gång sen sist jag skrev) vi åker i stort sett aldrig in med han längre men då körde han 13 GM på 12 timmar samt en del andningsstop antar pga utmattning. Men sen har vi vart tbx i gammla spår igen med de gamla "bekanta" grand malen och huarna. Så inget mer att berätta här.

    Önskar er alla en underbart god jul kramar från oss. {#emotions_dlg.heart}

  • Mopsan

    Den röda hjälmen är tbx i Luskens liv. Lusk ska ju starta med fenytoin men vi beslutade att lugna oss lite med det men det blev ohållbart så lusk är på fenytoin men blir sämre och sämre som sagt. När jag då slår mig ner i mina vanliga gamla spår vid den förbannade fassen och ska läsa så står det klart och tydligt att en stor del av patienterna som undersöktes som gick på lamotrigin  så minskade lamotriginet med 50-70% på dem.
    Men borde inte läkaren ha tagit detta i beaktande? Har verkligen försökt hålla oss ifrån sjukhuset så länge som bara möjligt och omöjligt men nu känns det som en hopplös kamp och att börja experimentera med de där helvetes medicinerna igen? suck.

    STORT GRATTIS till 3bus! Håller tummarna för att allt går bra för er.

  • Mopsan

    Hej allihop. En uppdatering. Lusk står fortfarande på keppra, lamictal och fenantoin men nu så är väll fenantoinet kvar till april så vi kan utvärdera den ordentligt men det ser ut som vi ska ta bort den och pröva frisium istället. Vi kommer då även få epistat!!!!!! utskrivet. Tyvärr kunde vi inte få det nu då det inte fungerar tillsammans med fenantoinet. suck. Men men vi har väll egentligen inte så bråttom kan jag anta. Som det känns så kommer vi ju få pröva de flesta mediciner vare sig vi vill eller inte.

    Han har någon tur till sjukan då och då. Förra lördagen var vi tvugna att tillkalla ambulans och lillasyster var urgullig när ambulanspersonalen klev in då gick hon fram till dem och hysshhade dem och viskade fram att de måste vara tysta för lusken mår inte bra så söt. Hursom så fick lusk vara obs men kom hem på söndagen igen sen har det vart si och så. Han fick ett väldigt konstigt GM igår i skolan. Det var ett tillsynes vanligt GM men han var helt okontaktbart trött och sov i 6 timmar efter. vilket är ovanligt lång återhämtningssträcka.

    Kan glädjande berätta att vi återigen fått tove hallbök in i vårt liv det känns väldigt bra då vi har noll kontakt med vår neurolog här sen över ett halvår vi har sökt han mängder av gånger men inte ett samtal och medicinerings doser höjningar och sänkningar är sånt som överlåtits på oss sjukt nog att hantera. Så känns väldigt bra att vi iaf äntligen har kunnat få ha en plan B i livet igen det var längesen. Så plan B just nu är frisium och epistat.

    Hur går det för alla här?

Svar på tråden Epilepsitråden 11