Missed abort

Har varit med om samma sak som många av er andra. Vi var på ultraljud i vecka 14 och trodde att allt var bra men det visade sig att bebisen/fostret dog i vecka 8 + 2. Fick inte välja skrapning utan blev hemskickad med tabletter. Fick inte särkillt int men det var otroligt jobbigt psykiskt att själv behöva starta missfallet och sedan se delarna av det som skulle ha blivit vår älskade bebis spolas ner i toaletten.

Efter ca 2 veckor fick jag ont i magen och tyckte att blodet började lukta. Åkte in till kk och då hade moderkakan fastnat, de drog ut den utan bedövning och det gjorde skitont!! Blev hemskickad med nya tabletter för efter ett vul kontaterade man att hinnsäcken fortfarande var kvar. Ska på återbesök om en vecka och har inte allt kommit ut då så ska jag äntligen få bli skrapad! Vill ju gärna att kroppen och livet ska bli normalt så fort som möjligt igen, vi vill ju fortfarande ha en bebis!!

Kan trösta alla er som har haft oturen att råka ut för detta under er första graviditet med att vi har en 10 månader bebis här hemma och när jag var gravid med henne så kändes det precis som med denna graviditeten, ingenting var annorlunda. Men visst, om vi har turen att bli gravida igen så kommer man nog att känna sig väldigt orolig....man måste nog försöka att leva som vanligt trots allt, men självklart är det viktigt att sörja det lilla liv som påbörjades men aldrig fick fortsätta. Märker på min omgivning att det är ok att vara nere ett par veckor men nu tycker nog många att vi måste släppa det och gå vidare, inte ok att vara ledsen längre?!

hade varit skoj om vi här inne kan följas åt och stötta varandra under denna jobbiga tid och sedan också förhoppningsvis under en ny graviditet??!!

Styrkekramar till er alla!!

Ja, fy det är hemskt. Men jag mår iallafall bättre nu när det har gått ett par dagar. Var värst igår...
Konstigt att inte alla får en chans att välja om man vill skrapas eller ta tabletter. Tycker att det borde va en självklarhet.
Kram på er allihopa.

Fick förra vecka veta att vårt foster var dött, ska på ul om en timme för att se om "allt kommit ut" eller om de måste göra en skrapning. Har tidigare fått tre missfall, och varje missfall är en stor psykisk påfrestning, MEN, efter mina tre missfall lyckades jag genomgå en full graviditet, nästan iallafall  och har världens finaste tioåring. Så hur jobbigt det ändå känns, låt det gå en tid och ge dig den tid du behöver för at sörja klart. Och efter det tror jag att du är redo igen! (vi kvinnor är ju sega och tjuriga)

Kram och lycka till med vad du än bestämmer dig för att göra i framtiden.

Mupppmamman, livmoderinflammation har jag med haft. Fick efter skrapning 09 efter ett MA. Förr kunde det leda till sterilitet, numera är det väldigt ovanligt sägs det. Har man sökt hjälp för sina smärtor, fått diagnos och läkemedel mot det är det ingen risk för sterilitet enligt den läkare jag fick träffa. Själv hade jag ont och mådde dåligt tre veckor innan jag sökte hjälp. Har nyligen fött en son och har därmed kunnat bli gravid utan problem efter behandling. Tror inte du behöver känna någon oro för att bli steril.

Jag har också haft livmoderinflammation efter att ha haft en spiral insatt samtidigt som jag fick cellgifter. Har precis varit gravid och hade inga problem med att bli det, så du behöver nog inte vara orolig. :) Jag fick ont som på en signal, från att inte ha känt något alls, till att det kändes som om hela innanmätet var på väg ut. Sökte vård ungefär ett dygn efter att det börjat göra ont, fick medicin och var bra en vecka senare. Inga sviter efteråt, vad jag vet (vilket jag säkert hade märkt). :)

Åh men tack snälla Aveline och Nafi 83=) Nu känns allt mycket bättre. Ringde även min barnmorska som jag hade när jag var gravid förra gången och hon berättade att så länge det inte når äggstockarna så är det ingen fara=)

Jag fick ett bekräftat mf i lördags, i söndags kom det av sig själv så jag "slapp" ta de 3 pillerna som skulle hjälpa till.....
Jag var gravid i v12+ men fostret hade stannat upp i v9. Ungefär 1 vecka efter det att jag gjort ett UL som bekräftade att allt såg bra ut

Nu försöker vi att blicka framåt och fokusera på vårt barn vi har... gudarna ska veta att hon är den enda riktigt sanna lyckan just nu....

Hur har ni andra haft det, har ni vart på jobbet efter? själv har jag vart hemma hela denna vecka, 2 dagar för mig själv och 3dagar vab med dottern... känner att jag behövt det rent psykiskt och fysiskt.....

Kram till Er alla andra, vi får helt enkelt hoppas hoppas hoppas att det snart är vår tur igen. och att allt då kommer gå galant!