Pupp skrev 2011-08-27 12:50:15 följande:
Hej på er!
Nu har mina blödningar slutat verkar det som.. Är fortfarande rädd varenda gång jag går på toa men hoppas att det inte kommer mer. Jag tycker att tiden går så långsamt nu! Är i v17+3 idag och är glad för varje dag som går men är också rädd att det händer något innan bebisen är så stor att den kan klara sig..
Hur mycket rör ni på er? Jag ligger mest går på toa och är uppe lite när jag äter men annars mest liggande.. Har era läkare sagt ngt om risk för blodpropp?
När började ni känna bebisen sparka? Jag känner ngt ibland men vet inte om det är cerklaget som drar och nu är jag även rädd att det har med blödningen att göra.. Kan tänka mig att det är mysigt när den gör sig påmind mer..
Kram
Gud vad skönt att höra att blödningen har slutat. Det med blodet och toalett besökens skräck försvinner inte. Än i dag; även jag har inga sammandragningar eller blödningar. så skakar jag varje gång jag torkar mig, det får man lära sig leva med det.
Jag har bara fått order med att leva normalt med vila.Jag har valt att ligga en hel del, men senaste 1-2 veckor har jag fått för ont att ligga. Jag vaknar, tvättar mig och fixar mig och går in till vardagsrummet. Lägger mig i soffan och vilar en- två timmar, får oftast samtal av mamma för att höra hur jag mår, sedan är det matdags (frukost).
ligger i soffan eller halvligger (har börjat sitta upp, korta minuter). Sedan ligger jag och stickar/virkar jag tills min man vaknar. När det är dags för honom att gå, så ligger jag tills min mamma kommer.
Matlagningen har jag börjat hjälpa till... jag sitter på en stol i köket, gör sallad, hackar till mamma och andra sacker som går att göra sittande ca 30min- 1 timme.
Sedan äter vi och jag lägger mig på soffan tills sängdags. Har massa toabesök i mellan.
Jag ska åka iväg till en affär imorgon, inte ofta det händer, kanske varannan månad max 1 timme.
Mina utomhusaktiviteter är läkarbesöken, annars inget imellan.
Nu tycker jag att hjärnan och hjärtat tar stryck, räknar veckor och dagar tills det är slut, framför allt är jag glad för varje dag jag överlever.
angående blodproppar, har tagit innohep sprutor vid mina två sista gravideteter utan resultat. När jag började blöda så slutade jag med sprutorna denna gången, men när jag berättade för läkaren sa han att jag inte behövde sprutorna för att mina graviditeter är inte så att kroppen stötar inte bort mina barn.