Jag undrar om det finns någon som har erfarenhet av cerclage?
Jag är gravid med andra barnet och ska få ett cerclage om ca 9 veckor.
Kommer bli helt sjukskriven efter det. Hur hade ni det? Jobbade ni? Vad fick ni/fick inte göra?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-28 00:07
Här finns många tjejer som tillsammans har en massa erfarenheter om det mesta som rör cerclage.
Alla frågor är välkomna, även de med "äckelvarning"
Oj, tack för svar tjejer. Då blir det ungefär som jag tänkt mig då, blir till o åka o köpa hängmatta o böcker illa kvickt!
Hörde ryktas om en rekordvarm sommar så att ligga o flåsa i en hängmatta känns ju legitimt ändå.
Kommer ju bli svårt som sagt att sitta still o bara "vara" men absolut är det värt det, men vetetusan om jag ger karln 3 barn som han sa att han ville ha, då får jag nippran antagligen 
Är väldigt nervös inför Onsdagen nu, hatar dessutom att vakna upp efter en narkos. Sambon måste antagligen jobba så att vakna ensam känns sådär :/ Men det måste gå det med.
Jag har funderat lite på det här med omgivningen med, vad säger folk, speciellt om man innan var en som höll igång mycket sas, har era vänner o bekanta haft "överseende" med att ni inte varit lika aktiva eller har det blivit mkt gilringar? Jag hatar dessa kommentarer i stil med ; Ja men så farligt kan det väl inte vara o lyfta lite,gå en promenad, hänga med ut en kväll. osv...
fruhellström: tycker det låter väldigt härligt med hängmatta och en massa böcker. när jag blev inlagd började jag och sticka på en filt till bebis, 15 år sen jag stickade sist! har även köpt en massa grejer så jag skulle kunna scrappa ett album till vår lilla ängel, men har fått lägga det lite på is då jag inte kan sitta normalt.
de allra flesta har förstått att jag inte kan röra på mig alls. mina vänner har varit jättefina, kommit hem med fika och har jag blivit bjuden till de har de kommit och hämtat mig om inte sambon kunnat köra mig och så har de gjort soffan fri så jag ska kunna ligga ner. Tror alla varit väldigt förstående med tanke på vad vi gick igenom för ett år sen. den enda som kanske inte riktigt förstått är sambons farmor. hon frågade mig om jag inte var ute och gick nu när det började och bli så fint väder ute. då fick jag förklara för henne igen o hon bara "ja, men röra på sig behöver man ju göra" vad ska jag göra liksom? två dagar efter att hon hade sagt det blev jag inlagd. sen vet man ju inte vad folk säger när man inte är med, men jag har iaf inte fått några gliringar om att jag nojar för mkt. tror de flesta har nojat lika mkt som jag.
Hur hade ni som har cerklaget det innan OP? Jag känner mig ganska stark och orkar med en hel del nu som att putsa fönster och mocka till hästen. När började ni känna av sammandragningar och andra teckan på att ni ansträngt er för mycket?
vixan: jag levde precis som vanligt innan op. iofs så tog jag det lugnare för jag var rätt nojig av mig, men jag hade inga sd eller något sånt.. jag undvek träning, men jag lagade mat, städade, handlade, jobbade.. precis som vanligt..
saradk: hur går det för dig? har det blivit bebis ännu eller har du gått över tiden?
Usch, imorgon bitti 0700 är det uppställning på kk i Nyköping. Sambon kunde iaf köra nu, trots bokslut och massor med jobb. Känns bra.
Men, pratade just med min mamma, o sa det att ja, man får väl se om man kan röra sig så mkt i sommar nu, lr om man blir ordinerad liggläge, ja men det visar sig ju säger hon bara OCH, -Det där är ju jättevanligt!! Ehh, nä mamma, de är restriktiva med det, o så drog jag storyn om när bm sa att det va sånt man gjorde förr".
Jaha, men va hette det där nu då? Då visste hon knappt vad det hette....
Jag kanske överreagerar? Jag är inte den seom tkr synd om mig själv, men däremot har jag börjat lyssna på min kropp mer o mer, framförallt nu Men har hon rätt i det hon säger, eller är det ytterligare ett tecken på hur rädd hon eg är?? Hur orolig ska man eg vara?