• Anonym (Ledsen)

    Missed abort

    Jag är så ledsen.... va på UL och det visade sig att fostret dött i vecka 9 . Jag trodde jag var i vecka 15 och har alltså gått och trott att jag var gravid i 6 veckor...
    misstänkte att något var fel eftersom mina gravsymptom försvann men barnmorskan sa att jag inte behövde oroa mig. Däremot sa läkaren på sjukhuset att om man slutar ha bröstspänningar är det troligt att fostret dött...

    Fick abortpiller och nu har jag förhoppningsvis blödit ut allt. Känner mig helt tom och vet inte hur jag ska gå vidare.
    Det visade sig även att jag har en bakåtvänd livmoder och att jag hade någon slags inflamation.... bakåtvänd livmoder är det någon som vet något om det??

    Vet inte om vi ska försöka få barn igen.... eller vad jag vill säga med inlägget vill mest skriva av mig lite.... finns det någon annan som nyligen fått missfall?

  • Svar på tråden Missed abort
  • Anonym

    Hoppar bara in och säger Lycka till allihop och grattis ni som fått +!

    Håller tummarna att ni alla får era bebisar iom ett år!

  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Ledsen) skrev 2010-05-17 18:18:33 följande:
    Helt otroligt. Mitt lilla foster levde!Va ju till gyn och efter 2h fick vi träffa en läkare. Han gjorde ett ul och vi kunde även idag se hjärtat och fostret och hinnsäcken. Tack Gud.... Han visste dock inte varför jag blödit så mycket och med klumpar och allt. Jag är lättat just nu, men kan fortfarande inte slappna av...har fortfarande känslan av att allt ska komma ut ur underlivet, ni vet nog hur jag menar. Men nu ska jag försöka vara glad en stund.
    Yjäjh!

    Grattis!!!
    Nu håller vi tummarna resten av tiden....
  • MollyMax
    Anonym (Ledsen) skrev 2010-05-17 18:18:33 följande:
    Helt otroligt. Mitt lilla foster levde! Va ju till gyn och efter 2h fick vi träffa en läkare. Han gjorde ett ul och vi kunde även idag se hjärtat och fostret och hinnsäcken. Tack Gud.... Han visste dock inte varför jag blödit så mycket och med klumpar och allt. Jag är lättat just nu, men kan fortfarande inte slappna av...har fortfarande känslan av att allt ska komma ut ur underlivet, ni vet nog hur jag menar. Men nu ska jag försöka vara glad en stund.
    Hej, jag råkade hamna i denna tråd förra veckan och har bitit på naglarna för TS hela helgen. Vad SKÖNT att allt var bra och jag håller alla tummar och tår för att det ska förbli så!

    Lycka till alla och många kramar!
  • Anonym (Ledsen)

    Tack vad snäll du är! =) jag ska försöka coola ner lite, är så nervös mest hela tiden. Vill att tiden ska gå fort!

  • sommarbebis 2010

    TS, vi finns här för dig och kan stötta dig och ge dig lugnande ord och råd Njut bara av att vara gravid nu och att du bär på ett mirakel

  • Anonym (Ledsen)

    Ja, ni är så underbara alla i denna tråden. Och alla förstår varandra. Även om vi inte gått igenom exakt samma sak har det inte varit lätt för någon av oss.
    Jag längtar tills nästa UL, ska boka ett till privat... kanske man ska göra det till vecka 13 då..? Innan vi berättar för folk....

  • sommarbebis 2010

    Det kan väl vara skönt att ha sett det lilla miraklet igen innan man berättar för bekanta... Själv kommer jag bara att berätta för de närmsta, sen får det synas med tiden. Förlorade ju mina flickor i v 20 så jag vill inte berrätta för så många förrän jag kommit hem med en levande skrikande bebis från bb...

  • Anonym (Ledsen)

    Ja, jag har läst att du förlorade dina flickor i v20 och jag förstår dig. Jag skulle inte heller vilja berätta förän man kommer hem med en bebis om jag fått ma/mf så sent.
    Just nu känner jag lite så att om jag berättar kommer det gå åt helvete.... men jag e så fjantig, typ "om jag gör så kommer det gå bra denna gång", "om jag inte berättar för någon kommer det att gå bra" osv. Men de skulle iallafall kännas skönt med ett till ul innan man berättar:)
    Hur går det för dig annars?

  • bomullshuve

    Jag förstår verkligen hur ni resonerar med att inte berätta för tidigt.... men jag tror inte jag kommer kunna hålla mig. Dels så kan jag bara inte ljuga, och nu tycker jag att frågorna duggar ganska tätt eftersom folk vet att vi försöker... Jag vet inte, men det är nog rätt troligt att vi berättar ganska tidigt även nästa gång. Jag vet inte. Det beror lite på. Får vi ett plus innan midsommar blir det nog faktiskt svårt att inte berätta, våra kompisar skulle ändå veta och då vill jag inte mygla och ljuga för dem. De har dessutom varit stora stöttepelare i det som har hänt... Men, skulle vi plussa efter midsommar kanske det blir lite lättare att "hålla undan" med tanke på semestrar och annat...

  • MollyMax

    Jag råkade också ut för ett MA i v. 11 under min första graviditet men resonerade som så under nästa graviditet att även om den skulle sluta på samma sätt hade jag ändå berättat för de närmaste vad som hänt, så då kunde jag lika gärna berätta att jag var gravid också...
    Fast jag förstår precis vad ni menar. Mitt MA tog extremt hårt på mig, förmodligen ännu mera eftersom vi kämpat så himla länge för plusset. Så när man blev gravid igen gick man nästan som i koma de första 14-15 veckorna. Nu är jag gravid igen med andra barnet (v.11 imorron) och kan fortfarande inte slappna av ordentligt fastän jag var på UL senast igår.

Svar på tråden Missed abort