Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

Vi har tagit en del influenser, men kör inget fullt program. Tycker det finns massor med bra att lära sig där! Här på FL finns Nilsfar som kört Sonrise länge, Salamanca som är lite nyare. Vet att det finns ytterligare en handfull personer kanske som valt det som huvudpunkt, men kan inte nick på dem. Vi är flera som plockat mindre bitar.

Floortime är i mångt och mycket väldigt likt. Det kör vi mer av, så tankarna finns!

tack för tipsen jag ska inboxa dem :)

tack igen:) jag ska läsa mer om flooretime också. är det nåt som erbjuds i sverige förrutom ibt??

Floortime menar du? Eller menar du om det finns nåt alls förutom IBT? Tja... punktinsatser. TBA i "enklare" och inte lika intensiv variant. Vissa tycks köra väldigt mycket TEACCH fortfarande, för IBT finns inte alls att få på alla ställen i landet - även om det växer. Men nej, det finns inget "åt det hållet" som erbjuds av habiliteringarna i Sverige. Inte vad jag vet i alla fall. Även Floortime är ju utanför, privat.

Den ena varianten som erbjuda av habiliteringarna i Sverige och som innebär konkret stöd och uppföljning med täta och jämna mellanrum, det är nog utan tvivel IBT. 

TBA är väl IBT? Finns det någon skillnad?

Jag undrar hur IBT kan funka om man är "nära förälder". Jag är lite rädd för att köra över lillkillen. Alltså jag vill hitta en träningsmetod där man kan få ut hans maxpotential, men ta det långsamt och inte göra saker som är obehagliga för honom.

Vår BVC psykolog sa förresten att hon avrådde från metoder där man tvingar barnet, tex tvinga fram ögonkontakt. Hon var faktiskt den enda som stöttade att jag fortfarande ammar. 

Jag vill såklart att han ska utvecklas och fungera bra. Men om priset är att han trycks ner och mår dåligt så är det inte värt det. Jag har nog andra mål än de flesta. Satsar inte på att han ska bli "frisk". Det finns ingenting att bli frisk ifrån.

Ska vi hoppa på IBT:n och sedan försöka modifiera den? Kan de gå med på det? Eller fungerar det så att man måste följa ett exakt program?     

Låter som du tror att IBT är värsta Gestapo-metoden..!  Visst kan metoden missbrukas, men grunden även där är ju att det ska vara positiv inlärning. Allt ska vara så starkt förstärkt att barnet bara ÄLSKAR att jobba!

TBA står för tillämpad beteendeanalys, och är liksom grundteorin bakom IBT. IBT är just INTENSIV beteendeterapi - alltså tillräckligt många timmar/v typ.

För oss har IBT funkar bra i alla fall, och jag lovar att det är SVÅRT att hitta mjukare föräldrar än oss. Jag tror att det är svårast i början, innan man kan tillräckligt mycket själv för att kunna anpassa allt efter sitt barn. Vi var nog för strikta då, och drev äldsta dottern lite ifrån oss under några veckor. Vi hamnade i ett vägskäl där vi kände att det antingen gäller att "vinna fighten" eller helt enkelt köra "vårt race" och satsa på det faktum att hon alltid VILL lära sig om hon är motiverad. Det här var egentligen innan vi ens börjat med teamet på hab, under tiden vi körde privat på distans. Mest bara för att vi själva var okunniga fortfarande.
Vi har fortfarande meningsskiljaktigheter med teamet här, men inga större grejer och om vi känner att det är nåt som inte känns bra så förklarar vi att det är så och varför och det har aldrig varit ett problem. Jag tycker att de är ganska strikta ibland, men så länge de bara "drar teorin" så är det bara positivt. Man blir medveten om saker och ting man gör själv som faktiskt inte ÄR så bra, där man utan att mena det kan förstärka ett inte så fördelaktigt beteende. Om de skulle framhärda trots att vi sa emot, ja då skulle vi avsluta. Vi har ett väldigt lyhört team, som med tiden har lärt sig bra hur vi funkar. De stöttar oss i TBA-teorin, men lär oss också mycket tydliggörande pedagogik och grundläggande förhållningssätt. Det är ju VI som avgör hur vi vill göra i alla situationer.

De har själva handletts från Stockholm, och vi har träffat två olika handledare. Den första gillade vi absolut inte. Hon pushade dottern alldeles för hårt, och ville "driva igenom" att hon skulle göra som hon blivit tillsagd. Vi satt som chockade allihopa, sen ropade jag till mig dottern och tog henne i famnen och sjöng lite för henne. Handledaren protesterade och varnade att jag förstärkte "fel" beteende, och jag bet av henne direkt och förklarade att vi inte gör saker på det sättet. Lekte med dottern lite- 5 min kanske, lugnade henne, laddade upp mig själv som förstärkare. Sen tog jag upp henne på stolen och körde igenom alla övningar utan minsta protest med en glad och samlad unge.  Handledaren bara tittade lite chockat på och sa "ja men det är ju så HÄR ni ska göra"..! No shit Sherlock...  Man får aldrig glömma att man själv känner barnet själv, och ALLT måste anpassas. Det GÅR om man vill.

Jag tror att det är bra med den täta handledningen. Men jag måste säga att jag allt eftersom tiden gått blivit väldigt glad att vi bor utanför det starkaste IBT-fäste, så vi varit mer fria att köra vårt race. Jag vet ju dock att flera varit jättenöjda med Banyan tex, och att de kunnat jobba på ett positivt sätt. Många kompletterar med just Floortime, för att de tycker att IBT:n missar en viktig poäng. Så om du lutar åt attachment parenting så slår jag ett ännu hårdare slag för Floortime i kombination med IBT:n.

Vi är rätt "nära föräldrar" och bär, samsvover och maratonammar om barnet behöver det, men framförallt så tänker vi att det viktigaste är att man respekterar barnet. Alla metoder kan missbrukas oavsett om det är TBA eller floortime eller sonrise. I grund och botten handlar det om att utgå från det barn man har och det som man förälder tror på. Min favorit när det gäller barn och förhållningssätt är Lars H Gustafsson. Jag har även haft mailkontakt med honom när det gäller TBA/IBT (IBT är intensiv-varianten av TBA som är själva teorin bakom det hela) då det ibland har krockat med mina värderigar och hur jag ser på barnuppfostran. Visst finns det negativa bieffekter av IBT! Men om man är lyhörd på det sättet som Unik familj beskriver så minimerar man bieffekterna (även om man givetvis också kommer att göra misstag, men så är det ju alltid när det gäller barn) och fördelarna överväger. Negativa bieffekter kan tex. vara att barnet tappar sin inre motivation i och med att man använder externa förstärkare. Fördelarna är att barnet kommer ikapp utvecklingsmässigt och får en ökad möjlighet till självständighet. Jag har aldrig tagit complianceövningarna inom IBTn på stort allvar (och jag har givetvis aldrig använt mig av timeout). Jag tror helt enkelt inte särskilt mycket på den biten. Barn ska vara lite lagom olydiga och jag tycker det känns helt onaturligt att ha ett barn som kommer som en hund när man ropar. Men IBTn har varit fantastiskt bra också för att träna upp kommunikation, lära sig vad som kan ligga bakom olika problembeteenden, lära in färdigheter som ökar självständigheten (tex. att protestera och argumentera verbalt, begära saker etc). Jag tycker man ska vara enormt kritisk och plocka russinen ur kakan. Jag är fortfarande kritisk till endel av TBAn. Samtidigt så är jag enormt tacksam. Min pojke utvecklades fantastiskt tack vare träningen. Från en allvarlig utvecklingsförsening så har han kommit ikapp med hästlängder. Idag leker han med andra barn, pratar, läser och bombarderar oss med frågor och tankar om livet. Men han är fortfarande helt klart autistisk och har hangups, stark vilja och sina specialintressen. Lika mycket som man jobbar med barnet så måste man jobba med omgivningen och sig själv när det gäller förståelse och acceptans. Men jag tror inte alls att IBT är den enda "rätta läran". Floortime, sonrise och Denver och TEACCH har också bra saker. Men IBT och TEACCH är det enda som man kan få "gratis" via habiliteringen och då kan det vara enklast att han detta som bas. Men det gäller då att man har en handledare som lyssnar på och respekterar föräldrarna och barnet.

Vill bara tillägga att man kan ju alltid ändra sig. Det går ju att hoppa på ett IBT program och om det känns helt fel så slutar man. Jag tror att det är helt omöjligt att göra något som man inte tror på och det allra bästa för barnet är att ha föräldrar som engagerar sig i barnets utveckling på ett sätt som känns bra. Om man inte orkar träna alls så kan man istället satsa på att ha en bra fritid ihop med lek och umgänge och låta förskolan/skolan stå för huvuddelen av träningen. Om man känner sig mer bekväm med tex floortime eller sonrise så kör man på det istället. Barnen kommer att utvecklas ändå och det gäller att komma ihåg att det finns tusen sätt, inte bara ett, oavsett vad forskningen säger. I första hand så är man ju en famij som ska fungera utan att någon mår dåligt.

Himla bra skrivet lille Skrutt.! :) Plockar russinen ur kakan och har en bra bas är precis vad man gör. Jag hade ALDRIG varit nöjd om vi kört enbart IBT, det hade inte passat vare sig oss föräldrar eller barnen. Men det finns mycket bra. Ffa om man läser om och kör mer Denverstuket. Svårt köra det fullt ut utan handledning, men man kan plocka grundtanken. Där elimineras det mesta av riskerna med "traditionell IBT" tycker jag. Man måste helt enkelt hitta precis den väg som funkar för det egna barnet, och den egna familjen. Men man ska absolut inte vara rädd för IBT. Använd teorin rätt bara!