Cerclage?

Hej Ebolms, jag går på Danderyds specmödra och opererades även där. Har en underbar specläkare som testar och kollar allt. Dock har det varit toppen för mig att läsa på allt i denna tråd för att vara förberedd inför kollerna med frågor och även krav.

Nä, normalt är nästan det sista man vill höra när man inte litar på sin egen kropp. Till oss sa dem hela tiden fram tills den akuta operationen för drygt två veckor sedan att det som hände förra gången var maximal otur och inte skulle hända igen...

Vart går du någonstans?

Duckie

Jag går också på Danderyd och deras spec.! Jag valde att inte googla nått innan operationen, vågade inte riktigt. Men jag kände att jag behövde få lite mer kött på benen nu. Som du säger, man vill ha frågor inför kollerna.

Jag ska tillbaka den 21:a för både RUL och kontroll av cerklaget. Vill att tiden ska gå fort så jag kan börja med koller varannan vecka! Men hittills tycker jag att veckorna har sprungit iväg, hoppas dom fortsätter göra det!

Men vilket sammanträffande!

Vi har alternerat mellan två läkare men är mer nöjda med den ena, så vi ser till att få alla koller hos henne nu. Hon var supersnabb att agera nu när det höll på att gå tokigt igen, och hon såg personligen till att en av de bästa och mest erfaren läkare satte cerclaget. Eftersom det var så lite kvar av tappen att fästa på gällde det att kunna sätta det utan att ta hål på fosterhinnorna samt dra åt riktigt ordentligt.

Vi skall tillbaka den 20:e ;)

Håller tummarna att det ser fortsatt bra ut för oss båda!

Igår och idag har det kännts motigt.. Har lessnat ur totalt på att bara ligga ner och är så less på att titta på tv. Men det är till att bita ihop och hålla ihop!

V 23 idag så det går så sakteliga framåt.

Längtar uuuuut dock... Kanske kan övertala sambon att rulla ut mig runt kvarteret ikväll..

Är du också sjukskriven på heltid fram tills att barnet föds?

Kram och pepp!

Duckie

Verkligen, världen är liten! Vi har också två läkare vi träffar. Den ena var med hela vägen när vi låg inne med Wille i 4 dagar ( när vi försökte stoppa upp värkarbetet) och det andra har vi fått träffa nu efteråt för att hon är expert på just dom antikropparna som jag hade. Båda två ä superbra och har lång erfarenhet så det känns tryggt! Men vi har valt att höra av oss till hon som är expert nu då hon är lättare att få tag via mail och telefon. :) Men dom har kontakt med varandra och diskuterar kring mig.

Åå, hoppas det ser bra ut för er den 20:e! Och för oss den 21:a :)

Ja, jag är sjukskriven på heltid nu. Och det lär förmodligen bli tills bebis kommer. Jag känner ju själv när jag är uppe och går en stund och när jag går på stan att det blir lite jobbigt, så jag vill inte jobba! Men tänk vad värt det kommer vara att bara ligga i sängen dessa månader när vi sen får våra små i famnen! För denna gången ska det gå!! Har ni kollat vilket kön det är? :)

Ja, denna gång skall det banne mig gå!! :) tror jag fått en reaktion nu på allt som hänt. Först glädjen över att vara gravid igen, sedan 12 v oro för tidigt missfall då vi har tre sådana bakom oss också. Sedan lugnt, började tro på att detta skulle nog gå vägen, kollade tom barnvagn och var väldigt optimistisk.

Sedan akut chock när läget ändrades så fort.. Läkarna kunde inte ge några garantier alls för att cerclaget skulle hålla. Så antar att jag nu hamnat i ett slags vaacum.

Vi tog reda på könet, det är mest troligt en flicka den här gången också! Dels var vi nyfikna, dels ville jag för anknytningen tror jag.. Inte för att det hade spelat någon som helst roll, vilken som är välkommen bara h*n lever och stannar hos oss! Läkarna förbereder oss på att barnet inte kommer bli fullgånget, så ur den synpunkten är det bra att det är en flicka. Flickor klarar sig generellt bättre om de kommer för tidigt än pojkar har vi fått höra. Men jag antar att det är högst individuellt för varje barn. Extra viktigt att se till att hålla mig infektionsfri, vilket de har bra koll på. Fick även immuniseringssprutan direkt efter operationen, är Rh- . Vanligtvis ges den i v 28, men jag menade att det är ju inte ens säkert vi går dit, så varför inte ge den redan nu vilket läkaren höll med om. Skall även ta upp frågan om kortisonsprutor för lungmognad i preventivt syfte och se hur de ställer sig till det.

Kommer ni ta reda på vad det blir? Vågar ni se framåt och planera eller är det bara en dag i taget?

Som av en händelse visar fyran nu En unge i minuten.. Här skall kollas och målbild visualiseras!

Kram!

Duckie

Denna gången vågar jag inte tro något, tar en dag i taget. Fick en remiss till reumatologen idag också och då kom ännu mer oro. Min läkare skickade mina blodprovssvar till reumatologen och tydligen så hittade han något intressant som han ville kolla vidare på så nu ska jag ta ännu fler blodprov. Fattar inte varför jag inte kollade upp det innan vi blev gravida med Wille, då hade han kanske funnits här med oss idag!! Med WIlle köpte vi vagn v.20-21. Men denna gången väntar vi tills vi har kommit förbi v.24 innan vi ens åker och kollar tror jag. För efter 24 fullgågna veckor så räddar dom ju bebisar som föds.

Vi ska ta reda på könet denna gången, vi gjorde inte det med Wille. Men jag kände på mig att det var en lite pojk som levde rövare där inne :) Men denna gången måste vi veta för att som du säger kunna knyta an lättare till bebis. Och verkligen förstå att det är en annan person där inne. Så jag hoppas att han eller hon vill visa upp sig lite på RUL iaf :)

Tack för att du nämnde det där med kortison sprutor, det ska jag fråga min läkare också! Gud, jag är så vilsen i denna cerklage/föda-för-tidigt världen känner jag.. :/ Men om du reumatologen såg nått i mina blodprov så kan det ju vara dom där antikropparna som spökar och då kommer jag också att föda för tidigt, alltså innan v.36 när cerklaget klipps.

Å, vad jag håller tummarna för oss båda nu!!

KRAM!

Ebolms,

hade ingen aning om att reumatism kan ge så förödande konsekvenser? Hänger det ihop med immunförsvaret som då vill stöta bort barnet?

Hoppas ni får svar fort och att läkarna även har konkreta ideer hur de kan förebygga detta.

Ja, jag har börjat läsa på om prematur födsel. Vill försöka vara så förberedd som det går. Eller också är det mitt katastroftänk som sätter in. Jobbar på en positiv inställning, men vissa dagar är svårare än andra..

Men- har läst många historier i den här tråden där utsikterna från början inte sett något vidare ut. Så gott som alla har sina barn hos sig idag.

Anknytningsproblematiken vi grubblar över hoppas jag löser sig längre fram, när man kommit så pass långt i graviditeten att chanserna för barnet faktiskt är mycket goda.

Om inte annat, finns det proffshjälp att tillgå.

Visst finns det dagar då man känner sig liksom snuvad på hela den här tiden, förväntan, passa på att göra mysiga saker tillsammans, inhandla allt som behövs osv. Men så inser man ändå att det är slutresultatet som är det viktigaste, vi får helt enkelt ta igen det senare. En kort period av ens liv ändå..

Kram och hållna tummar!

Hej!

Tänkte att jag kanske kunde hoppa in här i tråden lite. Jag är i vecka 18 och satte ett cerklage förra veckan eftersom min livmodertapp minskat från 3 cm till 2,2 cm på 2 veckor. Anledningen till att cervix är försvagad beror allra troligast på att jag gjorde en konisering för 6 år sedan då man skar bort en stor bit av livmodertappen för att få bort cellförändringar.

Operationen förra veckan var verkligen hemsk och jag grät hela tiden. Så det är skönt att det är över. Men jag måste säga att jag fortfarande är så otroligt orolig, men det vet väl ni allt om också

Jag är så väldigt besviken över bristen på information när man sätter cerclage, och det känns inte som att läkarna direkt bryr sig. Jag har läst massvis om detta nu och det verkar som att många får både förebyggande antibiotika, bricanyl och progesteron efter operationen. Jag tog upp med läkaren som operererade mig och hon sa att "visst kunde jag få progesteron om jag ville, det skadade ju inte iaf" och så skrev hon ut vagiatorer till mig som jag ska ta en gång om dagen så snart jag inte längre har färg i mina flytningar. Men det andra kommenterade hon inte ens annat än att infektion hade hon inte hört talas om att man fick efter en sån här operation.. Det är liksom ingen heller som sagt några lugnande ord överhuvudtaget vilket gör att man verkligen bara befarar det värsta.

Hej Giggle,

det är bara att haka på, du är så välkommen! Just nu är det mest Ebolms och jag som är aktiva i tråden.

Ja, informationen man får är knapphändig och ofta säger olika läkare olika saker.. Ta det extremt lugnt och ligga mycket för att avlasta trycket nedåt är rådet jag fick av min opererande läkare, och verkar även ha varit nyckeln till framgång för många i den här tråden som, liksom oss, inte hade så goda utsikter från början.

Jag fick också höra att inga som helst garantier kunde ges. Strikt sängläge hemma (efter nästan en vecka på sjukhus efter cerclagesättningen) , och så får vi se vad dom händer lät det..

Har misströstat många ggr och gör det fortfarande. Men är nu i v 23 så det går framåt! Som Ebolms sa, from nästa vecka finns det ju chanser att rädda!

Jag har inte vågat börja m progesteronet nu efter operationen, stod på det innan och det verkade inte hjälpa mig, men vem vet? Kanske hade sett värre ut utan? Att jag inte vågat beror på infektionsrisken efter operationen, men iof borde jag vara läkt nu. En annan orsak till att jag tvekar är att jag (ursäkta, äckelvarning) fick så extremt vattniga flytningar av progesteronet att jag hamnade på gynakuten med misstänkt vattenavgång.

Eftersom det var det som hände oss sist, känns det nu som att jag vill ha stenkoll på läget, och vet inte om mitt psyke pallar de där vattniga flytningarna..;( men jag har en återkoll snart, får se vad läkaren säger om det då, om jag skall på det igen eller om det kvittar nu.

Anledningen till den knappa informationen vi får är nog att läkarna helt enkelt inte vet. Många sjukhus vet ex inte ens om den här stora progesteronstudien som gjorts i USA som medfört att progesteron faktiskt används som en behandlingsmetod för oss med misstänkt försvagad cervix.

Hur lever du nu? Sjukskriven? Ordinerad att ta det extremt lugnt?

Glömde tillägga att jag fick inte heller antibiotika efter operationen, trots att jag tog upp det. De ger bara vid behov, var svaret. Min tanke var att jag ville inte ens få behovet, för en infektion kunde vara direkt ödesdigert..

Men men, där var dem stenhårda.

Jag tiggde till mig Bricanyl, som vi hämtat ut. Nu har jag inga större problem m sammandragningar, men bra att ha hemma utifall att, skulle de starta av någon anledning finns medel hemma att försöka häva dem utan att behöva åka in akut.