Cerclage?

jag hade ont hela tiden från att cerklaget sattes i v 13 tills förlossningen startade i 36. Jag kunde inte sitta ner på en stol i mer än små stunder. Kunde inte stå för länge heller då jag fick sånt tryck neråt.. jag satt med benen upp i soffan i stort sett hela gravidteten. Hade också ont en vecka efter insättandet och ett tag efteråt insåg jag att jag förmodligen skulle ha ont hela tiden, vilket jag sen hade... så jag förstår hur du känner! hur känns det nu?

ebolms: mitt råd är att ta det lugnt, kanske lugnare än vad man behöver. Min första läkare tyckte jag skulle gå till jobbet dagen efter insättandet. Hon tyckte jag skulle leva som vanligt, men hon hade inte många rätt någonstans. När jag väl fick en läkare som förstod så tyckte hon vi skulle ta alla försiktighetsåtgärder man kunde göra. Inget sex, inget bad, ingen träning, vila mkt. Känna efter, är det något som känns annorlunda? När jag var i v 25+ fick jag något mer sammandragningar som inte gav med sig, de gjorde inte ont, men det var något som inte kändes vanligt för mig. Vi åkte in och tappen var påverkad och jag hade fått funneling. Hade jag inte åkt in hade dottern fötts för tidigt (födde innan en son i v23 som inte överlevde) men nu blev jag inlagd på sjukhus i fem veckor och det hela slutade väl. Dottern föddes sen i v 36+.. Ta vara på dig!

hur går det Dallis?

Duckie och Lanie.

Tack för svar! Ja, jag känner väl att jag kanske borde ta det lugnare än vad jag gör. Kommer inte ihåg hur jag kände i magen när Wille var där. Men något säger mig att jag kanske göra för mkt nu, så jag ska lyssna på er! Mer än på mina läkare..känns lite som om ni vet bättre än dom vad gäller detta. Min ena läkare sa att jag fick ta korta promenader..men jag vet inte om jag vågar göra det. 

Wille föddes i v.22+3, och vi är snart där. Dom veckorna kommer jag vara så orolig! Är i v.16+0 idag. Hoppas hoppas bara att det går vägen denna gången. Vi lyssnade på hjärtat för första gången idag, och det blir liksom verkligare och verkligare efter varje koll. Jag vill att detta ska gå!

Men kör ni sängläge liggande eller sitter ni upp på dagarna? Känns som om liggande är bättre än att sitta, eller inbillar jag mig bara?

KRAM 

@Ebolms: Jag går på specmödra och hade mätning av tappen varannan vecka innan jag fick mitt akuta cerklage. För mig såg allt ok ut tills det blev akut i v20. Min tapp är kortare än normalt då jag är ganska kraftigt koniserad pga tidigare cellförändringar, så min tapp mättes som längst till 2,8 cm. Går du på regelbundna koller? Har du kollat upp efter att cerklaget sattes? Jag har min första koll efter operationen nu den 20:e, tills dess ligger jag mest hela tiden faktiskt. Kan halvligga på sidan i soffan så att magen liksom flyter ut på sidan, det känns ok då jag upplever det som att trycket nedåt avlastas. Jag tänker vara så här överdrivet (kanske?) försiktig tills jag har haft min efterkoll. Åker dit i rullstol tom för att inte gå så långt på sjukhuset. Ser allt bra ut kanske jag kan börja tassa runt lite mer här hemma iaf. Men inte mer än så tills jag når v28-30 (om jag nu kommer dit). Denna gången gör jag allt. Går detta vägen behöver jag aldrig mer gå igenom detta (om vi inte prompt vill ha syskon, men då vete 17 om jag inte kräver ett abdominellt cerclage först isf...) Nu har ju du fått cercklaget i preventivt syfte, då skall det ju vara bättre utsikter än när de sätter akut. Men det svåra här är att det finns inga svar, och läkarna säger helt olika beroende av vem du frågar. Det är ju hypotetiskt möjligt att vi med cerklaget faktiskt kan vara hyfsat rörliga. Men jag vågar inte....:(

Denna iPad... Den där sura gubben får ni bortse från ...

ebolms: jag satt i soffan, men med bena uppe i soffan, då gick det bra och sitta upp, men jag kunde inte sitta som vanligt, men fötterna i golvet. Då blev det för stort tryck på tappen och det gjorde ont. Jag låg inlagd på sjukhuset i fem veckor och då satt jag upp i sängen hela dagarna och det gick fint för mig. Men jag vet de som haft det betydligt tuffare med strikt sängläge, alltså inte ens halvsittande i sängen. Om man ligger mkt är det viktigt att ändå göra lite gymnastik så man inte får proppar, lyfta på benen, vicka på tårna, göra lite andningsövningar, lyfta armarna och så där.. jag tror man hittar sina sätt att sitta/ligga på som känns bra just för dig...

Duckie:
Vi var inne på gynakuten en vecka efter att jag hade fått cerklaget då jag blödde lite. Då mätte hon min tapp till 5 cm, och det är ju bra! Vi ska på RUL om 2 veckor och då ska vi också kolla tappen igen. Och efter det så ska vi ha koll varannan vecka. Men jag känner när jag går på stan eller bara går för länge att det blir som ett tryck i magen..så jag har lärt mig att ta det lugnare. Men eftersom läkarna inte vet om det är min tapp som är svag eller om det var antikroppar (som är borta nu) som startade upp det sent så är jag bara så rädd att jag ska göra för mkt. Bättre att ta det super lugnt nu innan kollen.

Lanie:
Oj, vad tufft. Jag känner inte av nått ont när jag sitter eller står, vilket är väldigt skönt. Hoppas att det förblir så också! Och vad skönt att det gick bra för er till slut! Grattis till dottern!

 

Ebolms: 5 cm tapp är jättebra, och bra att du får täta koller. Jag har också haft koller varannan vecka, v18 såg det bra ut och v20 var bilden totalt förändrad. Vill absolut inte skrämmas, men det kan förändras fort. Jättebra att du tar det lugnare, oavsett vad orsaken var till att det hemska inträffade förra gången, vill man ändå ha känslan att man gjort vad man kunnat om något skulle hända igen. Med mig var de nästan helt säkra på att en infektion ställde till det när vi förlorade vår flicka, men nu när exakt samma sak höll på att hända i exakt samma vecka, har de tänkt om. Infektionen de hittade på både mig och henne kom troligtvis av att jag gått öppen utan att märka det. Jag hade någon vecka innan vattnet plötsligt gick fått väldigt vattniga flytningar. Ringde bm som bara menade att det var normalt, vilket det naturligtvis kan vara. Men det var fostervattnet som började sippra redan då. Luktade inte det alla säger att det skall lukta, så jag hade inte vett nog att söka akut heller utan trodde att det var normalt. Var uppmärksam på din kropp är rådet jag kan ge. Ta det extremt lugnt tills de mest kritiska veckorna är förbi. Stå på dig om dina koller, låt inte läkarna glesa ut dem bara för att det ser bra ut ena veckan. Kanske hade du kunnat leva helt normalt med ditt cerclage, och det är väl tanken med ett sådant satt i förebyggande syfte. Studier kan ju inte göras av etiska skäl. Lycka till och håll ut, vi får vara glada att det inte är högsommar iaf! ;)

Duckie
Nej, du skräms inte. Vi har ju lärt oss nu att livet kan vända på en sekund. Kvällen innan vi åkte in med Wille var vi på bröllopsfest och hade trevligt, nästa morgon på akuten sa läkaren att jag var öppen 5 cm och då vände allt. Så jag hör nästan hellre skräckhistorier än lugnande historier känner jag. Och jag är ju beredd på allt. Som du säger, allt kan förändras på bara 1 vecka. :( Och jag ska absolut stå på mig med täta koller. Jag menar det tar ju inte mer än 2 minuter för läkarna att kolla så att allt är okej så det får dom bannemej göra om jag ber om det :) Får jag fråga vilken stad och vilket sjukhus du går på?

Denna gången har jag lärt mig att jag åker in så fort något är annorlunda med min kropp. Skiter i vad dom säger när jag ringer, jag åker in ändå! Nu har jag inte ens ringt innan jag har åkt in, lika bra. För jag vill inte höra att allt är normalt när jag vet att det kanske inte alls är det!